1
2
100
Katalogkort: Långbyxor av blå vadmal, helt fodrade med gråbrunt linne. På insidan av byxbenen skodda med svartbrunt läder. Läderhällor under foten. Kupiga mässsingsknappar och knapphål längs med benens utsidor. Kallade "ridböjser", ridbyxor, använda av givaren sista gången för omkr. 30 år sedan ( alltså 1840-talets slut) Brukades vid bröllopsfärder, då man red till bröllop. Se S. Svensson: Skånes folkdräkter sid 96-97. I skomakaren Jonas Stolts minnen från Högsby sn i östra Småland finns byxor av samma slag omtalade: "Till en annan vinterdräkt som varenda bonde hade hörde de så kallade ridbyxorna. Dessa räckte från foten och upp på bröstet, men de voro icke att draga, utan en knapprad gick på utsidan från foten och ända upp, så att man såg gärna, om någon ville hjälpa en med påtagandet. De voro av grått vadmal och beklädda på inbenen, i aktern och ända fram ned till foten med garvskinn samt fodrade med blångarnsväv helt om upp och ned, och de voro alla så lika, så att om vi hade träffat hundra bönder på ett ställe, så hade allas byxor varit lika. Sådana gjordes aldrig nya efter 1820, men bibehölls likväl, ärvda från sterbhusen, tills det ena paret efter det andra blev utslitet av drängar och arbetare." sid 53 /Berit Eldvik 2009-08-21
Photo: Laakso, Mira / Nordiska museet
Katalogkort: Långbyxor av blå vadmal, helt fodrade med gråbrunt linne. På insidan av byxbenen skodda med svartbrunt läder. Läderhällor under foten. Kupiga mässsingsknappar och knapphål längs med benens utsidor. Kallade "ridböjser", ridbyxor, använda av givaren sista gången för omkr. 30 år sedan ( alltså 1840-talets slut) Brukades vid bröllopsfärder, då man red till bröllop. Se S. Svensson: Skånes folkdräkter sid 96-97. I skomakaren Jonas Stolts minnen från Högsby sn i östra Småland finns byxor av samma slag omtalade: "Till en annan vinterdräkt som varenda bonde hade hörde de så kallade ridbyxorna. Dessa räckte från foten och upp på bröstet, men de voro icke att draga, utan en knapprad gick på utsidan från foten och ända upp, så att man såg gärna, om någon ville hjälpa en med påtagandet. De voro av grått vadmal och beklädda på inbenen, i aktern och ända fram ned till foten med garvskinn samt fodrade med blångarnsväv helt om upp och ned, och de voro alla så lika, så att om vi hade träffat hundra bönder på ett ställe, så hade allas byxor varit lika. Sådana gjordes aldrig nya efter 1820, men bibehölls likväl, ärvda från sterbhusen, tills det ena paret efter det andra blev utslitet av drängar och arbetare." sid 53 /Berit Eldvik 2009-08-21
Photo: Laakso, Mira / Nordiska museet
Accept license and download photo