1
3
100
Sopnedkastlucka av aluminium med försänkt handtag även den i aluminium. Luckans insida är målad i en ljusgrön färg. Luckan sitter kvar i sin orginalomfattning, även den av aluminium. Omfattningen bär spår av bruksrester eftersom den suttit inmurad i en vägg i ett trapphus under en tidsrymd av drygt 50 år. Sopnedkastluckan inköptes i november 2005 hos Nacka byggnadsvård AB för utställningen "Norrmän och Svenskar". Syftet var att luckan tillsammans med en WC-stol skulle symbolisera tekniska förbättringar som underlättade boende och hygien i efterkrigstidens bostadsbyggande. Säljaren visste inte vilken byggnad eller plats sopnedkastluckan kommit från. Frågan om införandet av sopnedkast kom upp första gången 1928 då HSB dåvarande ordförande Sven Wallander väckte frågan i HSB- styrelsen. Då var det fortfarande förbjudet att hantera sopor inomhus på grund av att det var ohälsosamt. Samma år, 1928, visades en prototyp för pressen, som kallades sopstörtning. Sopnedkastet fick en stor positiv uppmärksamhet i pressen och på så sätt tvingade men fram en dispens från förbudet. Sopnedkaset var på sin tid ett stort hygieniskt framsteg jämfört med den tidens sophinkar och soptunnor vanligtvis placerade på stadens innergårdar. Miljömedvetenheten var inte särskilt stor då, sett med dagens ögon. Någon som helst form av källsortering var det ingen som tänkte på då. I ett PM för nyinflyttade i HSB´s hus 1929 kan man om sopnedkastet bl a läsa att: "Allting kan nedstoppas i sopnedkastet såsom matrester, glas plåtburkar, papper m.m. men långa pinnar och skrymmande föremål måste givetvis först söndermalas. Det är emellertid viktigt att soporna ordentligt slås in i paket". Eftersom sopnedkasten hade patenterats av Sven Wallander, som i sin tur överlät rättigheterna till HSB, gav sopnedkastet, som 1930 blev obligatoriskt i Stockholm för vissa typer av boningshus, patentinkomster som bl.a. blev bidrag till finansiering av HSB´s lekskolor. /Johan Åkerlund 2008-02-26
Photo: Forssberg, Isabella / Nordiska museet
Sopnedkastlucka av aluminium med försänkt handtag även den i aluminium. Luckans insida är målad i en ljusgrön färg. Luckan sitter kvar i sin orginalomfattning, även den av aluminium. Omfattningen bär spår av bruksrester eftersom den suttit inmurad i en vägg i ett trapphus under en tidsrymd av drygt 50 år. Sopnedkastluckan inköptes i november 2005 hos Nacka byggnadsvård AB för utställningen "Norrmän och Svenskar". Syftet var att luckan tillsammans med en WC-stol skulle symbolisera tekniska förbättringar som underlättade boende och hygien i efterkrigstidens bostadsbyggande. Säljaren visste inte vilken byggnad eller plats sopnedkastluckan kommit från. Frågan om införandet av sopnedkast kom upp första gången 1928 då HSB dåvarande ordförande Sven Wallander väckte frågan i HSB- styrelsen. Då var det fortfarande förbjudet att hantera sopor inomhus på grund av att det var ohälsosamt. Samma år, 1928, visades en prototyp för pressen, som kallades sopstörtning. Sopnedkastet fick en stor positiv uppmärksamhet i pressen och på så sätt tvingade men fram en dispens från förbudet. Sopnedkaset var på sin tid ett stort hygieniskt framsteg jämfört med den tidens sophinkar och soptunnor vanligtvis placerade på stadens innergårdar. Miljömedvetenheten var inte särskilt stor då, sett med dagens ögon. Någon som helst form av källsortering var det ingen som tänkte på då. I ett PM för nyinflyttade i HSB´s hus 1929 kan man om sopnedkastet bl a läsa att: "Allting kan nedstoppas i sopnedkastet såsom matrester, glas plåtburkar, papper m.m. men långa pinnar och skrymmande föremål måste givetvis först söndermalas. Det är emellertid viktigt att soporna ordentligt slås in i paket". Eftersom sopnedkasten hade patenterats av Sven Wallander, som i sin tur överlät rättigheterna till HSB, gav sopnedkastet, som 1930 blev obligatoriskt i Stockholm för vissa typer av boningshus, patentinkomster som bl.a. blev bidrag till finansiering av HSB´s lekskolor. /Johan Åkerlund 2008-02-26
Photo: Forssberg, Isabella / Nordiska museet
Sopnedkastlucka av aluminium med försänkt handtag även den i aluminium. Luckans insida är målad i en ljusgrön färg. Luckan sitter kvar i sin orginalomfattning, även den av aluminium. Omfattningen bär spår av bruksrester eftersom den suttit inmurad i en vägg i ett trapphus under en tidsrymd av drygt 50 år. Sopnedkastluckan inköptes i november 2005 hos Nacka byggnadsvård AB för utställningen "Norrmän och Svenskar". Syftet var att luckan tillsammans med en WC-stol skulle symbolisera tekniska förbättringar som underlättade boende och hygien i efterkrigstidens bostadsbyggande. Säljaren visste inte vilken byggnad eller plats sopnedkastluckan kommit från. Frågan om införandet av sopnedkast kom upp första gången 1928 då HSB dåvarande ordförande Sven Wallander väckte frågan i HSB- styrelsen. Då var det fortfarande förbjudet att hantera sopor inomhus på grund av att det var ohälsosamt. Samma år, 1928, visades en prototyp för pressen, som kallades sopstörtning. Sopnedkastet fick en stor positiv uppmärksamhet i pressen och på så sätt tvingade men fram en dispens från förbudet. Sopnedkaset var på sin tid ett stort hygieniskt framsteg jämfört med den tidens sophinkar och soptunnor vanligtvis placerade på stadens innergårdar. Miljömedvetenheten var inte särskilt stor då, sett med dagens ögon. Någon som helst form av källsortering var det ingen som tänkte på då. I ett PM för nyinflyttade i HSB´s hus 1929 kan man om sopnedkastet bl a läsa att: "Allting kan nedstoppas i sopnedkastet såsom matrester, glas plåtburkar, papper m.m. men långa pinnar och skrymmande föremål måste givetvis först söndermalas. Det är emellertid viktigt att soporna ordentligt slås in i paket". Eftersom sopnedkasten hade patenterats av Sven Wallander, som i sin tur överlät rättigheterna till HSB, gav sopnedkastet, som 1930 blev obligatoriskt i Stockholm för vissa typer av boningshus, patentinkomster som bl.a. blev bidrag till finansiering av HSB´s lekskolor. /Johan Åkerlund 2008-02-26
Photo: Berger, Ulf / Nordiska museet
Accept license and download photo