100
Långörngott av vit linnelärft, vådbredd 75 cm, sydd som en avlång påse med öppning i ena kortsidan och en infälld spets i den andra. Vid öppningen märkt med ett E i korssöm med rosa bomullsgarn. Spetsen är sydd i vitt lingarn och sedan fastsydd vid örngottets stadkant med kastsöm. Tillverkad som ett knutet nät med trätt och "singlat" (langettstygn) mönster, men av en mer komplicerad art än de vanliga nätspetsarna. Den är mycket ovanlig med ålderdomlig karaktär och är bara känd från Bara, Torna och Vemmenhögs härader i Skåne. Se dock 110.301 från Albo hd i något grövre utförande. De syddes för att pryda bröllopssängens örngott och tycks ha tillverkats under 1800-talets första del. Jfr fig 329 och 330 i Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län. Enl. säljaren är örngottet tillverkat av hennes farmor född 1787, spetsen kan även vara beställd. "Enligt uppgift från flera håll af äldre personer utfördes knytspetsar af de förr så talrikt kringvandrande zigenarföljenas och tattarnas kvinnor, och dessa brukade få beställningar av allmogemororna." M. Collin, Fataburen 1918. Anm: Spetsen skör och trasig. /Berit Eldvik april 2005
Photo: Eriksson, Elisabeth / Nordiska museet
Accept license and download photo