Vapnet är troligen en manskapsmusköt med spansk-nederländsk kolv som har haft flintsnapplås. Denna bössa är den enda i Vasas fyndmaterial som visar ett komplett vapen (med sina tre delar hopsatta: stock 10689, kolv 30503, stockens främre del 17031). Stockens främre del (17031) är funnen på annan plats än de övriga delarna men brottytornas utseende visar att delarna kommer från ett och samma vapen. Totallängden är 1510 mm.
Historik
De svenska musköterna var konstruerade efter holländskt mönster. Från 1620-talet var de i allmänhet 155-160 cm långa med 115-119 cm långa pipor samt vägde omkring 5 kg. Liksom i Holland skulle musköterna vara borrade för kulor om 10 på pundet, vilket nominellt motsvarar 19,8 mm. Flintsnapplåsmusköter ansågs mindre brandfarliga än luntmusköter och därmed mer passande ombord på flottans fartyg.
Skottvidden var 225 meter, om man med skottvidd menar det längsta avstånd där kulans anslagsenergi är tillräcklig för att sätta en harneskklädd man ur stridbart skick. Den skottvidden var dock ur spridningssynpunkt alldeles för stor dvs man kunde inte sikta. Det använda skjutavståndet var troligen högst 75 meter och vanligen ännu kortare.
Litteratur
Alm, J, Arméns eldhandvapen förr och nu, Stockholm 1935.
Alm, J, Flottans eldhandvapen, Statens sjöhistoriska museum: Meddelande II, Stockholm 1954.
Cederström, R och Malmborg, G, Den äldre Livrustkammaren 1654, Stockholm 1930.
Erdman, N, Amiral Carl Tersmedens memoarer, Stockholm 1916.
Hamilton, E och Sandström, A, Sjöstrid på Wasas tid, Wasastudier 9. Stockholm 1982.
Lenk, T, Nordiska snapplåsvapen. Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter, Nya serien II, Stockholm 1952.
Sveriges krig 1611-1632, Bilagsband II, Generalstaben, Stockholm 1938.
Påträffades i samma område som skelettet "Ivar".
Utställt i "Ansikte mot ansikte, Vasamuseet 2004-.
Inventerat 2020.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».