100
Mössa maskinstickad av grovt torvullgarn i naturfärg, ljusbrunmelerad med smala mörkbruna ränder. Mössa slätstickad, ränderna i aviga maskor. Stickad i ett stycke med söm samt med 4 intagningar på hjässan. På toppen en mörkbrun garntofs. Insidan är stickad i samma stycke men av ljusgrått svenskt ullgarn som är en mjukare kvalitet än torvullgarnet. Inuti en fastsydd etikett med varumärket för ren ny ull, samt tvättanvisningar. Enligt antroposofisk medicin är torven en ovanligt ren fiber fri från alla slags kemiska tillsatser och därför mycket hälsosam. "Forskare som försökt hitta de helande, verksamma ämnena i torvsubstansen har upptäckt att torvens huminämnen har stor likhet med de endogena melaninerna, de pigmentämnen som den mänskliga organismen bildar i huden för att skydda sig mot alltför stor kosmisk strålning eller även mot UV-ljus från kvartslampor etc." (ur folder från Älma Torvtextil). Johannes Kloss började bygga upp ett torvullspinneri i Rydöbruk 1983. I denna trakt mellan Halland och Småland har torvbrytning förekommit under flera hundra år. Han köpte upp och byggde om gamla textilmaskiner för rensning och spinning och hyrde en fabrikslokal. Hans experiment med blandgarn av torvfiber och ull, eller med silke och även träfibermassa som viskos intresserade Överstyrelsen för ekonomiskt försvar som vill finna ersättningsprodukter för sådant som kan bli omöjligt att få fram i krigstider. Att ha en inhemsk produktion som kan klara avspärrningar är viktigt. Man kunde efter några år konstatera att en sådan produktion av torvullsfibrer var fullt möjlig och samarbetet var därmed avslutat. År 2005 skulle fabrikslokalen säljas och Kloss kunde inte hitta någon ersättningslokal utan tillverkningen fick läggas ned. Maskinerna är skrotade eller i några fall sålda till företaget Nettle World i norra Tyskland som använder dem för spinning av nässlor som blandas med bomull. Blandgarnet blir melerat eftersom torvfibern är brun i sitt naturliga tillstånd. Skall den färgas måste den först blekas och i den processen förlorar den sina unika egenskaper, nämligen att vara porös och värmehållande. Lahult ligger nära Hyltebruk på gränsen mellan Småland och Halland, där det sedan lång tid funnits torvbrytning. Däremot har befolkningen inte tidigare använt fibern för textil framställning. Sådan verksamhet har däremot funnits i England, Österrike och kanske framförallt Tyskland, där man under 1:a världskrigets materialbrist experimenterade med olika sätt att framställa textilfibrer. Konkurrerades ut av först cellull och senare syntetfibrerna. I torv förekommer 5-20 cm långa växtfibrer. Vid spinning måste den blandas med annan fiber. Man kan blanda in upp till 60% torv. Bara ca 5-10% av torven ger dessa spinnbara fibrer, restprodukterna används till annat bl. a som jordförbättring och för växtodling. Ett plagg med torvfiber eller stickat av torvgarn är dubbelt så varmt som ett liknande i enbart fårull. Det beror på att torvfibern har en ihålig och porös uppbyggnad. Den kan också absorbera mycket fukt och även dålig lukt. Överstyrelsen gjorde bl.a. även försök med ett filtliknande material för att isolera bort radon i hus. Älma Torvtextil lade ut beställningen på tillverkning av tröjor och dessa mössor på trikåföretaget Sätila of Sweden, omkr. år 2000. Det blev dock en dyrbar affär eftersom företagets stickmaskiner hade svårt att hantera torvullgarnet och det uppstod ofta hål i väven som då måste kasseras. Spillet blev därför för stort och produkterna inte lönsamma. /Berit Eldvik 2008-02-25
Photo: Eriksson, Elisabeth / Nordiska museet
Accept license and download photo