Ljungströmsbåten Twing-Wing 620 "Zinganee" under segel

Samtidigt förvärvat: UMFA53408:0001 - 0053. Arkivnr. 242.

1 comment

  • Ljungströms rigg och båtar hör onekligen till de mest uppmärksammade i svenskt båtliv och kom delvis att bli kända till och med utanför båtvärlden. Trots detta och väl genomarbetade båtmaterial, där Lungström också fick patent 1938, så blev resultatet blygsamt. Någon bestående praktiskt betydelse fick aldrig Ljungströms båtkonstruktioner, inte heller några efteföljare, trots att de bevisligen fungerade väl och var väl anpassat för ett bredare seglingsutövande. Ställer man denna bakgrund mot Folkbåten när denna skulle skapas 1941 så hade Sven Salén till skillnad från Ljungström ingen färdig och patenterad lösning som kunde göra seglandet enklare, säkrare och tillgängligare. Inte heller fanns tävlandet som en del av ideologin. Sven Saléns folkbåtsvision som presenterades under våren 1941 i tidningen Till Rors innehöll just bara visioner som var helt oprövade, det fanns inte ens en färdig prototyp. Enbart förespeglingarna skapade en större efterfrågan än vad Ljungström kunde åstadkomma trots övertygande demonstrationer och berömmelse som konstruktör. Varför ifrågasattes aldrig Folkbåten som konstruktion? Bara utseendet inledningsvis. Ljungströms bidrag blev föremål för en aldrig sinande diskussion för eller emot hans unika konstruktioner. Säkerhetstänkandet var en grundbult för Ljungströms ideologi, ingen behövde gå på däck under färd, ingen bom som kunde orsaka livsfarliga skador. Ser man på Folkbåten så uttrycktes att "framförallt skall den vara säker." Det kan man ifrågasätta när båten skulle bli "var mans egendom", flytvästar sällan eller aldrig användes påtagna och båten hade 50cm fribord som lägst, utan pulpit, mantåg eller räddningsstege. Nog var Folkbåten en mycket säker båt, men det gällde båten och dess sjövärdighet inte för besättningen och dess personsäkerhet. Båthistorien på detta rika museum skapar reflektioner.

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to