1
5
100
Matelasserad mössa av svart siden i bahyttliknande modell för kvinna. Mössans framdel är i ett stycke (dock hopskarvad av tre delar). Längs framkanten är en 9,5 cm bred kant av sidenmoaré uppvikt. Framdelen är rynkad mot en volang baktill. Volangen är rundskuren, har ett motveck på vardera sidan om mitt bak och är kantad med en remsa av moaré. I nacken finns en dekor av veckat, ca 5 cm brett, svart sidenband. Mössans foder är längst in ljust gulbrunt linne, längre ut slätt svart siden och ytterst kanten av moaré, ihopskarvad av sju bitar, som mest är synlig på utsidan. Två ca 50 cm långa band att knyta under hakan är fastsydda på insidan. Knappast sliten, endast sidenbanden skadade. Två mycket små hål under den uppvikta kanten fram på vänster sida. Blekt till mörkbrun färg här och var. Mössan har funnits länge i museets samlingar. Okända förvärvsomständigheter. Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig på vad litteraturen säger. Där talas om artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA. [KRÅKA II.5] Litteratur: Kleen, Else, Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet Stockholm 1910, sid 123. Resare, Ann, Klädd i hatt, Trelleborg 1993, sid 21-26.
Photo: Bohusläns museum
Matelasserad mössa av svart siden i bahyttliknande modell för kvinna. Mössans framdel är i ett stycke (dock hopskarvad av tre delar). Längs framkanten är en 9,5 cm bred kant av sidenmoaré uppvikt. Framdelen är rynkad mot en volang baktill. Volangen är rundskuren, har ett motveck på vardera sidan om mitt bak och är kantad med en remsa av moaré. I nacken finns en dekor av veckat, ca 5 cm brett, svart sidenband. Mössans foder är längst in ljust gulbrunt linne, längre ut slätt svart siden och ytterst kanten av moaré, ihopskarvad av sju bitar, som mest är synlig på utsidan. Två ca 50 cm långa band att knyta under hakan är fastsydda på insidan. Knappast sliten, endast sidenbanden skadade. Två mycket små hål under den uppvikta kanten fram på vänster sida. Blekt till mörkbrun färg här och var. Mössan har funnits länge i museets samlingar. Okända förvärvsomständigheter. Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig på vad litteraturen säger. Där talas om artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA. [KRÅKA II.5] Litteratur: Kleen, Else, Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet Stockholm 1910, sid 123. Resare, Ann, Klädd i hatt, Trelleborg 1993, sid 21-26.
Photo: Bohusläns museum
Matelasserad mössa av svart siden i bahyttliknande modell för kvinna. Mössans framdel är i ett stycke (dock hopskarvad av tre delar). Längs framkanten är en 9,5 cm bred kant av sidenmoaré uppvikt. Framdelen är rynkad mot en volang baktill. Volangen är rundskuren, har ett motveck på vardera sidan om mitt bak och är kantad med en remsa av moaré. I nacken finns en dekor av veckat, ca 5 cm brett, svart sidenband. Mössans foder är längst in ljust gulbrunt linne, längre ut slätt svart siden och ytterst kanten av moaré, ihopskarvad av sju bitar, som mest är synlig på utsidan. Två ca 50 cm långa band att knyta under hakan är fastsydda på insidan. Knappast sliten, endast sidenbanden skadade. Två mycket små hål under den uppvikta kanten fram på vänster sida. Blekt till mörkbrun färg här och var. Mössan har funnits länge i museets samlingar. Okända förvärvsomständigheter. Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig på vad litteraturen säger. Där talas om artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA. [KRÅKA II.5] Litteratur: Kleen, Else, Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet Stockholm 1910, sid 123. Resare, Ann, Klädd i hatt, Trelleborg 1993, sid 21-26.
Photo: Bohusläns museum
Matelasserad mössa av svart siden i bahyttliknande modell för kvinna. Mössans framdel är i ett stycke (dock hopskarvad av tre delar). Längs framkanten är en 9,5 cm bred kant av sidenmoaré uppvikt. Framdelen är rynkad mot en volang baktill. Volangen är rundskuren, har ett motveck på vardera sidan om mitt bak och är kantad med en remsa av moaré. I nacken finns en dekor av veckat, ca 5 cm brett, svart sidenband. Mössans foder är längst in ljust gulbrunt linne, längre ut slätt svart siden och ytterst kanten av moaré, ihopskarvad av sju bitar, som mest är synlig på utsidan. Två ca 50 cm långa band att knyta under hakan är fastsydda på insidan. Knappast sliten, endast sidenbanden skadade. Två mycket små hål under den uppvikta kanten fram på vänster sida. Blekt till mörkbrun färg här och var. Mössan har funnits länge i museets samlingar. Okända förvärvsomständigheter. Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig på vad litteraturen säger. Där talas om artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA. [KRÅKA II.5] Litteratur: Kleen, Else, Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet Stockholm 1910, sid 123. Resare, Ann, Klädd i hatt, Trelleborg 1993, sid 21-26.
Photo: Bohusläns museum
Matelasserad mössa av svart siden i bahyttliknande modell för kvinna. Mössans framdel är i ett stycke (dock hopskarvad av tre delar). Längs framkanten är en 9,5 cm bred kant av sidenmoaré uppvikt. Framdelen är rynkad mot en volang baktill. Volangen är rundskuren, har ett motveck på vardera sidan om mitt bak och är kantad med en remsa av moaré. I nacken finns en dekor av veckat, ca 5 cm brett, svart sidenband. Mössans foder är längst in ljust gulbrunt linne, längre ut slätt svart siden och ytterst kanten av moaré, ihopskarvad av sju bitar, som mest är synlig på utsidan. Två ca 50 cm långa band att knyta under hakan är fastsydda på insidan. Knappast sliten, endast sidenbanden skadade. Två mycket små hål under den uppvikta kanten fram på vänster sida. Blekt till mörkbrun färg här och var. Mössan har funnits länge i museets samlingar. Okända förvärvsomständigheter. Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig på vad litteraturen säger. Där talas om artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA. [KRÅKA II.5] Litteratur: Kleen, Else, Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet Stockholm 1910, sid 123. Resare, Ann, Klädd i hatt, Trelleborg 1993, sid 21-26.
Photo: Bohusläns museum
Accept license and download photo