Huvudliggaren:
"Tuppkläde fr. Leksands sn.
Från Tibble
Märkt: 'BOD.' "
Bilaga:
a, b: Finns ej.
Katalogkort:
a, b: Finns ej.
a: Halskläde av vitt linne. Fyrkantig duk med broderat mönster, 'krus' i vitt lingarn. Broderat på den sida som syns när klädet viks diagonalt till en tresnibb.Två bårder, 1,5 cm och 1 cm breda längs med två sidor. Två bårder, 1 cm breda, i kors i hörnmotivet. Dessa bårder bildar huvudmotiv i det hörn där de möts, detta hörn hänger ner mot ryggen. Broderier i rätlinjig plattsöm med mönster av diagonala vinklar och romber. Hopdragssöm utmed kanterna på varje bård. Handknypplad uddspets i kanten, 2,5 cm bred runtom två sidor, spets och kantbård har liknande mönsterformer. Handsydd fåll med hopdragssöm i kanten på de två övriga.
Anm: Några svaga fläckar mitt i.
Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 303:" Knytningshalsklädet var av vitt linne med krus i vit rätlinjig plattsöm eller med ganska breda hålsömmar, ibland också med både plattsöm och hålsöm. Det avslutades med en knypplad spets i kanten, därav namnet. Det skall ha använts vid konfirmation, vid sorg m.fl. tillfällen. Även detta är för länge sedan bortlagt att man nu endast kunnat återfinna några få exemplar."
/Inga-Lill Eliasson 2007-03-08
b:Halskläde av tuskaftat fint linne. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i svart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bård av rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm, tofssöm och langettsöm. Svarta silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning i korssöm: "BOD" vid huvudmotivet. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i svart silke över tre sidor. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.
Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-01-25