Huvudliggaren:
"Carolina Tottie, daguerreotypi, midjebild, sittande dam med krage och mössa; omonterad; f. Edman, dotter till kaptenen vid K. Flottan Karl Theodor Edman, f. 1771, d. 1820; fru Tottie f. 1793, d. 1882. Inköp 1939 från fru Anna Fogman, Helsingfors."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp, porträtt i mycket dåligt skick, svårt att urskilja detaljer. Bild av dam i mörk klänning, vit spets (?) upptill. Föreställer Carolina Tottie. Papper vikt runt daguerrotypen; svart handskrift i bläck: 'Carolina Tottie/ dotter av:/Kaptenen vid Kongl.Sv. Flottan, Karl/Theodor Edman & Elisabeth Löfman/(dotter af Landskamr. i Wasa län/ H. A. Löfman & Fredrica Fithie)/ Edman ägde gård i G. Wasa och /Malax som brändes av ryssarna. Sjev/blesserades han vid Svensksund 9/7 1790/Bosatte sig i Sverige och köpte Staby Säteri./F. 1771 i Wästerås D. 1820 å Staby gård i Upland, Ur 'Det sv Finland' BI av Kurt Antell'.
Enl. bil. gifte sig patronessan Caroline Tottie (f. Edman) första gången 1820 med William Tottie. Gift andra gången med konsul Carl Jacob Wallis; en av delägarna i rederifirman Flygarsson vid Skeppsbron. Där, i det Erdmanska huset, bodde paret i många år. Hon avled 1882. I dåligt skick. Färgförändringar, tumavtryck".
/A. Arfvidsson, jan, 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-11