Ring

Huvudliggaren (1966):

"Ring, gul metall, s.k. sparring, slät, skena på utsidan rundad, lödfog; stpl. 'PATENT - P O HELLSUND - A'. Diam yttre 2,3 cm, Br. 0,5 cm. [tillägg med blyerts] P.O. Hellsund, ARboga (1860-1873).

G. 5/12 1966 Fru Birgitta Krebs, Stockholm."

Katalogkort:

Ring, s.k. sparring, gul metall, Arboga. P. O. Hellsund, 1860-1873. D. yttre 2,3 cm, D inre 1,7 cm, B. 0,5 cm.

Stpl: PATENT - P.O. HELLSUND - A.

Slät ring, skenan på utsidan rundad. En lödfog.

Gåva 2,12 1966 av fru Birgitta Krebs, f. Billqvist. Artillerigatan 23, Stockholm Ö."

När ringen förvärvades till museet katalogiserades den som en sparring, en ring av gulmetall som användes till vardags istället för vigselringen av guld. Dock är ringen ursprungligen tillverkad som en giktring (se nedan), men kan mycket väl ha använts som sparring, då det inte varovanligt att just giktringar användes som sparringar.

Det var på 1860-talet som det började produceras giktringar i mässing, som sades alstra svaga galvaniska strömmar, vilket skulle lindra värk beroende på gikt och reumatism.

Perh Olof Hellsund tog patent på en s.k. giktring "liknade 18 karats guld" enligt annonser. Ringarna tillverkades i Arboga och såldes över hela landet. Sökningar bland Kungliga Bibliotekets digitalt inskannade dagstidningar ger många träffar på annonser från 1860-talet och framåt. Enligt "Svenkt silversmide, Guld- och silverstämplar 1850-1912" (1995) av Kersti Holmquist, stämplade Hellsund endast under tiden 1860-69 i Arboga, men Hellsund, som dog 1896, fortsatte att tillverka dessa ringar under många år i Arboga. Av annonserna kan man utläsa att han hade problem med piratkopior.

Begreppet giktring kan även syfta på en öronring, använd för samma medicinska syfte, som framför allt bars av män

/Leif Wallin 2015-12-03

Produktion - 1860 — 1890 (Uppskattning)

Accession - December 5, 1966