Långörngott av fin linnelärft med söm i båda långsidor, öppning i ena kortsidan och i den andra infälld grov spets av vitt S-spunnet lingarn. Spetsen är gjord som ett grovt nät med trätt och singlat (langettstygn) mönster i ålderdomligt mönster som är mer komplicerat och skiljer sig helt från den vanliga knutna och trädda spetse...
Långörngott av fin linnelärft med söm i båda långsidor, öppning i ena kortsidan och i den andra infälld grov spets av vitt S-spunnet lingarn. Spetsen är gjord som ett grovt nät med trätt och singlat (langettstygn) mönster i ålderdomligt mönster som är mer komplicerat och skiljer sig helt från den vanliga knutna och trädda spetsen.
Denna typ av spets har bara hittats i vissa skånska områden som Bara, Torna och Vemmenhögs härader där den använts till bröllopssängens utstyrsel. Spetstypen tycks ha varit mest använd i början av 1800-talet. Jfr. inv.nr 127170.
Vid öppningen märkt PHS med urblekt rosa bomullsgarn i korssöm.
Jfr fig 329 och 330 i Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län.
"Enligt uppgift från flera håll af äldre personer utfördes knytspetsar af de förr så talrikt kringvandrande zigenarföljenas och tattarnas kvinnor, och dessa brukade få beställningar av allmogemororna." M. Collin, Fataburen 1918.
/Berit Eldvik april 2005
