Vid Östra kyrkogården och vägen till Tureborg, Uddevalla. Foto av målning av Lotten Rönquist (1864 - 1912).

History

• • Denna väg kallas idag för Sten Kristianssons stig och ligger mellan Östberget och Östra kyrkogården i Uddevalla.

    Se även originalmålningar i Bohusläns museums samlingar av Lotten Rönquist (1864 - 1912),

    Jämför foto UMFA53240:007515.

  • Accession - November 6, 1972

    Gåva

  • Fotografering

  • Fotograf Okänd
  • Konstnär Rönquist, Lotten (Charlotta) (1864 - 1912)
    • History

      Utställningstext till "Kvinnor och konst", 8 mars - 6 juni 2004 på Bohusläns museum:

      Lotten Rönquist (1864-1912) tillhör den generation svenska målarinnor som drog till Paris på 1880-talet. Bland femtiotalet namngivna kvinnliga konstnärer finner man henne där. Paris representerade det moderna, den nya tiden, det rörliga livet där tankar och idéer omsattes i en snabbare takt än tidigare.

      Museet har tre målningar gjorda under Italienvistelser. Då och då stöter man på bilder från Uddevalla av hennes hand. För övrigt verkade Lotten Rönquist främst i Stockholm. Under sina sista femton levnadsår utförde hon flera monumentalmålningar för hotell, slott och kyrkor.

      I Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm finns ett antal stora målningar bevarade.

      Litteratur:

      De drogo till Paris, Nordiska konstnärinnor på 1880-talet, Liljevalchs 1988, s. 11-28.

      Bilagepärmen: Ett färgfotografi på en målning av konstnärinnan troligen med motiv från västkusten, i privat ägo; två blad ur skrift om Stockholms Museinämnds verksamhet under 1964 med bild på målning inköpt av Stockholms stad 1964.

      Se målning på UMFA53086:0892. Motiv: Östra kyrkogården, väg till Tureborg, Uddevalla.

      Om Lotten Rönquist i artiklar i tidningen Bohusläningen:

      Bohusläningen 1887-05-24

      Förre lasarettsläkaren RWO doktor Hugo Fabian Rönqvist död. 59 år.

      Född i Upland 12 juni 1828; död 24 maj 1887. Sörjd av maka, barn och syster.

      Bohusläningen 1892-01-05

      Begåvade unga konstnärinnan Lotten Rönqvist, bördig från Uddevalla, har nu slagit sig ner i Paris för att utöva sin konst.

      Bohusläningen 1910-12-13

      Fröken Lotten Rönnqvist, bördig från Uddevalla, hade af direktrisen för Grand Hôtel i Stockholm fått uppdrag att utföra väggmålningar å väggfälten ofvanför panelen i Royals kafé. Efter någon tids vistelse i Italien har fröken Rönnqvist nu snart afslutat sitt arbete och i tvänne väggfält ha målningarna i dagarna uppsatts.

      Motiven äro hämtade från Italien och framställa dels den ur olivdungar framskymtande lilla staden Bagnaia, dels Villa Lantes lustslott med pinjer och skummande kaskader. Äfven för de öfriga ytorna väljas italienska motiv. Bland annat tillämnas några vyer från Orvieto.

      Bohusläningen 1912-05-21

      Lotten Rönquist konstnärskap karaktäriseras sålunda af Svenska Dagbladet:

      Allt ifrån hennes första drag med pensel och penna kännetecknas hennes arbete af snabbhet i uppfattning, enkelhet och kraft i utförande och lif i färgen. Hennes målning var som hennes väsen; fri från förkonstling. Bland hennes arbeten märkes flera förträffliga skildringar af Stockholms gamla pittoreska utkantsgårdar och motiv från italienska städer.

      Hon har äfven varit sysselsatt med dekorativa uppgifter. Så har hon utfört väggdekorationer i Hotel Royals matsal och kafé samt turisthotellet i Storvik. Hon har äfven utfört dekorationsmålningar i Skogs kyrka i Hälsingland, och på hennes staffli stod ännu kvar, när döden kallade, hennes sista arbete, en altartafla för Gideå kyrka.

      På den internationella utställningen i Rom förlidet år inköptes ett af hennes där utställda arbeten af det italienska konungaparet. God och trofast, sörjes hon nu af en vid vänkrets.

      Till grafven.

      Stoffet af målarinnan fröken Lotten Rönqvist jordades i går å norra kyrkogården. Komministern N.G. Dyberg officierade och ägnade den aflidna några minnesord. En rik blomsterskörd hade sändts till båren, däribland en vacker krans med blå och gula band från Svenska konstnärers förening.

      Minnesruna införd i tidskriften DAGNY Tidning För Svenska Kvinnorörelsen, N:r 36, Stockholm den 5 September 1912, sidorna 405-407:

      Lotten Rönquist. In memoriam.

      Den minnesutställning af målarinnan Lotten Rönquists arbeten, som nu anordnats i Salong Joël i Stockholm, väcker både glädje och vemod. Glädje, emedan man här - under en tid, då våra konstnärer jämte mycket godt äfven tyckas öfverbjuda hvarandra i onatur, manér och experiment-okynne - möter en äkta, sund och vacker konst, bakom hvilken man skönjer en helgjuten och harmonisk personlighet. Och vemod ty den flitiga pensel, som framtrollat alla dessa linjer och färger, hvilar nu för alltid. Och med Lotten Rönquist ha vi förlorat en af våra mest betydande målarinnor. Född den 4 juli 1864 i Uddevalla, där fadern, doktor H. Rönquist, var lasarettsläkare, uppväxte Lotten Rönquist i ett hem, alltid rikt på intressen och blommor, som en af hennes närmaste vänner en gång skildrat det, och där de anlag, som sedermera blefvo utmärkande egenskaper både hos människan och konstnärinnan, fingo den bästa jordmån.

      Att arten röjes hos den unga, år en gammal sanning, som bör tas med reservation. Åtminstone hvad detta konstnärsämne beträffar, så lär den inte alls ha röjts i tidigare år, ty från skoltiden i Uddevalla hade hon att minnas ett stort C som betyg i teckning [skala A-D för betygsättning mellan åren 1820-1897 där A står för Berömlig insikt, B Godkänd insikt, C Försvarlig insikt och D för Otillräcklig insikt] - ännu mer egendomligt i belysning af en episod från hennes första läroår vid Tekniska skolan i Stockholm, som hon genomgick 1880-1884. Det var ett af hennes första år där. Och under en lektion i högre konstindustriella afdelningen, fann sig läraren (framlidne H. Hörlin) föranlåten att ge uttryck åt sitt missnöje med eleverna i följande ordalag: ”Jag har en liten en i nedre, som är styfvare än ni alla tillsammans. Henne ska’ ni gå och titta på!" - Denna ”lilla" var Lotten Rönquist. '- Och humorist som hon var, gaf det .henne säkerligen tillfälle till skämtsamma betraktelser både öfver sig själf och öfver skolbetyg. Efter att ha passerat graderna i "teknis" fortsatte hon sin utbildning på Konstakademien från hösten 1884 till 1890, där hon - särskildt bland kamraterna - på det varmaste uppskattades för sin själfständiga hållning liksom för sin begåfning. Ett vackert bevis härpå fick hon äfven, när vid afslutningsfesten en lagerkrans öfverlämnades till henne från både de kvinnliga och manliga kamraterna vid akademien.

      Nu följde studieår i Paris. Från denna period återfinnas på utställningen en del taflor, som ge uttryck för Lotten Rönquists personliga uppfattning af 90-talets franska målarkonst, bland hvilka den stora duken Tvätterskor särskildt kan nämnas.

      Hvad som gör denna minnes-utställning så värdefull är inte blott att samlingen utgöres af idel fullmåliga konstverk. Den ger oss äfven en klar bild af den bortgångna konstnärinnans utveckling - en utveckling, som i alla sina skiftningar likväl aldrig röjer något famlande, men däremot en förvånansvärd mångsidighet. Så se vi här dessa ljusmättade, soliga målningar från Frankrike och Italien, där hon senare studerade och arbetade i sammanlagdt fem är: landskap, människor, djur, interiörer och blommor. Och, huru stort hennes intresse för landskapet än är och huru väl hon än förstår fängsla genom återgifvandet af dess karaktär och egenart, så skänker man dock lika mycken beundran åt hennes Romerska modeller, utförda i diskreta färger och med en förnämt säker teknik, som gör att man måste räkna dessa små taflor till samlingens pärlor.

      Vid återgifvandet af det svenska landskapet har Lotten Rönquist begagnat sig af färgskalans djupa toner. Och det blir stundom en viss kärvhet, som bjärt sticker af mot det luftiga ljusa i särskildt de tidigare målningarna. Men ger man sig tid att närmare studera hennes taflor med motiv från olika svenska landskap, så märker man att hon är hemma här och att det först och främst är det egna, svenska kynnet, som åstadkommit färgblandningen, hvilken visst inte saknar sina toner för sol och ljus - om än något dämpade. Se t. ex. hennes dukar med motiv från Väddö kanal och Visby, Ett härbre med sina blånande berg och sin luft, och så de båda vinterlandskapen med motiv från Hernösand! I första ögonblicket kan det tyckas som om färgen i dessa senare vore för tunn och liflös. Men man behöfver inte se länge för att finna, att hon här fått fram det för landskapet typiska, just detta frostsköra och genomskinliga, som är utmärkande för den norrländska vinterluften och som ger hela naturen och årstiden där dess särdrag.

      Mest af allt bland de utställda taflorna fillfalas dock kanske de flesta af konstnärinnans interiörer från stugor och gamla gårdar: Bakgården t. ex. med sin solbelysta halmstack och djupa slagskugga, Den gamla trappan, Gammal gård i Uddevalla, Stuginteriör från Väddö, den ypperliga Interiör från Dalarna, och så i mitt tycke främst af dem alla Gårdsinteriör från Lidingö med sina solstänk och den mellan löfven framtittande gula husgafveln.

      Ett par taflor besläktade med dessa, men som ej kunnat komma med här, då de redan fått plats på Svenska konstnärernas utställning på Konstakademien, äro Den gamla gränden och Stuga från Bohuslän, hvilka tillhöra Lotten Rönquists senare utvecklingsskede, och liksom de förut nämnda äro karaktäristiska prof på henne konstnärsskap.

      En annan tafla, som man också saknar på hennes minnesutställning, är den lilla utsökta duken Bagnaia i sol, som såldes från Kvinnliga Konstnärers utställning i juni 1911, och där hon åstadkommit ett underverk af solmättad luft och solglans.

      Bland de porträtt, som finnas här, är pastellporträttet af doktorinnan Rönquist, utfördt mcd intim konst och god karaktärisering, och hvilket liksom de ypperliga miniatyrmålningarna visar, hur helt och redbart konstnärinnan hängaf sig åt hvarje uppgift.

      Samma egenskaper möta också i hennes blomstermålningarna och de små fågelstudierna, där särskildt de färgrika sångpapegojorna äro fulla af lif och rörelse och äga samma ofelbara säkerhet i teckningen, som är så utmärkande för allt af Lotten Rönquists hand.

      Särskildt med hänsyn till denna hennes begåfning som tecknare liksom till hennes förmåga att nå helhetsverkan utan onödigt fördjupande i detaljen, kan man så väl förstå det med åren växande intresset för den dekorativa konsten. Ett intresse, som äfven har lämnat oförgätliga spår efter sig, ehuru de konstverk, som hon utfört på detta område, tyvärr ej kunnat intaga plats på hennes minnesutställning. Till dem höra målningarna i turisthotellen Rättvik och Storvik, i Grand Hôtels kungsvåning, bar, växelkontor och korridor samt i Hôtel Royals matsal och kafé. Vidare skisser till gästvåningen i Tjolöholms slott, dörröfverstycken till matsalen i Myrö slott, dekorativa målningar för Steninge slott, m. fl. Ett annat betydande arbete var den stora kartongen till en hautelissetapet, som, utförd på Handarbetets Vänner, skänktes dåvarande kronprinsessan Victoria af Sveriges landshöfdingsfruar. Den finnes nu på Solliden. Äfven som illustratör har Lotten Rönquist visat prof på sin omfattande begåfning och har bland annat på uppdrag af Skoglunds förlag illustrerat sagoboken Sommarby och Vinterskär.

      Slutligen har hennes arbetskraft och skapande förmåga tagits i anspråk till sådana uppgifter som kyrkmålningar. På detta område utförde han först absidmålningarna i Skogs kyrka i Hälsingland. Och hennes sista arbete var en större altartafla, beställd af Gudmundrå församling i Ångermanland.

      Redan under det hon afslutade denna sista målning, hade hon med sin vanliga viljekraft kämpat emot de första sjukdomssymtomen, en smygande influensa. Men inte förrän allt var färdigt, kunde hon förmå sig att lämna arbetet och söka läkarevård. Då var det likväl för sent. Lunginflammation tillstötte, och den14 maj afslutadcs denna konstnärsbana, som beredt så mycken glädje både åt närstående och främlingar. Lotten Rönquist var då ej mer än 48 år; och det kan tyckas som om hon skulle ha kunnat ge ännu många år af konstnärlig alstring, ja, att hon kanske ännu ej nått till höjden af sitt konstnärsskap. Det vet ingen.

      Det enda på utställningen, hvarigenom man kan få en föreställning om Lotten Rönquists dekorativa målningskonst, är några färglagda kolteckningar, utförda med en öfverlägsen och säker teknik, särskildt i dc båda pannåerna Ekar och Ulriksdal har en kraftigt flott tekningskonst, tillsammans med känsla för motiv och karaktär, åstadkommit ett mästerligt helt.

      Äfven af hennes öfriga arbeten saknas här en del, men trots dessa luckor ger samlingen på Salong Joël en intressant och tydlig bild af denna helgjutna konstnärsbegåfning, som inte bara såg och ville, men äfven kunde sina stycken.

      Lika väl som man här kan lägga märke till hennes saftiga pensel och den smidiga haft, som var betecknande för hela hennes konst, så ser man äfven huru fin och säker hennes känsla för valörer och färgnyanser måtte ha varit. Hvilken än uppgiften var - genomtänkt och genomförd blef den alltid. Och sättet hvarpå detta skedde var hennes eget personliga, förutan det minsta vikande för eller tryck af inflytande utifrån. Det är äfven denna frihet från svängningar mellan olika riktningar, som inte minst bidragit att åt Lotten Rönquists konst ge den prägel af sundhet och frigjord färdighet, som gör den så tilltalande.

      Säkerligen hörde hon till dem, som af en god försyn inte blott begåfvats med ett fullödigt och äkta konstnärstemperament - hon kände äfven den heliga vördnaden för kallet och förstod, att för de andliga värdena finnes ock en förpliktelsens lag som bjuder ”richesse oblige”.

      Den vackra och med sant förstående ordnade minnesutställningen, som är öppen till den 16 september, är den värdigaste och bästa gärd som kunnat skänkas Lotten Rönquists konstnärsskap. Och den är ett kanske ej mer återkommande tillfälle allmänheten att lära känna en produktion och en konstnärspersonlighet af sällsynt värde.

      M. R-M. [Skriven av Maria Rieck-Müller]

      Minnesruna av Carin Wästberg i tidningen IDUN 2 juni 1912, återgiven som pdf under Nedladdningar/Länkade filer.

    • Födelseort, Sverige (SE) Bohuslän Västra Götaland Uddevalla Uddevalla Göteborgs och Bohus län
    • Dödsort, Sverige (SE) Stockholm
    • Alternative names Sofia Charlotta Rönnqvist (Sveriges Befolkning 1900)
    • Gender Kvinna
    • DigitaltMuseum Search in «Rönquist, Lotten (Charlotta)»

  • Produktion

Relation

Classification

• • Klimat (Outline) OU 132
  • Bostäder (Outline) OU 342
  • Gator och trafik (Outline) OU 363
  • Bildkonst (Outline) OU 532

References

• • Digital Referens Sten Kristianssons stig namngavs 2016.

License information

• License Public domain mark (CC pdm)

Metadata

• Copies 1 Negativ, polyester
• Identifier UMFA53086:0892
• Alternative name 0892 - Litt/Subnr.
• Part of collection S14UM Fotosamlingen
• Owner of collection Bohusläns museum
• Institution Bohusläns museum
• Date published August 11, 2014
• Date updated November 29, 2023
• DIMU-CODE 011014290609
• UUID 740d822d-d340-49ce-98e4-915903797297