69,402 results in DigitaltMuseum:

Gevär. Husqvarna enskotts jaktgevär med centralantändning. Geväre...

Ljudupptagning pianoharpa OLM-23592

Livstycke, kort modell med uppvikt nederkant, av rött mönstervävt...

Glasögon. Ett par runda glasögon med skalmar av silver, Släta, l...

LS 0175-176: Arvid Swanson (f. 1898, Hamneda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Arvid berättar ingående om resan över till Amerika, men även om tiden före utvandringen. Hans mor hade bråttom med att sälja de flesta av familjens tillhörigheter, och bestämma vad som skulle och vad som inte skulle med till det nya landet. "min mor hade packat ner en hel porslinsservis, för 12 personer: med tallrikar, koppar, tefat och så kläder emellan. Inte en bit gick sönder, för hon hade packat det så väl". Han berättar om Moline före första världskriget. Om belgarna i staden och de olika sedvänjorna. För mer information, se gärna intervjun med Arvids bror, Aldrich Swanson LS 0143-0144. ---------- In english: Arvid gives a very vivid description of the journey over to America. He also tells about the time before the trip. His mother had a hectic time selling off most of their belongings and deciding what to bring and what not to bring along to America. "My mother had packed a complete china setting for 12: plates, cups, saucers and wrapped clothes around them. Nothing boke, because she had packed it so carefully." He tells about Moline before World War 1. He tells about the belgian people, and the different customs. For more information, please see the interview with Arvid's brother, Aldrich Swanson LS 0143-0144.

Ransoneringskort. Förvaringsväska i papper för ransoneringskort (...

Ljuskrona i venetiansk stil med metallmittstång, varpå ett antal ...

Kopp. En kopp av vitt porslin, med grågrönt mönster. (påminner st...

LS 0163-0164: Ernest Bjorkman (f. 1906, Moheda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: När Ernest var liten så skar han sig på en bit glas när han badade. Det blev infekterat och han fick stelkramp. Han togs till doktorn i Alvesta och sedan vidare till lasarettet i Växjö. Där injicerades han med ett serum och efter att ha varit medvetslös i fem dagar repade han sig och blev frisk. Han var den blott andra personen i hela Sverige som botades från sjukdomen. Efter sjukdomen var han lite klen i hälsan och växte långsamt, ända tills 16-17års åldern då han började växa och bli starkare. Ernest ville helst bli skollärare, och gå i skola i Växjö. Brist på pengar var ett hinder, likaså att det var så hård konkurrens, det var många som ansökte. Stadsbarnen hade många fördelar. Så, istället gick han sex månader på Kronobergs Handelsinstitut för att utbilda sig för kontorsjobb. Det visade sig dock vara närmast omöjligt att få ett jobb, om så ens som biträde i en liten lantbutik. Då smög sig Amerikafebern på. Familjen brevväxlade med en morbror i Ashland, WI. Han hette Gust Nelson, och hade varit i Amerika i nästan 15 år. Han skrev ofta om hur mycket bättre det var där borta vilket fick Ernest att bli ännu mer säker. Så morbrorn skrev att Ernest kunde åka över och jobba för honom, och han skickade också med en biljett som gällde hela vägen från Göteborg till Ashland. När han kom skaffade Gust ett jobb åt honom vid järnvägen, som en slags snickare eller hjälpare. Ernest berättar mer om olika arbeten och flyttar han gjort för att kunna klara sig. Under depressionen åkte många tillbaka till Sverige. Ernest ville gärna, men hade inte råd. Till slut hamnade han i Moline och tog över ett svenskt bageri. Han hade 35 anställda. ---------- When Ernest was a boy he cut himself on a piece of glass when he was going swimming at a lake. It got infected and he got tetanus. He was taken to the doctor in Alvesta and sent to the hospital in Växjö. There he got injected with a serum, and after being unconscious for five days he finally got well. He was the second case of this kind to be cured in Sweden. The illness stunted his growth for a while until he was about 16 or 17 years old, when he started to mature and grow more. Ernest wanted to be a school teacher, and study in Växjö. There were problems though. A lack of money was one of them, the other one was the competition. Many youths were applying to the school. The ones that came from the city had many advantages. So, instead he went to Kronobergs Handelsinstitut (Kronobergs institute of Commerce) and studied for six months to be a clerk. Even though he was examinated he found it to be pretty much impossible to find a job, even as a store clerk at a country store. That made the "America fever" grab a hold of him. The family wrote and received letters from an uncle in Ashland, WI. His name was Gust Nelson, and he had lived in America for almost 15 years. He often wrote about how much better everything was there, which made Ernest even more sure that he should emigrate. So the uncle wrote and told him that Ernest should come over and Gust would fix him a job. He also sent a ticket, from Gothenburg all the way too Ashland. When Ernest got over, Gust got him a job at the railroad, as some kind of carpenter or helper/fixer. Ernest tells about various jobs and moves he had to make to stay afloat. During the depression many went back to Sweden. Ernest wanted too, but couldn't afford it. He ended up in Moline and took over a swedish bakery. He had 35 people employed. ---------- LS 0163. LS 0164.

Stekgryta. Åttakantig gjutjärngryta med lock. Emaljerad med vit b...

Konserveringsburk

Tillander, Jenny

Officersaspiranter vid I 11 år...

LS 0143-144: Aldrich Swanson (f. 1896, Hamneda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Aldrichs far hade en liten möbelfabrik som byggde möblerna på beställning. Det blev svårare och svårare att klara sig i konkurrensen när större fabriker tog över branschen. Han far reste över till Amerika 1909. Han hade en vän i Joliet i Illinois. Aldrich tog över skogshuggarsysslan hos kyrkan i Hamneda. Nästa år så reste resten av familjen över till Amerika, det var modern och 4 barn. Dom sålde sitt lilla ställe och reste till Köpenhamn och gick ombord på skeppet. Aldrich arbetade ett tag på Velie Auto Company, men tog sedan byggjobb istället för de betalade bättre. Han var anställd hos en leksaksfabrik där han blev förman. Han var också en av grundarna till en Vasa-loge i Moline. För mer information kan man också läsa intervjun med hans bror, Arvid Swanson. (LS 0175-0176) ---------- In english: Aldrich's father had a small furniture factory and made furniture on order. It became harder and harder to stay in the business when bigger factories took over. He left for America in 1909. He had a friend in Joliet, IL. Aldrich took over the woodcutting chores for the church in Hamneda. The following year the rest of the family, mother and 4 children, left to join him in America. They sold their little place and went to Köpenhamn and boarded the ship. Aldrich worked a while at Velie Auto Company but took on construction jobs as they paid better. He was employed by a toy and handle factory where he became a foreman. He was a charter member of the Nobel Lodge of Vasa in Moline. For more informtion, also listen to the interview with his brother, Arvid Swanson (LS 0175-0176)

LS 0069-71: Conrad Rynell (f. 1901, Tingsryd), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Conrad Rynell, Mediapolis, Iowa. Anledning till emigration: När han kom tillbaka från militärtjänsten så hade sex av hans kamrater bestämt sig för att emigrera till Amerika. De tyckte att Conrad skulle följa med dem. Han hade en del besparingar som han använde till resan. Eftersom han hade gjort värnplikten så var han tvungen att skriva till kungen för att få utvandra. Han skrev brevet själv, något som irriterade kyrkoherden. De flesta emigranter kunde inte skriva till kungen själva och kyrkoherden tjänade lite extra pengar på att hjälpa emigranterna med detta. Arbete: Redan i sjuårsåldern fick han börja hjälpa sin far. Han fick bland annat lära sig att framställa träkol. Han berättar utförligt om hur det gick till att framställa träkol. Träkolet användes bland annat för att värma upp strykjärn, innan elektriciteten kom. Det var mycket viktigt att virket som användes vid träkolsframställning var fritt från bark. Fanns det bark kvar så uppstod en kraftig rökutveckling när man eldade med kolet. När han blev äldre så fick han sköta affärerna när fadern inte var hemma. Hans far var en mycket hård arbetsgivare. Conrad fick arbeta hårt och han fick ingen tid över att vara tillsammans med sina kamrater. Gjorde han något misstag så fick han stryk. I slutet av första världskriget så började han tjäna egna pengar. Vid den här tiden användes hästar som dragdjur vid de repetitionsövningar som artilleriet hade några veckor varje höst. Under resten av året så användes inte hästarna. Conrad reste ner till Skåne och lånade några hästar. Under vintern och våren gjorde han sedan goda inkomster på att hjälpa bönderna med timmerkörningen. Efter mejeristutbildningen i Svalöv så reste han till Uppsala där han arbetade på ett par olika mejerier. När han kom till Amerika så fick han arbete på ett pappersbruk i Cloquet. Han redogör utförligt för arbetet på pappersbruket. Efter ett och ett halvt år lämnade han Cloquet och reste till Wisconsin, där han fick arbete på ett mejeri. Mejeriet stängde när han hade varit där i två veckor. Han lämnade mejeriet och började arbeta som lantarbetare. Han hade flera olika arbeten innan han återvände till mejeribranschen. Han berättar mycket om arbetet i mejerierna. Han arbetade på ett par olika mejerier i närheten av Galesburg, Illinois, men så småningom blev han erbjuden ett arbete som föreståndare för ett mejeri i Missouri, Alma Creamery. Han stannade i Missouri i 16 år. Föräldrar: Hans mor kom från Nybro. Han arbetade som barnmorska. Hans far kom förmodligen från Sundsvallstrakten. Han arbetade i garveribranschen innan han flyttade ner till Småland. När han bosatt sig i Tingsryd så började han göra affärer med bönderna i trakten. Han köpte bark och träkol som han sedan sålde vidare. Träkolet sålde till engelsmännen som använde det vid krutframställning. Barken köptes av tyskarna. När första världskriget bröt ut så köpte han en gård. Han köpte gården för att få större matranson. Om man ägde odlingsbar mark så betraktades man som jordbrukare och fick dubbelt så mycket på sina ransoneringskort. Religion: I hans föräldrahem tillhörde de statskyrkan. Han är konfirmerad i Tingsryds kyrka. Innan han konfirmerades så var han tvungen att följa med sin far till husförhören. Skolgång: Han gick i folkskola i Tingsryd. Hans far lät honom också gå till fortsättningsskola för att lära sig bokföring. Under ett år så bodde han i Svalöv, där han utbildade sig till mejerist. Överresan: 1922 reste han med fartyget Kungsholm från Göteborg till New York. Därifrån reste han vidare med tåg till Chicago. Han berättar en del om tågresan. Vagnarna var mycket gamla och obekväma. Från Chicago fortsatte han till Duluth, Minnesota. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, även om det ibland förekommer störande orgelmusik på banden. Intervjun är till största delen på engelska. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, föräldrar, religion, skolgång, överresan, övrigt om intervjun. Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Började arbeta för sin far när han bara var sju år gamma. Behövde hantera pengar och affärer redan från början. "När far var borta så var det jag som var ansvarig, och köpte bark och trä från jordbrukarna. Om jag hade gjort något fel så skällde han ut mig. Jag glömmer aldrig när jag fick smörj framför mina vänner." Om han gjorde saker rätt så fick han inget tack för det heller. Han var den äldsta brodern. Nästa bror var fem år yngre. När han kom hem en kväll så frågade han sin far om han kunde ta över sin fars företag, men svaret blev "nej". Det var svårt att få jobb. Flera kamrater talade om Amerika. Alla hade släktingar de kunde skriva till där. "Ja, min mor hade systrar där, men dom skrev aldrig vad jag vet... så vad gör man? Jag hade en flickvän som jobbade på telefonkontoret i Tingsryd. Hon skrev ett telegram, några rader om att Conrad var välkommen till Cloquet, Minnesota och skrev under det med ett namn. Det löste allt. Jag fick mitt visum." Sju pojkar, alla i 20-årsåldern, lämnade Tingsryd för att gå ombord fartyget Kungsholm till New York, där de anlände 1 maj 1922. Additional comment, original, in english: Started to work for his dad only seven years old. Had to handle money and business from the beginning. "When dad was away I was in charge, buying bark and wood from the farmers. If I had done something wrong, dad scolded me. Never forget when I got a dabbing in front of my friends.". If he did things right - no thanks for that either. He was the oldest. His next brother was five years younger. When he came home one evening he asked his father if he could take over his business. The answer was "no". Hard to get a job. Several others were talking about America. All had relatives they could write to. "Yes, my mother had sisters there but they never wrote, that I knew about... So what to do? I had a girlfriend working in the telephone office in Tingsryd. She wrote out a telegram... a few lines that Conrad was welcome to Cloquet, Minnesota and signed a name to it. That did it. No questions asked. I got my visa." Seven boys, all in their 20's, left Tingsryd for Gothenburk to board "Kungsholm" for New York where they arrived 1 of may, 1922.