Huvudliggaren:
"Dagerrotypi, under glas, porträtt av herre, tjock passepartout med rundade hörn och guldbronserad inkant mot svart botten. H 12,7 cm, Br 11 cm. Enl. ant. B. Wilhelm Magnus (1833-1852). Gåva 19/5 1959 av fru Olga Raphael Linden Hallencreutz, Stockholm."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt av ung man, föreställer B. Wilhelm Magnus (1833-52). Bröstbild, ansiktet fas, kroppen vriden åt höger, mustasch, klädd i bonjour och vit skjorta.
Helt glasad. Passepartout i svart med guldkant målad direkt på glaset. Rektangulärt stående dagöppning med rundade hörn samt guldkant. Bakstycke av svart mönsterpressad papp samt svart kantlist av papp. Metallring för upphängning. Vit etikett påklistrad på bakstycket med bläckskrift: 'B. Wilhelm Magnus (1833-52)."
/A. Arfvidsson, jan. 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-22