1
3
100
Huvudliggaren: " 'Ellakors', runt hängsmycke av silver, med graverad ornering. Inskrift 'Jesus Herrans Son hjelp mig'. Å baksidan 'I.H.S / E.A.D.' Gåva 31/21 1912 av Kjellberg, Zelma och Teresa, fröknar samt Adolf, herr, Stockholm." Bilaga: "Dessa plattor [avser 118 997 samt 118 998] fr. Skåne tillkommo på så vis att, då någon låg illa sjuk, gick en grannqvinna omkring o. skramlade ihop gammalt söndrigt silver, ringar, nålar, kedjor m.m. Då hon fått ihop så det lönade sig, gick hon till närmaste guldsmed, bad honom göra en sådan platta, därpå skulle stå 'så o. så' - hon fick veta när hon skulle hämta den, - frågade ej hvad hon var skyldig - utan gick. Dog den sjuke kom hon aldrig igen, men blef hon frisk kom gumman tillbaka med 'förning' (d.v.s. kakor, smör, ost, en gås eller dyl.) som tack och betalning för guldsmedens besvär." Ellakors, Ellekors, eller Älvkors är en rund amulett av silver att hänga om halsen. Korsen användes i södra Sverige och i Danmark framför allt under 1700- och 1800-talen för att förebygga och bota sjukdom. Preventiva skyddsmedel av det slaget har traditionellt förekommit inom folkmedicinen i form av exempelvis tecken, ord och symboler, eller föremål, material och substanser som av särskild anledning tillskrivits andliga krafter. Ellakorsen ansågs skydda mot sjukdomar vars orsaker relaterades till Ellen, ett vattenväsen, som i likhet med älvor (jfr den gemensamma härledningen till alv) ansågs kunna framkalla en rad olika sjukdomstillstånd. Deras onda andedräkt, älvablåst, sades bland annat kunna orsaka utslag och hudsjukdomar. Man kunde också drabbas av elvabröt med svår värk eller elleskott som påverkade psyket negativt. För att ellakorset skulle verka skyddande måste det tillverkas och överlämnas till sin bärare i enlighet med särskilda ceremonier. Silvret skulle tiggas ihop i grannskapet efter särskilt ordning, avhängig den tilltänkte bärarens kön, och smeden fick inte ta betalt för sitt arbete. Korset, som bars närmast kroppen, under kläderna och osynligt för andra, präglades med kristna symboler i form av ett fyraarmat solkors, ett kristusmonogram, en bön om hjälp och bärarens initialer. Det gavs till nyfödda barn, till konfirmander men även till vuxna personer som redan insjuknat, eller var i behov av särskilt skydd. Ett ellakors fick inte säljas utan skulle följa sin bärare i graven. /Ulrika Torell 2007-05-21
Photo: Berger, Ulf / Nordiska museet
Huvudliggaren: " 'Ellakors', runt hängsmycke av silver, med graverad ornering. Inskrift 'Jesus Herrans Son hjelp mig'. Å baksidan 'I.H.S / E.A.D.' Gåva 31/21 1912 av Kjellberg, Zelma och Teresa, fröknar samt Adolf, herr, Stockholm." Bilaga: "Dessa plattor [avser 118 997 samt 118 998] fr. Skåne tillkommo på så vis att, då någon låg illa sjuk, gick en grannqvinna omkring o. skramlade ihop gammalt söndrigt silver, ringar, nålar, kedjor m.m. Då hon fått ihop så det lönade sig, gick hon till närmaste guldsmed, bad honom göra en sådan platta, därpå skulle stå 'så o. så' - hon fick veta när hon skulle hämta den, - frågade ej hvad hon var skyldig - utan gick. Dog den sjuke kom hon aldrig igen, men blef hon frisk kom gumman tillbaka med 'förning' (d.v.s. kakor, smör, ost, en gås eller dyl.) som tack och betalning för guldsmedens besvär." Ellakors, Ellekors, eller Älvkors är en rund amulett av silver att hänga om halsen. Korsen användes i södra Sverige och i Danmark framför allt under 1700- och 1800-talen för att förebygga och bota sjukdom. Preventiva skyddsmedel av det slaget har traditionellt förekommit inom folkmedicinen i form av exempelvis tecken, ord och symboler, eller föremål, material och substanser som av särskild anledning tillskrivits andliga krafter. Ellakorsen ansågs skydda mot sjukdomar vars orsaker relaterades till Ellen, ett vattenväsen, som i likhet med älvor (jfr den gemensamma härledningen till alv) ansågs kunna framkalla en rad olika sjukdomstillstånd. Deras onda andedräkt, älvablåst, sades bland annat kunna orsaka utslag och hudsjukdomar. Man kunde också drabbas av elvabröt med svår värk eller elleskott som påverkade psyket negativt. För att ellakorset skulle verka skyddande måste det tillverkas och överlämnas till sin bärare i enlighet med särskilda ceremonier. Silvret skulle tiggas ihop i grannskapet efter särskilt ordning, avhängig den tilltänkte bärarens kön, och smeden fick inte ta betalt för sitt arbete. Korset, som bars närmast kroppen, under kläderna och osynligt för andra, präglades med kristna symboler i form av ett fyraarmat solkors, ett kristusmonogram, en bön om hjälp och bärarens initialer. Det gavs till nyfödda barn, till konfirmander men även till vuxna personer som redan insjuknat, eller var i behov av särskilt skydd. Ett ellakors fick inte säljas utan skulle följa sin bärare i graven. /Ulrika Torell 2007-05-21
Photo: Berger, Ulf / Nordiska museet
Huvudliggaren: " 'Ellakors', runt hängsmycke av silver, med graverad ornering. Inskrift 'Jesus Herrans Son hjelp mig'. Å baksidan 'I.H.S / E.A.D.' Gåva 31/21 1912 av Kjellberg, Zelma och Teresa, fröknar samt Adolf, herr, Stockholm." Bilaga: "Dessa plattor [avser 118 997 samt 118 998] fr. Skåne tillkommo på så vis att, då någon låg illa sjuk, gick en grannqvinna omkring o. skramlade ihop gammalt söndrigt silver, ringar, nålar, kedjor m.m. Då hon fått ihop så det lönade sig, gick hon till närmaste guldsmed, bad honom göra en sådan platta, därpå skulle stå 'så o. så' - hon fick veta när hon skulle hämta den, - frågade ej hvad hon var skyldig - utan gick. Dog den sjuke kom hon aldrig igen, men blef hon frisk kom gumman tillbaka med 'förning' (d.v.s. kakor, smör, ost, en gås eller dyl.) som tack och betalning för guldsmedens besvär." Ellakors, Ellekors, eller Älvkors är en rund amulett av silver att hänga om halsen. Korsen användes i södra Sverige och i Danmark framför allt under 1700- och 1800-talen för att förebygga och bota sjukdom. Preventiva skyddsmedel av det slaget har traditionellt förekommit inom folkmedicinen i form av exempelvis tecken, ord och symboler, eller föremål, material och substanser som av särskild anledning tillskrivits andliga krafter. Ellakorsen ansågs skydda mot sjukdomar vars orsaker relaterades till Ellen, ett vattenväsen, som i likhet med älvor (jfr den gemensamma härledningen till alv) ansågs kunna framkalla en rad olika sjukdomstillstånd. Deras onda andedräkt, älvablåst, sades bland annat kunna orsaka utslag och hudsjukdomar. Man kunde också drabbas av elvabröt med svår värk eller elleskott som påverkade psyket negativt. För att ellakorset skulle verka skyddande måste det tillverkas och överlämnas till sin bärare i enlighet med särskilda ceremonier. Silvret skulle tiggas ihop i grannskapet efter särskilt ordning, avhängig den tilltänkte bärarens kön, och smeden fick inte ta betalt för sitt arbete. Korset, som bars närmast kroppen, under kläderna och osynligt för andra, präglades med kristna symboler i form av ett fyraarmat solkors, ett kristusmonogram, en bön om hjälp och bärarens initialer. Det gavs till nyfödda barn, till konfirmander men även till vuxna personer som redan insjuknat, eller var i behov av särskilt skydd. Ett ellakors fick inte säljas utan skulle följa sin bärare i graven. /Ulrika Torell 2007-05-21
Photo: Gartz, Lisa / Nordiska museet
Accept license and download photo