181,657 results in DigitaltMuseum:

LS 0078-84: Albert Larson (f. 1895, Gräsmark), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Albert Larson i Moline, Illinois. Hans fru Hazel medverkar. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, Axel Janson, berättelser från Värmland, depressionsåren, fackföreningar, föräldrar, kontakten med Sverige, religion, skolgång, språkkunskaper, tillbaka till Sverige, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: Han utvandrade 1923. Han ville bara resa över för att se hur det var i Amerika. Trivdes han inte så skulle han resa tillbaka efter något år. Redan 1915 så hade han tagit ut sitt flyttningsbetyg med avsikt att emigrera, men han ångrade sig när USA kom med i första världskriget. Arbete: Redan i sexårsåldern fick han börja hjälpa sin far. Hans far var mycket krävande. Albert var ganska vek och han fick ofta utföra arbetsuppgifter som var alltför betungande för hans ringa ålder. När han blev gammal nog så lämnade han faderns gård och började arbeta i skogen. Han arbetade bland annat i Dalarna, där han lärde sig köra timmer. Han redogör ganska ingående för skillnaderna mellan värmlänningarnas och dalmasarnas sätt att köra timmer. När han kom till Moline så fick han arbete på John Deer Harvester. Han fick bara utomhusarbete eftersom han inte kunde någon engelska. Efter en kort tid slutade han på John Deer och började arbeta för ett gasbolag. Efter ungefär ett halvår i Moline så flyttade han till Rockford, där han fick arbete på National Lock. Han stannade i Rockford i två år. 1926 återvände han till Moline, där han hade flera kortvariga arbeten. 1934 började han på en fabrik som tillverkade jordbruksmaskiner. Där stannade han fram till sin pensionering. Axel Janson: Han berättar om sin morbror, Axel Janson. Han utvandrade från värmland år 1900. Han begav sig till Alaska för att gräva guld. Han hördes inte av och hans släktingar i Sverige trodde att han var död. Först 1928 fick hans syster i Moline kontakt med honom igen. Han började då även skriva hem till Sverige. Han blev aldrig rik på sitt guldgrävande och han dog i Fairbanks, utan att kunna betala sin egen begravning. Berättelser från Värmland: Han läser upp en berättelse som han skrivit om hur en auktion gick till i Värmland, när han växte upp. Han läser även ett par historier om värmländska original. Depressionsåren: Han berättar en del om depressionsåren. Han förlorade pengar när bankerna stängde. Han försörjde sig hjälpligt genom att köra lastbil för en stenläggningsfirma. Fackföreningar: I början av 40-talet så började fackföreningarna komma in på fabrikerna i Moline. Albert gick med i fackföreningen, men han har aldrig varit fackligt aktiv. Han redogör för de förmåner som fackföreningen lyckades driva igenom för arbetarna på Farmal. Föräldrar: Hans föräldrar hade ett litet torp som tillhörde farfaderns gård i Gräsmark. Hans far utvandrade till Amerika 1902. Han trivdes inte där och återvände till Gräsmark efter två år. Efter återkomsten till Sverige så köpte han en större gård i Kils socken av sin svärfar. Familjen hade det ganska dåligt ställt, eftersom fadern inte var särskilt arbetsvillig. Kontakten med Sverige: Han berättar en lång historia om en emigrant vid namn August Carlson, som förgäves försökte få kontakt med sin bror i Sverige. Hur många brev August än skrev så gick han aldrig något svar. Albert försökte hjälpa honom att få kontakt med brodern, men det lyckades inte. Han berättar också om emigranter som helt tog avstånd från Sverige och det svenska språket efter emigrationen. Religion: Han tillhör svenska frikyrkan. Skolgång: Han berättar en del om sin skoltid. Han gick i skolan fyra månader om året. Lärarinnan var ung och outbildad, men hennes far var god vän med prästen och de andra i skolstyrelsen. Hon såg skolan som en straffanstalt. Albert kunde läsa innan han började skolan. Språkkunskaper: Han talar fortfarande bra svenska. Han har skrivit många berättelser på svenska som han skickat in till Svensk-amerikanaren-Tribunen. Berättelserna handlar framför allt om hans uppväxtår i Värmland. Han har även försökt lära sina sönder lite svenska. Hans fru, som är född och uppvuxen i Moline, talar fortfarande lite svenska. I hennes föräldrahem var det bara modern som talade svenska. Han talar en del om svenskans ställning i dagens Moline. Tillbaka till Sverige: Han har besökt Sverige vid ett flertal tillfällen efter emigrationen. Överresan: Han redogör utförligt för överresan. 1923 reste han tillsammans med sin bror. De hade inga biljetter när de kom till Göteborg. Det var svårt för dem att få tag på biljetter eftersom många ville emigrera och månadens kvot var fylld. Till slut lyckades de få biljetter på Vita Stjärnlinjen. De reste till New York via Southampton. Från New York reste de vidare till Moline. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra. Intervjun är lång och något osammanhängande. Något fel har uppstått på den tredje kassetten, varför man helt kan bortse från denna kassett. Innehållet på tredje kassetten återfinns även på intervjuns femte kassett. Hans hustru Hazel är med vid intervjutillfället. Hon bidrar med en del information. Intervjun är mestadels på svenska men vid några tillfällen övöergår både Lennart Setterdahl och de intervjuade till att tala engelska. LS 0078 - LS 0079 - LS 0080 - LS 0081 - LS 0082 - LS 0083 - LS 0084 ---------- Ytterligare kommentar, översatt till svenska: Hans far reste till Amerika 1902 men återvände i mars 1904. Han behövde arbeta hårt som pojke ute i skogarna. Han åkte upp till Dalarna. Han fick gå tio svenska mil till Idre för ett jobb. Han lärde sig hur man lastar och kör timmer som dalmasarna gör. "När jag återvände hem så berättade jag för min far hur det gjordes, och efter det så gjorde han likadant. Jag såg också att de behandlade sina hästar mycket bättre än vad vi gjorde i Värmland." Han gjorde lumpen i Stockholm på Positionsartilleriregementet till häst. 1923 så reste Albert och hans bror Arvid till Amerika. De köpte två biljetter i Göteborg för 600 kronor inklusive tågbiljetter till Moline. "Far körde oss till järnvägsstationen i Kil. Det var den sista gången vi såg honom.". Albert hade mycket att berätta om sitt liv i både Amerika och det Sverige han lämnade. "Allting kommer tillbaka till mig nu i mina äldre dagar, så det är lätt för mig att minnas." Albert har i många år bidragit med artiklar och dikter till Svenska Amerikanaren Tribunen. Han gillar att läsa och skriva. Han berättar detaljerat om svenskar han mött genom åren. Original comment in english: His dad went to America in 1902 but returned in March 1904. Had to work hard as a boy out in the woods. Went up to Dalarna. Had to walk ten Swedish miles to Idre for one job. Learned how to load timber according to the people up there. "When I returned home I told dad about it how it was done, and after that he did the same way. I also noticed that they treated their horses much better than we did in Värmland.". Military servide in Stockholm at Positionsartilleriregementet till häst. In 1923 Albert and his brother Arvid left for America. Two tickets were bougt in Gothenburg for a sum of 600 :- kronor incl. train tickets to Moline. "Dad drove us to the railroad station in Kil. That was the last time we saw him.". Albert has a lot to tell about his life in both America and the Sweden he left. "It all comes back now in my older days, so it's easy for me to recall." Albert has been contributing articles and poems to Svenska Amerikanaren Tribunen for many years. He likes to read and write. Gives a good observation about Swedes he met over the years.

7 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0072-75: Martin Ahlm (f. 1909, Lönneberga), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Martin Ahlm, Chicago, Illinois. LS 0072, LS 0073, LS 0074 & LS 0075. Anledning till emigration: Han bestämde sig för att emigrera när han insåg hur dåliga arbetarnas villkor var i Sverige. Han utvandrade på våren 1930. Arbete: I femtonårsåldern började han arbeta för bönderna på granngårdarna. Innan han emigrerade så arbetade han även i skogen och på sågverk. När han kom till Chicago så hjälpte hans farbror honom att få arbete i Illinois Steel. Efter en längre tids arbetslöshet under depressionen så lyckades han få arbete i Republic Steel. Han redogör utförligt för hur han lyckades ta sig in i stålverket och få ett arbete. Efter kriget öppnade han och hans svåger en restaurang på sydsidan av Chicago. Depressionsåren: Han berättar mycket utförligt om hur han hade det under depressionsåren. Han gick arbetslös i långa perioder men lyckades klara sig, mycket tack vare de pengar som hans mor då och då skickade till honom. Vid ett tillfälle reste han och en kamrat till Wisconsin, där de arbetade för en bonde. De fick nästan inget betalt, men de fick mat och husrum. Föreningsliv: När han kom till Chicago så gick han med i Vasalogen Washington. Han fick även gratis inträde i Vikingarna, eftersom han spelade piano vid deras sammankomster. 1931 gick han med i Vikingarnas manskör. Föräldrar: Hans föräldrar hade ett litet jordbruk i Lönneberga. Hans far drygade ut inkomsterna från jordbruket genom att arbeta som snickare. När föräldrarna gift sig så reste fadern till Amerika och stannade där i ungefär tre år. Hjalmar Lundqvist: Han berättar om Hjalmar Lundkvist. Han var stadsadvokat i Chicago. Han var en mycket skicklig föredragshållare. Enligt Martin Ahlm skrev han en bok om svenska emigranter, men Martin har aldrig sett något exemplar av boken. (Trol. Carl Hjalmar Lundquist) Politik: Hans far var politiskt aktiv. Han var socialist. Under 1900-talets första decennier kunde det ibland gå ganska hett till vid mötena i kommunhuset i Lönneberga. Slagsmål var inte ovanligt. Det hände också att de rika bönderna försökte hindra arbetarna från att rösta. Martin har aldrig varit särskilt intresserad av politik. Vid ett tillfälle under depressionen så deltog han i ett demonstrationståg i Chicago. Vid den här tiden var demonstrationer sällsynta i Chicago och de demonstrationer som förekom fick ingen större uppmärksamhet. På 30-talet var majoriteten av svenskarna som han kände republikaner. Även om Roosevelt tog USA ur depressionen så var det många gamla svenska emigranter som fördömde hans politik. Religion: Han har aldrig tillhört någon kyrka i Amerika. De flesta svenska ungkarlar som han kände gick inte med i någon kyrka förrän de gifte sig. Skolgång: Han gick i folkskola i Lönneberga. Han fick dessutom två års extra skolundervisning, tack vare kantor Haak. Han berättar en del om kantor Haak. Språkkunskaper: Han hade inga problem med engelskan när han kom till Amerika. Han hade gått en Hermodskurs i engelska innan han reste. Svenska sångarförbundet: Under en stor del av sitt liv har han varit aktiv i American union of Swedish singers. Förbundet grundades i Chicago 1892 av Charles Johanson, som också var redaktör för Nordstjärnan. När förbundet var som störst så innehöll det 64 körer. Martin har dirigerat manskörer i många år. Han berättar mycket utförligt om sitt engagemant i sångarförbundet. 1954 blev han förbundets sekreterare. En stor del av intervjuns senare del handlar om sångarförbundet och dess verksamhet. Han talar en hel del om de olika dirigenter som sångarförbundet har haft. Martin är fortfarande med i veterankören i Chicago. I slutet av intervjun redogör han för sångarförbundets villkor i mitten av 80-talet. Tillbaka till Sverige: Han återvände till Sverige första gången 1947. Han reste då tillsammans med sin kör. Han berättar om hur han lyckades smuggla in bildäck i Sverige. Bildäck var en bristvara i Sverige efter kriget och det var förbjudet att föra in dem utan särskilt tillstånd. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, även om ljudet på första kassetten är något sämre än på de övriga. Intervjun är på svenska, men vid några tillfällen övergår den intervjuade till att tala engelska. ---------- Ytterligare kommentar, översatt från engelska: Fadern lämnade modern och två barn för att åka till Amerika. Han stannade där i tre år och återvände sedan. Han ville resa tillbaka men modern sa nej. Hon tyckte inte om besökarna som kom från Amerika. De var "dryga" och hade annorlunda kläder. Om människorna var sådana i Amerika, så ville hon inte åka dit. Fadern var socialist. Han gillade inte folk som gav order. Martin berättar om det. Martin hade det lätt i skolan men det var inte möjligt att fortsätta. Efter skolgången så var det arbete i skogen och hos bönder. Han lämnade för Amerika 1930. Depression och arbetslöshet. Han berättar om när han kom till Frida och Karl Nilson på Escabana och 79e gatan. De hade två unga pojkar. Frida behövde ständigt jobba varje dag hos en doktor för att få behålla sitt arbete. Hon tjänade fem dollar i veckan. Martin: "Jag blev deras hembiträde". Han fick pengar från sin mor, som hade hört om de dåliga tiderna i Amerika. Martin berättar om de många organisationerna i Chicago, och speciellt om de svenska sångar-sällskapen och -klubbarna i Amerika. Additional comment, original, in english: Dad left mother and two kids for America. Stayed three years and returned. Wanted to go back but mother said "no". She didn't like the visitors that came from America. They were "stuck up" and had different clothing. If people were like that in America, she was not interested to go there. Dad was a socialist. Did not like people who gave orders. Martin tells about it. It was easy in school for Martin but a continuation was impossible. After school it was work in the woods and for farmers. Left for America in 1930. Depression and no work. Tells about how he came to Frida and Karl Nilson on Escabana and 79th. They had two small boys. Frida needed to work steady every day for a doctor to be able to keep her job. She had $5/week. Martin: "I became their housekeeper." Received money from his mother. She had heard about the bad conditions in America. Tells about the many organizations in Chicago and especially about the Swedish Singing Societies and Clubs in America.

4 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

LS 0065-68: Algot Skogsberg (f. 1910, Brålanda), utvandrare. Intervju.

Sammandrag: Intervju med Algot Skogsberg, Rockford, Illinois. LS 0065. LS 0066. LS 0067. LS 0068. Rubriker: Anledning till emigration, arbete, föreningsliv, föräldrar, Hammars biljardhall. högtider, nöjesliv, politik, värnplikten, överresan, övrigt om intervjun. Anledning till emigration: En av anledningarna till att han emigrerade var att det började bli ont om arbete på vägkassan. En annan anledning var att han inte ville göra värnplikten i Sverige. Arbete: Redan i femårsåldern fick han börja hjälpa till med att mjölka och valla kor. Innan han emigrerade så arbetade han med att bygga vägar. Han arbetade för statens vägkassa. Staten hade övertagit alla vägar och man rustade upp de gamla byvägarna, som ofta bara var dygator. Arbetet var förhållandevis bra betalt. Han tjänade 25 kronor om dagen. Han berättar mycket utförligt om sitt arbete på vägkassan. När han kom till Rockford så fick han arbete på Scandia. Han trivdes inte på Scandia. Arbetet var hårt och bullernivån var hög. Man fick absolut inte vara med i någon fackförening om man ville behålla sitt jobb på fabriken. Han slutade snart på Scandia och lärde sig bagaryrket. Det fanns många svenska bagerier i den östra delen av Rockford i slutet av 20-talet. 1940 öppnade han sitt eget bageri. Efter kriget fortsatte han att arbeta som bagare. Föreningsliv: Innan han reste till Amerika så var han aktiv i en skytteförening. Han talar ganska mycket om hur det gick till på skjutbanan. Han var en skicklig skytt. Han blev erbjuden att tävla i större sammanhang, men han tackade nej. När han kom till Rockford så började han spela fotboll och badminton. Han gick också med i godtemplarna. Han blev medlem i Vegalogen. Logen anordnade många olika aktiviteter för sina medlemmar. Algot ledde en ungdomsgrupp i gymnastik. I logen fanns även en särskild mansklubb där medlemmarna fick böta fem cents varje gång de gick ut med en flicka. Klubben gav också ut en tidning som hette "Fridens ängel". Många svenskar i Rockford gick med i godtemplarna eftersom det var lättare att få arbete på fabrikerna om man var med i någon godtemplarloge. Föräldrar: Hans far ägde en liten gård i Bodarne. Han gjorde också dagsverken för bönderna i trakten för att dryga ut inkomsterna. Han utvandrade till Amerika 1885. Han var då bara 15 år gammal. Han återvände till Sverige efter ungefär tio år. Hammars biljardhall: Han berättar lite om Hammars biljardhall. Den fungerade även som postkontor. Dit skickades brev till de svenskar i Rockford som inte hade någon fast adress. Högtider: När han växte upp i Dalsland så brukade ungdomarna sjunga annandag jul. Det innebar att de gick från hus till hus med en stor mångfärgad stjärna med ljus i och sjöng julsånger. Som belöning fick de kaffe och julkakor. De gick omkring och sjöng hela natten. Även påsken var en stor högtid för ungdomen. Då tände de en påskeld på ett stort berg och dansade hela natten. De tillverkade också egna påsksmällare som de sköt av de under hela påsknatten. Nöjesliv: Dansen var ett av de främsta nöjena när Algot var ung. På lördagarna var det alltid dans på någon loge. Alkohol förekom sällan på danserna. Om någon berusad person kom dit så såg smedens pojkar till att de kom därifrån. Politik: I början av 30-talet var många svenskar i Rockford medlemmar i Socialistklubben. Han berättar om klubbens förgrundsgestalter och om vilka aktiviteter socialisterna anordnade. Under de svåraste depressionsåren så fanns det även en del kommunister i socialistklubben. Under 20- och 30-talet innehade svenskarna flera höga politiska ämbeten i Rockford. De röstades in i politiken av svenskarna och italienarna. Värnplikten: 1942 blev han inkallad i den amerikanska armén. Han skickades till Texas, där han tjänstgjorde i det tunga artilleriet. Han behövde dock inte delta i så många militärövningar eftersom hans överordnade ansåg att han gjorde bättre nytta i köket. Han skötte all bakning på sitt kompani. På egen begäran utbildade han också bagare till de andra kompanierna. Han redogör utförligt för sin tid i den amerikanska armén. Överresan: Han berättar en del om överresan. 1929 så reste han från Göteborg via Oslo och Halifax till New York. Han reste med norska Amerikalinjen eftersom det var lättare att få visum om man reste från Norge. Resan över Atlanten var mcket besvärlig på grund av dåligt väder. Från New York reste han vidare med tåg till Rockford. Övrigt om intervjun: Ljudkvalitén är bra, med undantag av första kassettens första sida. Där är det nästan omöjligt att uppfatta vad som sägs, på grund av problem med bandspelaren vid inspelningstillfället. Intervjun är på svenska, men vid något tillfälle övergår den intervjuade till att tala engelska. Ytterligare kommentar, originaltext på engelska: Lars Andersson was a neighbor of Skogsbergs. He and Algot's father left Sweden in the early 1870's. Both came to Clearfield County, PA. Algot: "My dad was kind of a small guy so he ended up in the coalmines (kolminera). Lars was a heck-of-a guy with tremendous strength. He worked on the railroads. Two Swedes could handle the job better than several Mexicans". Algot got an early introduction to America listening to his dad and his friends. In november 1928 he got his visa and the following year he left for America and Rockford, IL. Became active in the Good Templars. Played soccer until he was in the 50's and was the manager for many years. Algot has a very good recollection of his early years in Sweden. Översättning: Lars Andersson var en granne till familjen Skogsberg. Han och Algots far lämnade Sverige på tidigt 1870-tal. Båda kom till Clearfield County i Pennsylvania. Algot: Min far var en ganska liten kille så han hamnade i kolgruvorna. Lars var en riktig jäkel till karl med enorm styrka. Han arbetade på järnvägen. Två svenskar kunde göra jobbet bättre än ett gäng mexikanare." Algot fick tidigt höra om Amerika när han lyssnade på sin far och hans vänner. I november 1928 så fick han sitt visum och året efter lämnade han Sverige för Amerika och Rockford, Illinois. Han blev aktiv i godtemplarna. Spelade fotboll tills han var i 50-årsåldern och var tränare i många år. Algot minns sina tidiga år i Sverige mycket väl.

4 audio

Kulturparken Småland / Smålands museum

52,694 results in Länsmuseet Gävleborg:

23,356 results in Nordiska museet:

15,418 results in Kulturförvaltningen:

Share to