Klubba

Huvudliggaren (1934):

"Klubba, furu, stockända fäst på en lång käpp, från Tirserum [sic] sn, Kinda hd, Östergötland.

G[åva] 5/4 1934 av fil. lic. Gunnar Granberg, Landsmålsarkivet, Uppsala."

Katalogkort: "Klubban hittades av Fil.lic. Gunnar Granberg i tornkammaren i Tirserums kyrka. Klubban är närmare beskriven av G i en uppsats benämnd "släktklubban" i Budkavlen No 1, 1934. I denna uppsats redogöres för de sägner som knyta sig till klubban och som alla gå ut på att det är en s.k. "dödklubba" d.v.s. att den använts att klubba ihjäl åldringar med."

Utställlningstext i utställningen "Gamlingar - hur var det och hur vill du ha det?" 2014-2015:

"Ättestupan och ätteklubban

I vissa delar av Sverige har det funnits en föreställning om hur man förr tog livet av gamla och sjuka. Antingen har berättelsen handlat om att man knuffat dem utför ett bergsstup eller om att man slagit ihjäl dem med en klubba. Det finns inga historiska belägg för att ättestupan eller ätteklubban någonsin har använts på riktigt. Men myten har varit seglivad. I Nordiska museets arkiv finns många berättelser om ätteklubbor och ättestupor. Myten speglar omgivningens syn på de gamla, men också de gamlas skräck för vad som skulle hända när de blev en belastning för sina anhöriga.

Ätteklubba NM.0197292

Av furu, skaftet nytillverkat. Klubban hittades 1932 på vinden till Tidersrums kyrka i Östergötland. Enligt traditionen på platsen skulle den ha använts för att slå ihjäl gamla och sjuka. Det långa skaftet förklarades med att hela släkten skulle hålla i det. Att klubba ihjäl den gamle skulle vara släktens gemensamma beslut och ansvar."

Med tanke på att ätteklubbor högst troligen aldrig har använts och att klubban har hittats på en kyrkvind, kan eventuellt denna klubba ha använts vid tillfällen när inte kyrkklockan skulle ringa så högt, som t ex vid dymmelonsdagen i stilla veckan, då man slog med en träkläpp (dymmel) då man inte ville att kyrkklockan skulle låta för högt.

/Leif Wallin 2017-07-03

Användning

Accession: April 5, 1934