1
6
100
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Norling, Olle / Upplandsmuseet
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Norling, Olle / Upplandsmuseet
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Upplandsmuseet
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Szyszkiewicz, Anja / Upplandsmuseet
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Szyszkiewicz, Anja / Upplandsmuseet
Runristad sticka av trä. Stickan konserverades redan på 1930-talet av Hilmer Gelin, Uppsala. Bland annat på grund av alunkonserveringen går det inte att betämma träslaget. Stickan är dock sannolikt tillverkad av lövträ, möjligen ek. Dess vänstra del är något oval i genomskärning, den högra delen är något rundare. Innanför den vänstra änden finns ett ovalt hål tvärs igenom stickan. Stickan är mycket nött och vittrad och runinskriften är därför endast fragmentariskt bevarad. På grund av uttorkning har lodräta sprickor uppkommit, som är svåra att skilja från de ristade linjerna. Stickan har ojämnheter i båda ändarna som kan bero antingen på att den har brutits av eller på att träet har börjat upplösas.
Photo: Szyszkiewicz, Anja / Upplandsmuseet
Accept license and download photo