Huvudliggaren:
"Porträtt. Daguerrotyp. Marcus Larsson. G. af konsthandlaren H. Bukowski i Stockholm. 27/1 1891."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
Daguerrotyp i ram. Porträtt, knäbild av konstnären Marcus Larsson (1825-64), sittande vid sitt staffli med penslar i händerna. Ansiktet fas v. kroppen vriden åt höger, mörkhårig, iklädd svart bonjour, vit skjorta, svart halsduk, grå väst och grå byxor. Till höger staffli med målning.
Förgylld glasad ram av papp med mönsterpressad ornamentik i nyrokoko. Glasad. Passepartout av papp i kraftigt blå färg. Rektangulärt stående 8-kantig dagöppning med guldlinje närmast bilden. Baksida av ljusgul papp med bläckskrift; 'Marcus Larsson' samt rött lack. Metallring för upphängning".
/A. Arfvidsson/Jan. 1994
"Larson (även Larsson), Marcus, 1825-64, målare. Efter studier på Konstakademien började L. tillsammans med akademikamraten Kilian Zoll utföra marinmålningar där L. stod för havet och fartygen medan Zoll utförde människostaffaget. L:s intresse för dramatiska havsskildringar fick ökad näring under studier för Achenbach i Düsseldorf 1852-55 och därefter i Paris. För sina kustlandskap använde han ofta fotografier av klippblock och martallar som förlagor till pittoreska detaljer. År 1856 tillkom i Paris ett av svenskt landskapsmåleris huvudnummer, Vattenfall i Småland (Nationalmuseum). De sista hektiska kringflackande åren av sitt liv utförde L. en rad virtuost dramatiska havsbilder, ofta med brinnande fartyg som motiv".
/2008-03-13 källa Nationalencyklopedien, www.nationalencyklopedien.se
"Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt".
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se