Bosgårdens barnträdgård 1938-1945. Barn som sitter vid ett bord utklädda till samer. Barnen har tillverkat sina egna enkla samekläder och mössor, med bl.a pärlträdning i lappfärger...

Fotografering: 1938 - 1945 (E, F)

• History

  Ingrid Hedlund (gift Hedlund) föddes i Skara och läste till förskollärare vid Fröbel institutet i Norrköping 1935-1937. Studierna bestod av Fröbels och Montessoris pedagogik.

  1938 började Fröken Ingrid vid Bosgårdens barnträdgård och arbetade där till 1945. Under åren i Mölndal så tillverkade IH allt sitt pedagogiska material själv. Så mycket tid som möjligt skulle tillbringas utomhus, så barnen fick åka mycket skidor. Nedan är en berättelse från denna period:

  I BARNENS TJÄNST

  - Verksamheten startar

  Barnträdgården startades på initiativ av Röda korset i Mölndal. Till en början låg verksamheten i Församlingshemmet Broslätt. Med en lärarinna och cirka 10 barn startade de i liten skala, men målsättningen var att få in fler barn.

  Verksamheten flyttade till ett större hus 1937, som låg på Lekskolegatan strax bakom Mölndals sjukhus. Här låg tidigare Mölndals första BB. I samband med flytten anställdes ytterligare en lärarinna. Dessa båda tyckte det var fantastiskt när de fick de stora salarna i det nya huset.

  Ingrid började arbeta 1938, ett år efter att hon tagit sin förskolelärarexamen på Fröbels institut i Norrköping. Lönen var 130 kr i månaden och ett rum med WC ingick. Hon tyckte det var bra, med tanke på vad det skulle ha kostat om hon skulle hyra ett rum på annat ställe.

  Själva barnträdgården hade två rum och hon själv bodde i ett.

  Barnen kom från både villor och arbetarbaracker. De var mellan tre och nio år, och det kom mellan 25 och 30 flickor och pojkar. Lunch med varm mat kunde inte serveras, men alla fick smörgåsar med mjölk till.

  ".. där fanns en toalett.. men inget varmvatten. Det fanns inget mera tvättrum än bara en toalettstol. Det fanns också en vedspis och så ovanpå vedspisen var det ett primuskök. Sen så fick dom en liten måltid. Ja dom var ju där mellan 09.00 och 15.00 mina barn i Mölndal. Vi hade ju ingen kokerska eller någonting sådant utan hos oss fick dom hårda smörgåsar och mjölk. Det var allt dom fick och… de fick ost och sirap på smörgåsarna! Och persilja. Jag gjorde smörgåsarna på morgonen. Sedan satt jag vid ett litet bord och så fick barnen komma dit och hämta smörgåsar och få mjölk. Och så fick dom balansera iväg då med dom."

  - Arbetet med barnen

  När Ingrid började sitt arbete fanns en del barnmöbler, men inte mycket material för den pedagogiska verksamheten. Dockmöblerna gjorde Ingrid själv. Överhuvudtaget gjorde man mycket själv förr i tiden berättar hon. Människor tillverkade saker de behövde av det material de fick tillgång till. Bland annat gjordes "vikningar" vilket i modern tid kallas för origami.

  Eftersom Ingrid inte kände så många Mölndalsbor och oftast var hemma, så sågade och snickrade hon på kvällarna. Hon gjorde bland annat en krubba. Det var vanligt att hon använde Elsa Beskow motiv. Hon ritade av och målade tavlor.

  Det var svårt att få tag i material som passade en barnverksamhet och det som fanns att köpa var saxar och kritor. De ritade vanligtvis på baksidan av tapeter. Även makulaturpapper fanns ibland. De var ändå lyckosamma eftersom dåvarande chefens fru på Papyrus var ordförande i Röda korset. Hon såg till så att de fick både vitt och färgat tillskuret papper.

  Barnsträdgården hade tillgång till Montessorimaterial, grunden för den pedagogik som dagens förskolor arbetar med. Montessoripedagogik utvecklades av Maria Montessori (1870-1952). I denna pedagogik tar man fasta på, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags kunskap.

  Materialet är viktigt och tillfredställelsen ett barn upplever, när de själva lyckats med en uppgift. Ingrid gjorde bland annat bollar till barnen av tidningspapper. Först tog hon tidningspappret och klämde ihop till en rund boll: " Man tar snöre om lite här och var. Sedan syr man med vackert ullgarn runt det och så blir det en vacker boll. Den kan man kasta med, studsa, inte så väldigt bra, men man sydde den och gjorde den och man var glad… barn var ju tacksamma, när dom hade gjort någonting".

  Andra aktiviteter var klippa och sy. Ingrid hade gjort ett examensarbete om samer när hon gick sin utbildning, och på Bosgården arbetade sen barnen med samma tema. De gjorde samemössor och enklare smycken. Sen klippte de till en kåta och saker som användes i den. De ritade ett landskap, klippte ut en ritad ren och en akkja (akkja - samisk släde som renarna drar med packning i vid förflyttningar). Till sist färgsatte de allt med vattenfärger. När barnen pysslade med detta sjöng Ingrid samtidigt en sång om en ren och berättade en saga.

  Ibland gavs tillfälle att baka, eller göra andra roliga saker. Att barnen skulle ha roligt var viktigt. Det hade hon med sig hemifrån. Ingrid säger att hennes far påverkat henne mycket i arbetet med barnen. Till och med mer än själva utbildningen och den pedagogik och metodik som ingick. Hon talar gärna om sina roliga barndomsminnen med sin far; när de var ute och åkte häst och vagn, åkte skidor och stekte korv.

  "…och därför ville jag att "mina" barn skulle få roliga minnen ifrån sin lekskola och ha skoj, men jag var jättesträng. Det skulle vara som jag sa. Men vi hade roligt."

  Ingrid hade ofta praktikanter i barnträdgården, och de kunde alla spela piano. De spelade när Ingrid arbetade med sina barngrupper, vilket passade utmärkt. Hon såg till att praktikanterna tog rast en stund varje dag, men själv tog hon ingen rast på hela dagen. Hon berättar i en intervju att hon var stark som en häst och var aldrig sjuk under de åtta år som hon arbetade på Bosgården. Bara en gång hade hon otur när hon bröt benet under en skidtur.

  - Roligt i friska luften

  Utomhusaktiviteterna var många. De hade en stor gård för lek och skoj. En bit från huset fanns stora ängar att leka på. Bredvid huset fanns en kulle där de åkte mycket skidor och stekte korv.

  Eftersom Ingrid tillbringat mycket tid i fjällen när hon var yngre och var en van skidförare, blev det mycket skidåkning. När Röda korsets styrelse kom på besök, blev de alldeles förfärade, när hon åkte nedför kullen på skidor med barn på axlarna.

  " Vi var mycket ute. Det var de kalla krigsåren… vi hade så roligt, och ungarna var alldeles knallbruna. Vi var ute mycket och gjorde grottor. Vi gjorde såna där änglar och stjärnor och allt möjligt … och åkte mycket skidor. Och stekte korv. Det hade vi gjort med min pappa när jag var barn. Jag tyckte att barn skall ha roliga minnen med sig, som dom kommer ihåg. Det var så roligt en gång, när en pojke kom och hälsade på. Han var väl en 14 år då ungefär. Han sa så här: Det var la synd att en växte. Vi som hade så roligt i barnträdgården när vi stekte korv."

  Ingrid minns en gång när de gjorde en vinterutflykt med slädar. Många av barnen hade egna slädar. En gång åkte de med någon som hette Max och hans hästar. Då ringde hon till ett ställe dit de kunde åka och beställde choklad till alla.

  Som hon minns åkte de till något som hette järnvägsmännen i Pixbo. De drack sin choklad och åkte sen hem igen. Sådana saker gjorde vi berättar hon. Men det var mycket barn som skulle kläs på säger hon, och dom hade ju inte kläder som barn har idag.

  Ingrid arbetade på Bosgården i åtta år. Hon fick sedan arbete i Göteborg.

• Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Göteborg
• ProfessionFöreståndarinna Förskollärarinna
• GenderKvinna
• DigitaltMuseumSearch in «Hedlund, Ingrid»

Förvärv

• History

  Ingrid Hedlund (gift Hedlund) föddes i Skara och läste till förskollärare vid Fröbel institutet i Norrköping 1935-1937. Studierna bestod av Fröbels och Montessoris pedagogik.

  1938 började Fröken Ingrid vid Bosgårdens barnträdgård och arbetade där till 1945. Under åren i Mölndal så tillverkade IH allt sitt pedagogiska material själv. Så mycket tid som möjligt skulle tillbringas utomhus, så barnen fick åka mycket skidor. Nedan är en berättelse från denna period:

  I BARNENS TJÄNST

  - Verksamheten startar

  Barnträdgården startades på initiativ av Röda korset i Mölndal. Till en början låg verksamheten i Församlingshemmet Broslätt. Med en lärarinna och cirka 10 barn startade de i liten skala, men målsättningen var att få in fler barn.

  Verksamheten flyttade till ett större hus 1937, som låg på Lekskolegatan strax bakom Mölndals sjukhus. Här låg tidigare Mölndals första BB. I samband med flytten anställdes ytterligare en lärarinna. Dessa båda tyckte det var fantastiskt när de fick de stora salarna i det nya huset.

  Ingrid började arbeta 1938, ett år efter att hon tagit sin förskolelärarexamen på Fröbels institut i Norrköping. Lönen var 130 kr i månaden och ett rum med WC ingick. Hon tyckte det var bra, med tanke på vad det skulle ha kostat om hon skulle hyra ett rum på annat ställe.

  Själva barnträdgården hade två rum och hon själv bodde i ett.

  Barnen kom från både villor och arbetarbaracker. De var mellan tre och nio år, och det kom mellan 25 och 30 flickor och pojkar. Lunch med varm mat kunde inte serveras, men alla fick smörgåsar med mjölk till.

  ".. där fanns en toalett.. men inget varmvatten. Det fanns inget mera tvättrum än bara en toalettstol. Det fanns också en vedspis och så ovanpå vedspisen var det ett primuskök. Sen så fick dom en liten måltid. Ja dom var ju där mellan 09.00 och 15.00 mina barn i Mölndal. Vi hade ju ingen kokerska eller någonting sådant utan hos oss fick dom hårda smörgåsar och mjölk. Det var allt dom fick och… de fick ost och sirap på smörgåsarna! Och persilja. Jag gjorde smörgåsarna på morgonen. Sedan satt jag vid ett litet bord och så fick barnen komma dit och hämta smörgåsar och få mjölk. Och så fick dom balansera iväg då med dom."

  - Arbetet med barnen

  När Ingrid började sitt arbete fanns en del barnmöbler, men inte mycket material för den pedagogiska verksamheten. Dockmöblerna gjorde Ingrid själv. Överhuvudtaget gjorde man mycket själv förr i tiden berättar hon. Människor tillverkade saker de behövde av det material de fick tillgång till. Bland annat gjordes "vikningar" vilket i modern tid kallas för origami.

  Eftersom Ingrid inte kände så många Mölndalsbor och oftast var hemma, så sågade och snickrade hon på kvällarna. Hon gjorde bland annat en krubba. Det var vanligt att hon använde Elsa Beskow motiv. Hon ritade av och målade tavlor.

  Det var svårt att få tag i material som passade en barnverksamhet och det som fanns att köpa var saxar och kritor. De ritade vanligtvis på baksidan av tapeter. Även makulaturpapper fanns ibland. De var ändå lyckosamma eftersom dåvarande chefens fru på Papyrus var ordförande i Röda korset. Hon såg till så att de fick både vitt och färgat tillskuret papper.

  Barnsträdgården hade tillgång till Montessorimaterial, grunden för den pedagogik som dagens förskolor arbetar med. Montessoripedagogik utvecklades av Maria Montessori (1870-1952). I denna pedagogik tar man fasta på, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags kunskap.

  Materialet är viktigt och tillfredställelsen ett barn upplever, när de själva lyckats med en uppgift. Ingrid gjorde bland annat bollar till barnen av tidningspapper. Först tog hon tidningspappret och klämde ihop till en rund boll: " Man tar snöre om lite här och var. Sedan syr man med vackert ullgarn runt det och så blir det en vacker boll. Den kan man kasta med, studsa, inte så väldigt bra, men man sydde den och gjorde den och man var glad… barn var ju tacksamma, när dom hade gjort någonting".

  Andra aktiviteter var klippa och sy. Ingrid hade gjort ett examensarbete om samer när hon gick sin utbildning, och på Bosgården arbetade sen barnen med samma tema. De gjorde samemössor och enklare smycken. Sen klippte de till en kåta och saker som användes i den. De ritade ett landskap, klippte ut en ritad ren och en akkja (akkja - samisk släde som renarna drar med packning i vid förflyttningar). Till sist färgsatte de allt med vattenfärger. När barnen pysslade med detta sjöng Ingrid samtidigt en sång om en ren och berättade en saga.

  Ibland gavs tillfälle att baka, eller göra andra roliga saker. Att barnen skulle ha roligt var viktigt. Det hade hon med sig hemifrån. Ingrid säger att hennes far påverkat henne mycket i arbetet med barnen. Till och med mer än själva utbildningen och den pedagogik och metodik som ingick. Hon talar gärna om sina roliga barndomsminnen med sin far; när de var ute och åkte häst och vagn, åkte skidor och stekte korv.

  "…och därför ville jag att "mina" barn skulle få roliga minnen ifrån sin lekskola och ha skoj, men jag var jättesträng. Det skulle vara som jag sa. Men vi hade roligt."

  Ingrid hade ofta praktikanter i barnträdgården, och de kunde alla spela piano. De spelade när Ingrid arbetade med sina barngrupper, vilket passade utmärkt. Hon såg till att praktikanterna tog rast en stund varje dag, men själv tog hon ingen rast på hela dagen. Hon berättar i en intervju att hon var stark som en häst och var aldrig sjuk under de åtta år som hon arbetade på Bosgården. Bara en gång hade hon otur när hon bröt benet under en skidtur.

  - Roligt i friska luften

  Utomhusaktiviteterna var många. De hade en stor gård för lek och skoj. En bit från huset fanns stora ängar att leka på. Bredvid huset fanns en kulle där de åkte mycket skidor och stekte korv.

  Eftersom Ingrid tillbringat mycket tid i fjällen när hon var yngre och var en van skidförare, blev det mycket skidåkning. När Röda korsets styrelse kom på besök, blev de alldeles förfärade, när hon åkte nedför kullen på skidor med barn på axlarna.

  " Vi var mycket ute. Det var de kalla krigsåren… vi hade så roligt, och ungarna var alldeles knallbruna. Vi var ute mycket och gjorde grottor. Vi gjorde såna där änglar och stjärnor och allt möjligt … och åkte mycket skidor. Och stekte korv. Det hade vi gjort med min pappa när jag var barn. Jag tyckte att barn skall ha roliga minnen med sig, som dom kommer ihåg. Det var så roligt en gång, när en pojke kom och hälsade på. Han var väl en 14 år då ungefär. Han sa så här: Det var la synd att en växte. Vi som hade så roligt i barnträdgården när vi stekte korv."

  Ingrid minns en gång när de gjorde en vinterutflykt med slädar. Många av barnen hade egna slädar. En gång åkte de med någon som hette Max och hans hästar. Då ringde hon till ett ställe dit de kunde åka och beställde choklad till alla.

  Som hon minns åkte de till något som hette järnvägsmännen i Pixbo. De drack sin choklad och åkte sen hem igen. Sådana saker gjorde vi berättar hon. Men det var mycket barn som skulle kläs på säger hon, och dom hade ju inte kläder som barn har idag.

  Ingrid arbetade på Bosgården i åtta år. Hon fick sedan arbete i Göteborg.

• Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Göteborg
• ProfessionFöreståndarinna Förskollärarinna
• GenderKvinna
• DigitaltMuseumSearch in «Hedlund, Ingrid»

• Barndom (Outline)OU 855