main article image
Hanna Nydahl Attribution-NonCommercial (CC BY-NC)

Simrishamnsrånet

Postmuseum har i sina samlingar föremål som vittnar om svåra händelser och levnadsöden. I den här artikeln berättar vi om det så kallade Simrishamnsrånet. Den 18 mars 1907 rånar två 27-åriga män en postkupé på järnvägslinjen Malmö-Simrishamn. Postiljonen Johannes Almén blir skjuten i huvudet tre gånger, men överlever.

Bakgrunden till rånet

Axel Johansson - Fors föddes 1880. Efter arbete i lantbruk och militärtjänstgöring blev han 1902 anställd som reservpostbetjänt vid järnvägsposten i Malmö och arbetade där fram till 1904. Då häktades han och blev åtalad för stöld av pengar ur lösbrev från Amerika. För stölderna dömdes han till straffarbete tre månader och femton dagar samt förlust av medborgerligt förtroende. Han förlorade därigenom sin rösträtt och fick bland annat inte vittna i domstol eller inneha en offentlig tjänst. Han avskedades från Postverket och efter avtjänat straff hade han olika arbeten i Malmötrakten.

Alfred Fredriksson-Friberg föddes 1880. Efter arbete i lantbruk och militärtjänstgöring hade han olika jobb fram till 1906 då han blev agent för Livförsäkrings AB De Förenade. Han var gift och hade två barn och bodde i Malmö.

Kafé Utposten

Malmö Ungsocialistiska Klubb utanför Café Utposten 1908. Foto: Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona

Fors och Friberg var vänner sedan 1906 genom socialdemokratiska ungdomsklubben i Malmö. Deras två medhjälpare vid rånet umgicks också i samma kretsar. Samma kretsar i Malmö låg bakom Almatheadådet 1908.

Kamraterna brukade träffas på Kafé Utposten, som låg i gårdshuset till Södra Förstaden 45 i Malmö. De var del av en särskild revolutionär liga vid sidan av klubben och träffades efter de vanliga klubbmötena. Under februari 1907 diskuterade man bland annat hur man skulle kunna skaffa pengar till ungdomsklubbens och förbundets verksamhet. De diskuterade även sin dåliga privatekonomi. En annan kamrat förslog, att man efter mönster av revolutionärer i Ryssland, ska råna ett tåg.

I mars 1907 hade Fors och Friberg bestämt sig för att råna ett postförande tåg. På grund av sin tidigare anställning vid järnvägsposten fungerade Fors som expert. Man beslöt sig för Simrishamnsbanan, förmodligen för att postkupén som gick på den sträckan endast var bemannad med en person. Fors och Friberg skulle resa tåg till Staffanstorp och där vänta in det postförande kvällståget till Malmö.

18 mars

Kvällen den 18 mars tar sig Fors och Friberg till lokalstationen på Malmö C, där de klockan 19:02 tar tåget till Staffanstorp. Fors var beväpnad med en revolver laddad med fem skott. Han hade dessutom med sig en svart ansiktsmask. Friberg äger också en revolver, men av någon anledning så har han inte den med sig. Både Fors och Friberg var klädda i mörka våröverrockar och styva hattar. Strax innan tåget kommer in till stationen i Staffanstorp hoppar de av och går fram mot stationen.

Eftersom tåget mot Malmö ska avgå först klockan 20:44 har de ganska god tid på sig. De går ut på bangården, där de väntar i mörkret. Friberg passar då på att plocka upp en knytnävsstor sten, som han knyter in i sin näsduk.

Järnvägsstationen i Staffanstorp Foto: Järnvägsmuseet

Rånet

Klockan 20:42 ska tåget från Simrishamn till Malmö komma in. Det består av ånglok och sju vagnar, däribland en kombinerad tredje klass passagerare- och postvagn. Det finns mycket få personer ombord på tåget. På loket finns föraren och eldaren, konduktören finns i kortvagnen och i boggivagnen åker den enda passageraren. I den sista ång-och godsvagen finns två bromsare.

Den kombinerade passagerar- och postvagnen innehåller två passagerarkupéer. I den sista kupén ligger på var sin soffa två lokomotivputsare. En korridor går genom vagnen. Dörren är låst till postkupén i bakre delen av vagnen, där postiljon Johannes Almén ensam är i tjänst. Han är 44 år och bor i Malmö.

När tåget börjar gå kliver Fors och Friberg upp på postkupéns plattform. Tanken är att de ska råna kupén när postiljonen lämnar vagnen men de blir oroliga att konduktören sett dem när de klev upp på plattformen. Fors säger ”Nu måste vi handla!” och sätter på sig masken och tar fram revolvern. Friberg fäller upp rockkragen för att skyla ansiktet och tar upp stenen ur fickan. Postiljon Johannes Almén står med ryggen mot postkupéns dörr och sorterar post och ser dem inte när de kliver in i kupén.

Almén hör ett ljud och vänder sig om och får se de båda beväpnade männen. Han rusar mot Fors som på nära håll skjuter två skott mot Alméns ansikte. Almén griper tag i Fors kläder och ropar på hjälp. Friberg rusar på honom, håller fast honom och håller för hans mun medan Fors plundrar postfacken. Under brottningen kommer Friberg och Almén ut på vagnens plattform. Fors skjuter då ett tredje skott som träffar Almén i ansiktet. Fors och Friberg stoppar värdeposten innanför sina rockar. Almén ropar på hjälp igen och Fors och Friberg blir rädda, knuffar in honom i postvagnen och springer ut på plattformen där de sedan hoppar av tåget.

Johannes Almén

Strax efter avgången från Staffanstorp hör de båda lokputsarna skott och rop. De går till postkupén där de ser rånarna brottas med Almén. På golvet i korridoren ligger stenen som Friberg använt vid rånet och de ser blod överallt. De båda bromsarna hör också skotten. Tillsammans hjälper de Almén och lägger förband på hans skador. Klockan 20:50 anländer tåget till Djurslövs station. Där får konduktören reda på att postkupén rånats och att Almén är svårt skadad. Man ringar från stationen till Posten i Malmö, som gör en polisanmälan så snabbt att två detektivöverkonstaplar kan möta tåget när det ankommer Malmö klockan 21: 15.

Johannes Almén förs till Malmö Allmänna Sjukhus och blir inlagd för vård på kirurgiska kliniken.

Rånarna grips

Ganska snart misstänktes Fors på grund av hans tidigare brott mot Postverket. Efterhand blev misstankarna mot honom starkare och den 6 april anhölls han. Samtidigt anhölls även Friberg, eftersom det var känt att de umgåtts. Fors erkände genast brottet. Friberg nekade till en början men erkände den 9 april. De två medhjälparna blev även de häktade, den ene blev sedan frikänd.

Rättegången hölls på fängelset i Malmö eftersom svarandena var häktade. Fors och Friberg dömdes till livstids straffarbete samt att betala skadestånd till Postverket och Johannes Almén. Fors och Friberg fick på grund av straffens längd avtjäna dem på Långholmen, men Friberg blev 1919 flyttad till Centralfängelset i Malmö. Friberg benådades av Kungl Maj:t den 31 juli 1925 och frigavs den 1 augusti samma år. Fors flyttades 1919 till Centralfängelset i Malmö, 1920 åter till Långholmen och 1924 till Mariestad, som var ett jordbruksfängelse för skötsamma långtidsfångar. Slutligen benådades Fors av Kungl Maj:t den 18 september 1925 och frigavs följande dag. Både Fors och Friberg var då 45 år gamla.

Arrestfotografier av Fors och Friberg

Axel Fors. Fotot taget 1907-1925 Foto: Järnvägsmuseet
Alfred Friberg. Fotot taget 1925. Foto: Järnvägsmuseet

Alméns fortsatta öde

Kulorna i Johannes Alméns huvud satt i ett sådant läge att man inte tordes operera. Han var sjukskriven t o m utgången av 1909, alltså nära tre år. Han kunde då återgå till järnvägstjänst, på egen begäran började han på den förmodligen lugnare Malmö - Genarps järnväg. Där var han kvar till han pensionerades vid 65 års ålder den 1 november 1927.

Almén dog den 11 maj 1949. Han hade i sitt testamente förordnat att kan efter sin död skulle bli föremål för rättsmedicinsk obduktion och att hans skalle skulle röntgenfotograferas. Obduktionen skulle gälla att fastslå kalibern på kulorna i huvudet. Almén var nämligen övertygad om att han blivit skjuten av både Fors och Friberg. Om det i hans huvud fanns två kalibrar så skulle det verifiera hans misstanke. Obduktionen utfördes den 13 maj 1949 av professorn emeritus i rättsmedicin och patologisk anatomi i Lund Einar Sjövall. Obduktionen visade att de tre kulorna satt inkapslade i vävnaderna utan att ha genomträngt skallen. En läkt krosskada i pannan tydde på att Almén blivit slagen i pannan med den tidigare nämnda stenen. Alla kulorna hade samma kaliber. Sjövall antog, att orsaken till att kulorna inte gått in i skallen berodde på att de haft mindre kaliber än revolvern.

Föremål i Postmuseums samlingar

Efter Alméns död testamenterade han kulorna och sina röntgenbilder samt en klubba som han burit med sig när han åter började arbeta vid järnvägsposten till Postmuseum. Museet fick även övriga obduktionshandlingar samt de vapen och den mask som rånarna använt sig av.

Litteratur och referenslista

Landsarkivet i Lund: Torna och Bara domsagas arkiv, A I b: 5 (Domböcker vid urtima ting)

Lithner, Klas 1994, Postrånet på Simrishamnsbanan, Särtryck ur Postryttaren, 1994.

Tågrånet på Malmö-Simrishamns järnväg

Order this image

Share to