Digitalt Museum Digitalt Museum

Ring


Om objektet

Benämning:
Ring (Sakord)

Historik:
Märta Helena Reenstierna, ryttmästarinna och i 66 år fru på Årstads säteri i Brännkyrka utanför Stockholm förde under 47 av dessa år dagbok, där hon ofta detaljrikt antecknade händelser på gården, i grannskapet och i staden - stora som små.
Genom denna "journal", som hon förde fram till 87 års ålder och som i urval publicerats har hon blivit känd som "Årstafrun" och hon är nog en av de människor ur det svenska förflutna som vi idag har möjlighet att lära känna allra bäst.
Ett myller av människor - kända men mestadels idag okända - passerar revy. Bl a umgicks Carl Mikael Bellman i familjen och har tillägnat herrskapet på Årstad flera poemer.

Dagboken som omfattar ett stort antal volymer - renskrivna ca 5000 maskinskrivna sidor - ärvdes inom hennes familj men överlämnades 1946 till Nordiska museet som gåva.

Märta Helena Reenstierna var officersdotter och född 1753 på Håkantorp i Hovs sn, Älvsborgs län. 1771 mötte hon på en bal i Stockholm den 38 årige ryttmästaren Christian Henric von Schnell. Ögonblicklig kärlek verkar ha uppstått - en kärlek som varade livet ut. Förlovningen tillkännagavs redan annandag jul s.å. vid en middag på Råcksta gård i Spånga och vigseln ägde rum på Liljeholmens värdshus den 6 juni 1775.
Märta Helena avled på Årsta säteri 1841.

Hennes man, Christian von Schnell, var född i Holstein 1733 där hans far var livdrabant hos biskopen av Eutin, som senare blev kung i Sverige med namnet Adolf Fredrik. Christian skickades att studera i Sverige men satsade sedan på en militär karriär i Ryssland där han blev ryttmästare vid Zobeltitzka husarerna. Han återvände dock till Sverige och förvärvade 1771, på auktion, Årsta gård. Han avled där 1811.

* * *
Porträttet
Sin dagbok påbörjade Märta Helena i mars 1793 då hon närmade sig 40 år och den avslutades först 1839 då hennes svaga syn, slutligen fullständig blindhet, gjorde det omöjligt för henne att själv föra pennan. Genom dagboksanteckningarna kan vi - vilket nog är unikt - nästan i detalj följa tillkomsten av hennes porträtt. Därför låter vi dagboken själv berätta:

1796
September
16 Fredag. Min 43dje års Födelsedag. - För tidigt eller klockan 4 blefvo vi på min mans befallning uppväckta för att fara till Stan, min man med Hans Abr: (sonen) för att presentera honom för Öfwerste Gedda, hvilken ej träffades, emedan han för ett par dagar sedan rest åt landet. Därpå furo Herrarne till Rörstrand och hos Kammarjunkaren Nordenstolpe déjeunerade; gjorde sen en morgon visite hos Vesterstråle (guldsmeden Stephan W som var umgängesvän i familjen) och furo hem. Jag for klock: ½ 8 hemifrån till Hårfriseurskan Gran, hvilken ganska väl efter nuvarande mode klippte, brände och kammade mig, sedan satt jag 2ne timmar för en Miniatur Målare Capitaine mecanicus Rönngren, gjorde en visite hos Vesterstråle och sluteligen en hos fru Ditmer vid Liljeholmen, och då jag hemkom hade min Käre man föranstaltat om en artig Soupée, hvarvid min skål under canonad blef drucken, och smakade allt desto bättre, som ingen utaf oss som var till stan hade spisat någon middag, blott thée och vin och en liten frukost.
Väderleken var duggrägn och bra blåst.


October
17 Måndag. Morgon mot klockan 8 for jag till Staden och lät hos Hårfriseurskan Gran coefera mig med bouclerat (lockigt) hår och en guirland af Fleurs eternelles, vir gies mir nicht (förgätmigej) och gröna blader. Jag klädde mig sedan i blå tafts klädning med spetshalsrimsa och en Törnros bouquette och for klockan 11 till Capitainen Rönngren, som nu fullbordade mitt Portrait, sedan jag tillförene i 3 omgångar suttit för honom 10 timmar, och nu denna gången 5, inalles 15 timmar. Jag återvände till Hårfriseurskan att ombyta klädning och for därifrån på en visite till Fru Nordenstolpe på Rörstrand, hvarest jag med alla möjeliga vänskaps och höflighets tecken blef emottagen och passerade där ett par timmar rätt roligt. …..


Inför utställningen Smycken (2012) gjorde smyckeexperterna Lars-Yngve Johansson, juvelerare, och Tomas Persson, intendent, en bedömning av de smycken i Nordiska museets samling som skulle ställas ut. De dateringar, tillverkaruppgifter och material som avviker från uppgifterna i huvudliggaren eller katalogkorten kan komma från dessa expertutlåtanden.
Produktion:
1796 (MHL Reenstiernas dagbok)
Tillverkare av kartong, ritning, stamp m.m., ort: Sverige (SE), Stockholm, Stockholm, Stockholm
Produktion:
1796 (Uppgift i MHL Reenstiernas dagbok)
Tillverkningsort: Sverige (SE), Stockholm, Stockholm, Stockholm
Användning:
1796 - 1811
Brukningsort: Sverige (SE), Stockholm, Stockholm, Stockholm, Årsta gård, Årsta
Accession:
2008 (Förvärvslista)
Säljare till museet, ort: Sverige (SE), Uppland, Uppsala, Uppsala, Uppsala

Beskrivning:
Ring av guld med miniatyrporträtt föreställande Märtha Helena Reenstierna. Målat 1796 på ben i gouacheteknik av Jacob Henric Rönngren (1756-1822) på beställning av M.H.R. även kallad "Årstafrun". Ringen avsedd som gåva till hennnes make ryttmästaren Christian Henric von Schnell på hans namnsdag den 13 november 1796. Graverat C.H.v.S. d. 13 Nov. 1796.
Monteringen med 18K guld utförd av juveleraren Nils Hofsten. Stämplar: O2 (1796), S:t Erik, NH, 18K, Kontrollmärke) Sannolikt omarbetad montering 1814.
Porträttet avbildar Märtha Helena Reenstierna i bröstbild sittandes i halvprofil iklädd blå klänning med liten rosenbukett i barmen. Hennes hår är friserat i täta små lockar, håret når nedaför nacken och hon har en smal rosengirlang runt håret. Ögonen bruna. Svagt rosa kinder. Bakgrunden mörk.

Jacob Henric Rönngren var kapten-mecanicus i arméns flotta. Han var född i Finland 1756 men slutade sina dagar i Stockholm 1822. Något dussin av hans miniatyrporträtt är kända - de flesta i Finland och vanligen knutna till officerskåren. Ett porträtt tillhör Finlands Nationalmuseum. I Nationalmuseum, Stockholm, finns sju miniatyrporträtt bl a av gmj Corfitz Beck-Friis (1724-1798), öljt David von Schewen (1770-1841) samt dåv kh i Finska församlingen, Bengt Lange.

Nils Hofsten blev mästare som juvelerare i Stockholm 1788. Hans ritning till mästerstycke finns på Nationalmuseum. Hofsten stämplade 1795 -1805. Död 1814.
Ingrid Roos 2011-01-17

Påförd text:
Stämpel ( Årsbokstav 1796): O2
Stämpel (H:et otydligt, tillverkarstämpel): NH
Inskrift: d. 13 Nov 1796 C.H.v.S.
Stämpel: 18K

Identifikationsnr:
NM.0329566

Institution:
Nordiska museet

Utställningar:
Smycken (14. sep 2012 — )

Visa tilläggsinformation

Om museet

Museum:
Nordiska museet

Museets webbplats:
www.nordiskamuseet.se

Samlingarna har katalogiserats under lång tid och av många olika personer. Därför kan informationens kvalitet variera. Kontakta oss via länken nedan om du hittar felaktigheter eller vill komplettera informationen.

Relaterade artiklar

Rekommendera en artikel från Wikipedia eller en annan godkänd källa

Artiklar föreslaget av användare

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4rta_Helena_Reenstierna

Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell, även känd som Årstafrun, född 16 september 1753, död 12 januari 1841Årsta gård i Brännkyrka socken i inom nuvarande stadsdelen Årsta i Stockholms kommun, var en svensk herrgårdsfru som är känd för de dagböcker som hon skrev mellan 1793 och 1839, vilka finns bevarade i sin helhet i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Sammanlagt fyller de 5000 foliosidor.[1] Ett urval ur dagböckerna är utgivna 1946-1953 som Årstadagboken.

“Artikel om Årstafrun på Wikipedia”
Föreslaget av: Sophei Jonasson ~ 27 mar 2012 kl. 5.45

Autogenererade artiklar från Wikipedia

Smycken

Smycken, prydnader med syfte att smycka kroppen, ofta i ädla metaller, men även plast, läder etc. Vanligast torde vara halsband, fingerringar, armband och örhängen. Sedan 1990-talet har användandet av piercingsmycken ökat kraftigt. Idag betraktas också klockor i stor utsträckning som smycken.

Hår

Hår är trådformiga proteinutväxter från hårsäckar i huden hos däggdjur. Håret har olika funktioner hos olika arter; bland annat kan det skydda mot höga eller låga temperaturer i omgivningen, minska friktionen (till exempel i armhålorna), användas som känselspröt (morrhår), skydda mot UV-ljus eller fungera som försvar mot fiender (igelkottens taggar). Hos andra djur än människor kallas håret ofta för päls. Hästar har man som används vid stråktillverkning och möbelstoppning där det brukar kallas tagel. Huvudkomponenten i hår är keratin. Keratiner är proteiner, långa kedjor med aminosyror. Det mänskliga håret kan, i likhet med huden, bli föremål för sminkning.

Mode

Mode, (latin: modus), betyder sätt, fason, rytm, mått, gräns; något som är förenligt med tidens rytm och smak, alltså det som är modernt. Ordet används framför allt, men inte uteslutande, beträffande kläder. Jämför stil, trend och subkultur. Mode speglar den rådande tidsandan och dess ideal.[1] Det kan ta sig uttryck i kläder, arkitektur, målarkonst eller musik. Inom givna kulturella gränser kan en person höja sin status i gruppen genom att ändra klädedräkten.

Kategori:Smycken

Ring I

Ring I (finska Kehä I), regionalväg 101, är en omfartsled i Finlands huvudstad Helsingfors.

Allt innehåll från Wikipedia är licensierat under en Creative Commons 2.5 licens

Many images, depicted motifs and artefacts on DigitaltMuseum are protected by copyright. These may not be copied or published without permission from the copyright owner.   © KulturIT

Var god vänta...