1
2
100
Syrorna i mossen hade bevarat kroppen så att den inte helt förmultnat. Skelettet fanns kvar och var väl bevarat. Förutom skelettet var håret intakt. Det gick att identifiera hudbitar och muskelstycken och i kroppens inre fanns till exempel hjärnan kvar. Ämnen i torvmossen hade gett håret en kopparröd färg och skelettet en brunaktig patina. Håret var 10–12 cm långt, en modelängd för män vid mitten av 1300-talet. Bockstensmannens skelett har genom åren undersökts av flera experter, bland andra tandläkare Gunnar Johansson, osteolog Nils-Gustaf Gejvall, kirurg Claes Lauritzen och osteolog Torbjörn Ahlström. De har tillsammans funnit att Bockstensmannen var 171 cm lång, vilket kan mätas utifrån lårbenet. Han var högerhänt, för muskelfästena är större på höger sida. Det finns även tecken på lårbenet som tyder på att han ridit en del. Bockstensmannen var gracilt byggd och man kan se på de små muskelfästena att han inte var van vid hårt kroppsarbete. Dessutom hade han början till en sjukdom, ”DISH”, som bara har hittats bland skelett från de högre klasserna. Kroppen var pålad enligt en utbredd folktro om att en ekpåle genom hjärtat skulle hindra den döde från att ”gå igen”, dvs bli en gengångare. Kraniet är deformerat, sammanpressat från båda sidorna, och detta har tolkats på olika sätt. Kirurgen Claes Lauritzen menar att skadorna på kraniets högra sida är ett resultat av våld riktat mot huvudet. Osteolog Torbjörn Ahlström hävdar att deformationen beror på att skallen var mjuk som läder och hade pressats ihop av mossens tyngd samt skadats av harven som drogs över skelettet vid fyndtillfället. Mossens mångåriga påverkan på skelettet hade gjort skallen mjuk och formbar.
Photo: Hallands kulturhistoriska museum
Syrorna i mossen hade bevarat kroppen så att den inte helt förmultnat. Skelettet fanns kvar och var väl bevarat. Förutom skelettet var håret intakt. Det gick att identifiera hudbitar och muskelstycken och i kroppens inre fanns till exempel hjärnan kvar. Ämnen i torvmossen hade gett håret en kopparröd färg och skelettet en brunaktig patina. Håret var 10–12 cm långt, en modelängd för män vid mitten av 1300-talet. Bockstensmannens skelett har genom åren undersökts av flera experter, bland andra tandläkare Gunnar Johansson, osteolog Nils-Gustaf Gejvall, kirurg Claes Lauritzen och osteolog Torbjörn Ahlström. De har tillsammans funnit att Bockstensmannen var 171 cm lång, vilket kan mätas utifrån lårbenet. Han var högerhänt, för muskelfästena är större på höger sida. Det finns även tecken på lårbenet som tyder på att han ridit en del. Bockstensmannen var gracilt byggd och man kan se på de små muskelfästena att han inte var van vid hårt kroppsarbete. Dessutom hade han början till en sjukdom, ”DISH”, som bara har hittats bland skelett från de högre klasserna. Kroppen var pålad enligt en utbredd folktro om att en ekpåle genom hjärtat skulle hindra den döde från att ”gå igen”, dvs bli en gengångare. Kraniet är deformerat, sammanpressat från båda sidorna, och detta har tolkats på olika sätt. Kirurgen Claes Lauritzen menar att skadorna på kraniets högra sida är ett resultat av våld riktat mot huvudet. Osteolog Torbjörn Ahlström hävdar att deformationen beror på att skallen var mjuk som läder och hade pressats ihop av mossens tyngd samt skadats av harven som drogs över skelettet vid fyndtillfället. Mossens mångåriga påverkan på skelettet hade gjort skallen mjuk och formbar.
Photo: Hallands kulturhistoriska museum
Accept license and download photo