Smycke. Hängsmycke. Nordiska museets föremål invnr. NM.0243031. Fotograferat för utställningen "Smycken med öppningsdatum 2012-09-14. (Seföremålsposten/ relaterade objekt och refer...
Smycke. Hängsmycke. Nordiska museets föremål invnr. NM.0243031. Fotograferat för utställningen "Smycken med öppningsdatum 2012-09-14. (Seföremålsposten/ relaterade objekt och referenser för mer information):
Beskrivning från Föremålsposten:
"Hängsmycke i form av bokstaven C med två berlocker - en blå Ceylonsafir och en vit barockpärla - Hänger på en guldkedja av pansarlänk som består av tre kedjor kopplade till ett smalt lås. Kedjan inte ursprunglig i sin modell troligtvis ändrad under 1700- eller 1800-talet då också det nuvarande låset tillkommit. Smycket är av guld belagd med röd emalj. Ornament av guld runt bokstavens yttre kant delvis belagda med grön, svart och ljusblå emalj. Det övre ornamentet avslutas med en fast ögla samt en lös 8 mm lång ögla i form av ett tredelat blad i vilken halskedjan löper. Inuti bokstaven en fast ögla i vilken en 14 mm lång blå Ceylonsafir hänger. Från det undre ornamentet hänger en 9 mm lång vit barockpärla med mitten som skiljes från hängringen med små kulor av ljusblå emalj.
Har tillhört Gustaf Banér (1527-1600), avrättad i Linköping den 20 mars 1600. Se Fataburen 1952.
Se porträtt av Gustaf Banér inv.nr 991381, där han bär smycket i enkel, lång kedja.
Initialen står för Christina Sture, Gustaf Banérs hustru. Enligt ett brev som i avskrift finns i Uppsala universitetsbibliotek, berättar Gustaf Banérs dotter Anna, då 15 år gammal, om den dag då hennes far avrättades i Linköping. Smycket som han bar kring sin hals och som troligtvis var en trolovningsgåva från sin blivande hustru, tog han av sig och gav till sin dotter Margareta som i sin tur skulle ge det till sin bror Svante med orden:"Den skall du giva din broder Svante och bed honom ingen giva den utan den han unnar så gott som jag haver unt den som jag haver den givit".
Bokstäver som hängsmycken förekom under vasatiden och det tillverkades sådana i Stockholm. Smycket har gått i arv inom släkten Banér tills det förvärvades av Nordiska museet genom Vän-gåva.
