Huvudliggaren:
"'Kringväxt trä', gren vuxen i ring; använd till bot för 'stämma', varvid man hällde dricka genom hålet och tog in. Ink.30/3 1917 av Ersdotter, Ingeborg, (Jubb Ingeborg), Överborg, Nås, gm Keyland, N., intendent, Stockholm."
Bilaga:
Inget utöver huvudliggaren.
Katalogkort:
Inget utöver huvudliggaren.
Till ett ...
Huvudliggaren:
"'Kringväxt trä', gren vuxen i ring; använd till bot för 'stämma', varvid man hällde dricka genom hålet och tog in. Ink.30/3 1917 av Ersdotter, Ingeborg, (Jubb Ingeborg), Överborg, Nås, gm Keyland, N., intendent, Stockholm."
Bilaga:
Inget utöver huvudliggaren.
Katalogkort:
Inget utöver huvudliggaren.
Till ett av folkmedicinens mest utbredda botredskap hörde häftträn, stämträn, valbundna eller vårdbundna trän. Dessa utgjordes av en trädgren, mindre grenklyka eller en trädknut som av naturen eller människan formats så att en ring, eller ett genomgående hål bildats. Principen var att den sjuke själv, den sjukes linne, eller vätska för den sjuke att ta in, skulle dras genom hålet enligt särskild ordning. Sådan så kallad smöjning är en mycket gammal botetradition som i Sverige ännu in på 1900-talet användes för att behandla en rad sjukdomar, framför allt rakitis bland barn.
/Ulrika Torell 2007-11-22
LitteraturreferenserHammarstedt, N. E., (1894) "Om smöjning och därmed befryndade bruk" i Samfundet för Nordiska museets främjande 1891 och 1892. Meddelanden, Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, s. 34-45.
LitteraturreferenserGustafson, Jan, (2001) "Botare och folkmedicin" i Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1, Stockholm: Wahlström & Widstrand, s. 373.
LitteraturreferenserHammarstedt, N.E., (1920) Svensk forntro och folksed, Häfte I. Stockholm: Nordiska museet, s. 35. Fig. s. 35.
