Mönsterritningen har använts i Lydia Janssons hemslöjdsbutik.Där man både gjorde mönster för försäljning och tog upp beställningar på vävning av mattor mm. Inga uppgifter om vem som gjort mönsterritningen. Mönsterritningen är ett traditionellt rölakanmönster efter skånska täcken och åkdynor.
Gunilla Lydia Jansson född på Överby gård i Länna sn, Uppland, 26:e december 1887. Det var en bondfamilj med 7 barn, varav flera flickor, som alla fick lära sig sy och väva i enlighet med gamla självhushållningstraditioner. Hon levde som ensamstående fram till 50-årsåldern då hon gifte sig med en man som hette Anton Olsson, yrkesmilitär och arkivforskare. Hon var som ung flicka några månader i England som au pair för att lära sig engelska. Senare arbetade hon på kontor i Stockholm.
Affärsverksamheten började med att idka bageri och konditori tillsammans med systern Selma. De står som ägare tillsamman fram till 1920 därefter fortsatte tydligen Selma ensam. 1928 finns uppgiften om Lydia Janssons hemslöjdsaffär första gången i Handelskalendern. Hon hade hyrt lokal på Folkungagatan 93, Stockholm. Verksamheten upptog 3 våningar i huset, där mellanplanet var en vävsal där väverskor vävde mattor mm. på beställning. Tidvis hade hon även vävskola. Verksamheten var stor och flexibel och anpassades efter kundernas behov och önskemål. Kundkretsen var trogen och bestod framförallt av boende på Söder men även av kvinnor från Roslagen och skärgården som kom in till Stockholm för att handla.
Enligt hennes släkting överlät hon butiken på någon annan kring 1960 och flyttade själv tillbaka till Överby gård, där hon fortsatte att sälja mönster och annat från sitt lager som hon tagit med sig. Den nya butiksägaren skötte inte butiken väl, vilket gjorde henne besviken och den lades tydligen ned efter några år.
En intervju gjord 2007 med Ann-Marie Söderman som var anställt biträde 1945-50 ger en god inblick i företagets verksamhet och Lydia Janssons sätt att agera gentemot kunder och personal. Se bilaga.
Det material Nordiska museet har fått är sådant som Lydia Jansson tog med sig när hon flyttade tillbaka till Överby, och där har det legat sedan dess.
/Berit Eldvik 2010-03-15
