Väderöbods Fyrplats. Sverigebilder Svenska Turistföreningen. Bohuslän 42. Foto: E. Almqvist. I sydvästra delen av Väderögruppen ligger fyrplatsen Väderöbod, vars personal har d...

Fyrkaraktär

Position 58°32′30″N 11°1′49.5″O / 58.54167, 11.030417 (Väderöbod fyr)

Lyshöjd över havsytan 32 meter

Tornets höjd 19 meter

Byggår 1964

Färg röd

Lysvidd 16 nautiska mil

Radar Racon(– • – •)

Väderöbod är en ö och en fyrplats i södra delen av Väderöarkipelagen i Tanums kommun.

Den kraftigt ökande sjöfarten under 1800-talet i kombination med många grundstötningar visade på ett stort behov att underlätta navigationen runt Sveriges kuster. Överfyringenjören för Fyr- och båkinrättningen, Gustav von Heidenstam, föreslog 1863 inrättande av en lång rad nya fyrar längs Bohuskusten: Väderöarna, Hållö, Måseskär, Hamneskär, och Marstrand.

För Väderöarna hade den sydligaste ön, Guleskär, valts som plats för den nya fyren. Närmare undersökningar på plats visade dock att förhållandena på Guleskär var sådana att det i stort sett var omöjligt att bygga en fyr på holmen. Ön var knappt möjlig att angöra ens i gott väder. I stället valdes ön Väderöbod, strax norr om Guleskär, ut som plats för den nya fyren. Fyren, en 19 meter hög fackverkskonstruktion ritad av Gustav von Heidenstam, togs i drift 1867. Fyren tändes första gången natten till den 23 september. Då bodde på ön en fyrmästare, C W Söderberg, samt två fyrbiträden med familjer i de två bostadshusen. Periodvis fanns det skola på Väderöbod.

Den gamla fyren togs ur bruk vid årsskiftet 1964 - 65, då en 19 meter hög fyr av betong ersatte Heidenstammaren. Den nya fyren var orangemålad med svart ring. Eftersom den nya fyren automatiserades och elektrifierades så fick en elkabel dras från fastlandet till Väderöarna.

Vid årsskiftet 1965–1966 flyttade fyrpersonalen från ön. År 1970 sprängdes den gamla fyren loss från berget och drogs ner i havet. Lanterninen togs dock om hand och finns hos hembygdsföreningen på Nestorsgården i Fjällbacka.

Väderöbod omfattar ca 80 000 m² och karaktäriseras av drygt 20 meter höga bergsformationer högst i sydväst. Den bergiga och kala terrängen är mycket kuperad med breda klyftor och skrevor som genombryter hela ön. Mot västsidan stupar ön brant ner i havet. Marken och samtliga byggnader med undantag av det nya fyrtornet överfördes 1973 till Naturvårdsverket och ön förvaltades ursprungligen av Domänverket. Under en kortare tid förvaltades ön av Länsstyrelsen men sedan 1997 ligger ansvaret på Statens Fastighetsverk. Hela ön ingår i ett fågelskyddsområde och under sommarmånaderna råder landstigningsförbud.

Finns i närarkivet.

Accession - April 11, 1997

Fotografering - 1910 — 1930 (efter 1910, före 1930)