Huvudliggaren:
"Tuppkläde fr. Leksands sn. Märkt: 'MED 1809' "
Bilaga:
Inget utöver huvudliggaren.
Katalogkort:
1: "Halskläde 1809. På bomullslärft, broderier med brunt f.d. svart högertvinnat silke. Rätsidig plattsöm, rut-, kors-, tofs- och kastsöm. Rester av kastsöm i kanten. MED 1809. Silkesfransar i hörnen."
2: "Halskläde. Af hvit bomullsväf med svarta silkesbroderier. Nästan kvadratiskt. I snibbarna tofsar af svart silke. Broderimönstren sydda med korsstyng, platt, langett- och kontursöm. Märkt: 'MED 1809'. Storlek. 53 x 54,5 cm. Se vidare 39, 544. G. ss 44 891. P.G.W. .[Per Gustav Wistrand]"
Halskläde av tuskaftat fint bomullstyg. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i svart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna, Rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm, tofssöm och langettsöm. Svarta silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning: "MED 1809" vid huvudmotivet. Alla bokstäver och siffror broderade i korssöm förutom 9:an som är broderad i plattsöm. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i svart silke runtom, endast rester kvar. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Anm: Broderierna har ojämnt slitage, ifyllnad av vissa mönsterpartier kan ha skett senare.
Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.
Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-01-22