1
3
100
Katalogkort: Inga ytterligare uppgifter. Kvadratiskt kläde i fint handvävt tuskaftat linnetyg, broderier i vitt lingarn. En 2,3 cm bred broderad kantbård följer alla sidor. Kvadratiska hörnbroderier, 13 x 13 cm, i alla hörn. Broderierna består av rombiska, kvadratiska och trekantiga former. Utdragssöm i kanterna av bården och hörnboderierna. Broderierna utförda i rätlinjig plattsöm, utskuren söm och enkel utdragssöm.På baksidan sitter i tre av hörnen en lagetterad hank avsedd att fästa de dinglande hörnbroderierna i. Anm. Klädet har på åtskilliga ställen stoppats med sytråd. Har enligt givare tillhört hennes mors faster Elin Hertzman som på 1880-talet hade gästgiveriet i Broby. Hon har enligt givaren själv, odlat, spunnit och vävt linnet. Det förefller dock troligt att detta kläde har tillhört en äldre generation innan Elin H. ägde det. Utdrag ur Svensson Sigfrid, (1935). Skånes Folkdräkter, en dräkthistorisk undersökning 1500 - 1900. Stockholm: Nordiska Museets Handlingar: 3, sid. 262 - 263: "Härmed kan sammanställas Linnés uppgift från Göinge: 'Torrklädet' är et linne armkläde, wid kanterna genombåradt och sydt samt med spetsar kantadt och med wippor i hörnen utsiradt'. Dessa benämningar - 'näsduk', 'torrkläde' och 'armkläde' - förekomma i bouppteckningarna redan vid 1700-talet början och åsyfta tydligen då en duk, som burits på armen eller hållits i handen...Från Ö. Göinge omtalar Eva Vigstsröm, att till fästmögåvorna också hörde en 'kinnaklud' och enligt beskrivning var denna av fullkomligt samma utseende som armklädet. Om dess användning säges: 'Denna klut bands helt utbredd öfver brudens hår, då hon red eller åkte till kyrkan.' Samma bruk har förekommit i Ingelstad: 'Under resan till och från kyrkan hade bruden öfwer locken, liksom öfwer kluten, ett 'hyeklä', ett fyrkantigt tygstycke af linne med genombrutet arbete.'. Enligt Wistrand användes samma plagg även vid kyrkobesök och resor och Svanander omtalar hyeklädets användning till sorgdräkten, fig 242. Att armkläde och hyekläde förkomma samtidigt i bouppteckningarna torde bero på en senare differentiering. Ett och samma slags linneduk har kunnat användas som förningsduk, 'bokkläde' och 'gudmoraklut' (som bars av faddrarna ovikt och fäst under hakan på samma sätt som hyeklädet)." Lästips: Håkan Nilsson, Röepäls, klut och skörtatröja, s. 28-41. Östelens folkdräkter, Ystadiana 2000. Ystads Formninnesförening. Ystad 2000. /Berit Eldvik 2010-10-18
Photo: Nordiska museet
Katalogkort: Inga ytterligare uppgifter. Kvadratiskt kläde i fint handvävt tuskaftat linnetyg, broderier i vitt lingarn. En 2,3 cm bred broderad kantbård följer alla sidor. Kvadratiska hörnbroderier, 13 x 13 cm, i alla hörn. Broderierna består av rombiska, kvadratiska och trekantiga former. Utdragssöm i kanterna av bården och hörnboderierna. Broderierna utförda i rätlinjig plattsöm, utskuren söm och enkel utdragssöm.På baksidan sitter i tre av hörnen en lagetterad hank avsedd att fästa de dinglande hörnbroderierna i. Anm. Klädet har på åtskilliga ställen stoppats med sytråd. Har enligt givare tillhört hennes mors faster Elin Hertzman som på 1880-talet hade gästgiveriet i Broby. Hon har enligt givaren själv, odlat, spunnit och vävt linnet. Det förefller dock troligt att detta kläde har tillhört en äldre generation innan Elin H. ägde det. Utdrag ur Svensson Sigfrid, (1935). Skånes Folkdräkter, en dräkthistorisk undersökning 1500 - 1900. Stockholm: Nordiska Museets Handlingar: 3, sid. 262 - 263: "Härmed kan sammanställas Linnés uppgift från Göinge: 'Torrklädet' är et linne armkläde, wid kanterna genombåradt och sydt samt med spetsar kantadt och med wippor i hörnen utsiradt'. Dessa benämningar - 'näsduk', 'torrkläde' och 'armkläde' - förekomma i bouppteckningarna redan vid 1700-talet början och åsyfta tydligen då en duk, som burits på armen eller hållits i handen...Från Ö. Göinge omtalar Eva Vigstsröm, att till fästmögåvorna också hörde en 'kinnaklud' och enligt beskrivning var denna av fullkomligt samma utseende som armklädet. Om dess användning säges: 'Denna klut bands helt utbredd öfver brudens hår, då hon red eller åkte till kyrkan.' Samma bruk har förekommit i Ingelstad: 'Under resan till och från kyrkan hade bruden öfwer locken, liksom öfwer kluten, ett 'hyeklä', ett fyrkantigt tygstycke af linne med genombrutet arbete.'. Enligt Wistrand användes samma plagg även vid kyrkobesök och resor och Svanander omtalar hyeklädets användning till sorgdräkten, fig 242. Att armkläde och hyekläde förkomma samtidigt i bouppteckningarna torde bero på en senare differentiering. Ett och samma slags linneduk har kunnat användas som förningsduk, 'bokkläde' och 'gudmoraklut' (som bars av faddrarna ovikt och fäst under hakan på samma sätt som hyeklädet)." Lästips: Håkan Nilsson, Röepäls, klut och skörtatröja, s. 28-41. Östelens folkdräkter, Ystadiana 2000. Ystads Formninnesförening. Ystad 2000. /Berit Eldvik 2010-10-18
Photo: Eriksson, Elisabeth / Nordiska museet
Katalogkort: Inga ytterligare uppgifter. Kvadratiskt kläde i fint handvävt tuskaftat linnetyg, broderier i vitt lingarn. En 2,3 cm bred broderad kantbård följer alla sidor. Kvadratiska hörnbroderier, 13 x 13 cm, i alla hörn. Broderierna består av rombiska, kvadratiska och trekantiga former. Utdragssöm i kanterna av bården och hörnboderierna. Broderierna utförda i rätlinjig plattsöm, utskuren söm och enkel utdragssöm.På baksidan sitter i tre av hörnen en lagetterad hank avsedd att fästa de dinglande hörnbroderierna i. Anm. Klädet har på åtskilliga ställen stoppats med sytråd. Har enligt givare tillhört hennes mors faster Elin Hertzman som på 1880-talet hade gästgiveriet i Broby. Hon har enligt givaren själv, odlat, spunnit och vävt linnet. Det förefller dock troligt att detta kläde har tillhört en äldre generation innan Elin H. ägde det. Utdrag ur Svensson Sigfrid, (1935). Skånes Folkdräkter, en dräkthistorisk undersökning 1500 - 1900. Stockholm: Nordiska Museets Handlingar: 3, sid. 262 - 263: "Härmed kan sammanställas Linnés uppgift från Göinge: 'Torrklädet' är et linne armkläde, wid kanterna genombåradt och sydt samt med spetsar kantadt och med wippor i hörnen utsiradt'. Dessa benämningar - 'näsduk', 'torrkläde' och 'armkläde' - förekomma i bouppteckningarna redan vid 1700-talet början och åsyfta tydligen då en duk, som burits på armen eller hållits i handen...Från Ö. Göinge omtalar Eva Vigstsröm, att till fästmögåvorna också hörde en 'kinnaklud' och enligt beskrivning var denna av fullkomligt samma utseende som armklädet. Om dess användning säges: 'Denna klut bands helt utbredd öfver brudens hår, då hon red eller åkte till kyrkan.' Samma bruk har förekommit i Ingelstad: 'Under resan till och från kyrkan hade bruden öfwer locken, liksom öfwer kluten, ett 'hyeklä', ett fyrkantigt tygstycke af linne med genombrutet arbete.'. Enligt Wistrand användes samma plagg även vid kyrkobesök och resor och Svanander omtalar hyeklädets användning till sorgdräkten, fig 242. Att armkläde och hyekläde förkomma samtidigt i bouppteckningarna torde bero på en senare differentiering. Ett och samma slags linneduk har kunnat användas som förningsduk, 'bokkläde' och 'gudmoraklut' (som bars av faddrarna ovikt och fäst under hakan på samma sätt som hyeklädet)." Lästips: Håkan Nilsson, Röepäls, klut och skörtatröja, s. 28-41. Östelens folkdräkter, Ystadiana 2000. Ystads Formninnesförening. Ystad 2000. /Berit Eldvik 2010-10-18
Photo: Eriksson, Elisabeth / Nordiska museet
Accept license and download photo