HistoryMats Wångblad (1918 – 1998)
Mats Wångblads bild- och vykortsamling skänktes till Bohusläns museum 1992. De äldre fotografierna och vykorten ärvde han efter sin mormor och moster. På fotografierna är familjens medlemmar avbildade i olika vardagliga miljöer i hemmet på Skaftö, vid jordbrukssysslor, ombord i olika båtar och fartyg. Tyvärr är fotografen okänd till de flesta av dessa motiv.
Vykorten har i många fall sänts till Mats Wångblads mormor hemma på Skaftö, Sofia Martina Henriksson född Åller (1852-1934) av maken Bernhard Henriksson (1851-1905) som var sjöman och därmed borta från sjubarnsfamiljen under långa tider. Barnen som blev vuxna runt sekelskiftet 1900 sände också många vykort till hemmet. Samlingen ärvdes av Sofia Martinas syster Sigrid som också sparade allt. När Mats Wångblad ärvde samlingen utökade han den med fler motiv som han tyckte anknöt till tid och plats.
I boken ”Mormor, moster Sigrid och jag. Barndomsminnen från Mölndal och Skaftö” som utgavs av Bohusläns museum 1988 skildrar Mats Wångblad sin uppväxt i Mölndal och på Skaftö i livfulla och detaljerade minnesbilder. Flera av samlingens svartvita fotografier är publicerade i boken.
I gåvobrevet till Bohusläns museum beskriver Mats Wångblad samlingen på följande sätt:
”Donation av gamla vykort Härmed har jag äran att till museet donera min samling av cirka 2000 vykort från senare delen av 1800-talet fram till dags dato. Kortsamlingen omfattar inte bara vykort från "alla världens hörn" utan jämväl påsk-, jul-, nyårs- och gratulationskort med mera. Uttrycket "med mera" inkluderar gamla ransoneringskort från de två senaste världskrigen, motbok med Systembolaget i Göteborg, kontrabok med handlare från sekelskiftet, spårvagnsbiljett från Göteborg, bjudningsbiljett till vigsel och dylikt.
Större delen av dessa kort har tillhört min mormor. Sofia Martina Henriksson f Åller (1852-1934). Hon var gift med min morfar, Bernhard Henriksson (1851-1905) och dessa hade "sammanavlat" sju barn födda under åren 1880-1894 (Sigrid, Hedvig, Benjamin, Henrik, Dora, Berta och Jenny). Morfar var sjöman och den enda kommunikation med hustru och barnen då han var till sjöss var ju att sända kort. Många gånger var det ganska kort, men ändock talande, meddelanden t ex "Vi har lastat här i Canada och skall gå till Arkhangelsk. Jag önska Dig och barnen en god jul och ett gott nytt år"
När barnen konfirmerats fick de arbete på annan ort. Flickorna fick kondition i hushåll och pojkarna "gick till sjöss".
Barnen blev ju vuxna i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Alla skickade kort till mormor och det blev med tiden en ansenlig mängd. Det ungdomar ägnar sig åt, gör de ju med en otrolig intensitet och mormors barn skickade ju kort inte bara till mormor, utan även till vänner, bekanta, kusiner och många flera.
Det blev mängder av kort och år 1904 expedierade Postverket i Sverige över 48 milj kort. Med tanke på att Sverige då hade en befolkning på något över fem miljoner, så är det lätt att förstå hur nära nog alla och envar engagerade sig i kortskrivandet. Mormor kastade ingenting.
År 1934 avled mormor och det gjordes bouppteckning och arvskifte enligt lag. Mormors äldsta dotter, Sigrid, övertog hus, hem och lösöre och i detta lösöre ingick kortsamlingen. Moster Sigrid kastade heller ingenting.
När moster Sigrid år 1958 dog, gjordes bouppteckning och arvskifte på enahanda sätt som efter mormor. Då övertog jag huset och lösöret och även kortsamlingen. Liksom mina föregångare kastade jag ingenting, utan fastmer utökade jag samlingen genom inköp på antikvariat. Ibland har jag erhållit gamla kort i ersättning för utfört arbete.
Korten är samlade i nio pärmar eller album. Överlämnar även tre gamla slitna album samt tre s k porträttalbum.
Vänliga hälsningar Mats Wångblad”
Artikel i Bohusläningen den 28 november 1992 med anledning av gåvan. Se bilagepärm.
Litteratur:
Wångblad, Mats: Mormor, moster Sigrid och jag. Barndomsminnen från Mölndal och Skaftö. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr. 28. Uddevalla 1988.
2 comments
Gustaf , December 12, 2021
Skomakaremästare och senare garverifaktor Tobias Lundgren, 1802-1869
Född 1802-06-02 i Falkenberg (N). [1]
Död 1869-05-14 i Falkenberg (N). [2]
1820 lärgosse hos sin farbror Samuel Lundgren i hus Rote 1 No 37 där även Samuels mor och Tobias farmor Helena bor.
Gesäll hos skomakarmästaren Hallberg i Falkenberg. Hallberg var gift med xxx Larsdotter från Laholm. Tobias gifte sig med änkan efter Hallbergs död och blev på det sättet skomakarmästare. Grundade 1834 ett garveri vid Ätran, där numera Grand Hotell ligger och hade gård vid torget.
På 1830-talet dog hustrun i lungsot och Tobias stod ensam med tre små döttrar. Han beslöt därför att gifta om sig.
En av hans kunder var skomakarmästaren Anders Lundgren i Göteborg som köpte garvat skinn av Tobias. Anders hade skomakeri nära Kristine kyrka i Göteborg. Anders hade två döttrar som Tobias lagt märke till. Den äldsta av dem, Eva, fann han vara ett gott parti och bestämde sig för att fria till henne. Han reste till Göteborg för att uppsöka föräldrarna och framställa frieriet. När han kom fram visade det sig att Eva var sjuk, varpå den yngre systern Anna Elisabeth tog emot honom så älskvärt att han beslöt sig för att fria till henne istället. Så blev den unga Anna Lundgren hustru åt den nära 20 år äldre änklingen Tobias.
Gustaf , December 12, 2021
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».