Utställningstext i Skolslöjd (2012):
”Slöjdinspektrisens makt
Det var slöjdinspektrisen som bestämde
vad eleverna skulle göra i varje årskurs.
Hon var utsedd av skolförvaltningen
och träffade alla textillärare för att visa sina modeller.
Här syns vad Stockholmseleverna skulle göra.
Lärarna talade om hur många elever de hade i varje klass,
och inspektrisen såg till att skicka rätt antal meter
skolrutigt tyg till skolans materialansvariga.
Ett motsvarande system fanns inom träslöjden.
Men i slutet av 1950-talet började vissa lärare
protestera mot den hårda styrningen uppifrån
och på 1960-talet blev undervisningen modernare.
Klass 1
Stockholms slöjdinspektris Elsa Valentin
anser att barn ska få vara barn.
De syr matta och kläder till dockan
i stället för duk till fotogenlampan,
som föregångaren Hulda Lundin förespråkat.
Trådarna som blir över från fransningen blir en tomte.
Elsa Valentin var slöjdinspektris i Stockholm 1922-50
och gav ut en egen handbok i slöjd.
Klass 3
Eleverna i Stockholm besökte ofta Skansen,
och då skulle de ha smörgåsarna i midjeväskan
som de sytt i slöjden.
Tyget är typiskt grått från krigsåren.
Klass 5
Pedagogiskt och tydligt visas strumpans olika delar i olika färg.
Den fanns med redan på 1890-talet i Hulda Lundins plansch,
som syns på långa väggen.”
/Maria Perers
