Katalogkort.
"Puderpust. Längd ung. 15 cm. Av brunt läder, med fastsittande träskiva med löstagbar träknapp vid ena kortäänden. Nedtill trämontering. 'Har tillhört M. Thelin, som haft anställning vid Gustaf IIIs hof'.
Ink. gm amanuensen Per Gustaf Vistrand, Stockholm. 3/9 1888".
Katalogtext från utställningskatalog från Livrustkammaren, dit pusten var utlånad 2002-2003.
"Puderpust, 1700-tal. Trä. läder. L 15 c,.
Puderpust av tvä och brunt läder. Sägs ha tillhert en herr M. Ghelin som hafat anställning vid Gustav III:s hov.
Peruken kom mer i allmänt bruk i Sverige under 1660-talet, ungefär samtidigt som i England och cirka tio år efeter Frankrike. Att använda peruk ansågs till en början vaa ett sätt att slippa ifrån den tid det tog att låta frisera sig. I stället lämnade man över sina peruker till frisören som kammade och gjorde rent dem från puder och smuts. Av praktiska skäl rakade man av det egna håret. Till friseringen hörde även pudring. För peruken hade man en särskild låda, i vilken man sedan genom ett hål i lådans lock sprutade ned pudret. Vida dammigare var det att pudra sitt eget hår eller bätttra på en redan påsatt peruk. En puderskjorta skyddade kläderna någotsånär. Under kammings- och puderproceduren idkades sällskapsliv, ftersom det var ett sätt att utnyttja tiden. Till puder ågick mjöl i ansenliga mängder, vilket var ekonomernas stora bekymmer. Den konsumtionsskatt som pålades 1743 gällde också puder.
I.R.B. [Ingrid Roos Björklund]
Litteratur: Hazelius Berg, G. peruker och hårtourer, i Fataburen 1939 s. 103."
Ur: Rangström, Lena (2002). Modelejon - Manligt mode 1500-tal 1600-tal 1700-tal" sid 232 (text och bild).
