1
2
100
Rutig klänning av halvylle, bomull i varpen, ylle och något silke i inslaget. Färgerna i rutorna är mörkt rödtonat blått (blålila), rött, gultonat grönt, vitaktigt rött (rosa) och smala streck av vitt och gult. Det är de smala gula ränderna som är av silke. Livet och ärmarna är fodrade med grovt naturfärgat linnetyg, längst ner i ärmarna även blått och svart bomullstyg. Modellen har figursytt liv, vid kjol och långa ärmar. På varje sida om mitten fram två långa insnitt från midjan och uppåt, bak skuren med så kallade kroksömmar. Snäva ärmhål. Ärmarna är isydda med en passpoal i sömmen längs med ärmhålet. Ärmarna har veck på tvären vid armbågen, för ökad rörelsefrihet och veck längst ner under en uppvikt manschett av enkelt tyg. Litet ärmsprund längst ner knäpps ihop med hyska och hake, manschetten är kantad med brun/svart ylleband. Kjolen är sydd av fyra våder, två smala och två breda. Upptill mot midjan finns lagda veck och rynkor och nertill på kjolen traskant. Klänningen har öppning bak längs hela livet och en liten bit ner i kjoldelen. På avigsidan längs högra kanten fodrad med remsa av tyget. På remsan finns fastsydda hakar som knäpps mot hyskor på andra sidan, dolda av ett längsgående veck ityget. Kantad med en remsa av tyget längs halsringningen. Mellan foder och tyg finns på livet kanaler där späntade trästickor är instuckna mitt fram och bak, trästickor även i två insnitt fram. Kjolen har ett hål framtill som satts för med svart tyg. Liv och kjol har varit isärtagna, liksom kjolens våder. De har dock senare sytts samman igen för att klänningen skulle användas vid en möhippa. Därför är vissa sömmar sekundärt maskinsydda. Enligt släkttraditionen är klänningen en bröllopsklänning. Den bör i så fall ha varit en annandagsklänning, använd dagen efter vigseln. Den säges troligen ha tillhört givarens mormors (namnet är okänt) född 1865 i Solberga, Bohuslän. Om den är tillverkad till henne bör den ha varit gjord på 1880-talet, men eftersom klänningen är helt handsydd från början och troligen av handvävt tyg kan den mycket väl vara gjord tidigare. (Liknande klänning i museets samlingar är UM026920 som enligt uppgift är tillverkad på 1830-talet.) På 1800-talet slog klänningen igenom som plaggtyp även på landsbygden och ersatte en klädsel bestående av livstycke och midjekjol eller kort livstycke med fastsittande kjol. Den här klänningen är troligen inspirerad av nyrokokons borgerliga kvinnoklädsel med vida krinolin-kjolar (kjolar vars vidd hölls ut med hjälp av stålställning). Håkan Liby som skrivit om dräktskick i Medelpad (se litt.) daterar de folkliga nyrokokoklänningarna till ett par decennier före och efter 1850. Fläckig på kjoldelen. Några små hål och ett stort försatt med svart lapp (samma som beskrives ovan).
Photo: Bohusläns museum
Rutig klänning av halvylle, bomull i varpen, ylle och något silke i inslaget. Färgerna i rutorna är mörkt rödtonat blått (blålila), rött, gultonat grönt, vitaktigt rött (rosa) och smala streck av vitt och gult. Det är de smala gula ränderna som är av silke. Livet och ärmarna är fodrade med grovt naturfärgat linnetyg, längst ner i ärmarna även blått och svart bomullstyg. Modellen har figursytt liv, vid kjol och långa ärmar. På varje sida om mitten fram två långa insnitt från midjan och uppåt, bak skuren med så kallade kroksömmar. Snäva ärmhål. Ärmarna är isydda med en passpoal i sömmen längs med ärmhålet. Ärmarna har veck på tvären vid armbågen, för ökad rörelsefrihet och veck längst ner under en uppvikt manschett av enkelt tyg. Litet ärmsprund längst ner knäpps ihop med hyska och hake, manschetten är kantad med brun/svart ylleband. Kjolen är sydd av fyra våder, två smala och två breda. Upptill mot midjan finns lagda veck och rynkor och nertill på kjolen traskant. Klänningen har öppning bak längs hela livet och en liten bit ner i kjoldelen. På avigsidan längs högra kanten fodrad med remsa av tyget. På remsan finns fastsydda hakar som knäpps mot hyskor på andra sidan, dolda av ett längsgående veck ityget. Kantad med en remsa av tyget längs halsringningen. Mellan foder och tyg finns på livet kanaler där späntade trästickor är instuckna mitt fram och bak, trästickor även i två insnitt fram. Kjolen har ett hål framtill som satts för med svart tyg. Liv och kjol har varit isärtagna, liksom kjolens våder. De har dock senare sytts samman igen för att klänningen skulle användas vid en möhippa. Därför är vissa sömmar sekundärt maskinsydda. Enligt släkttraditionen är klänningen en bröllopsklänning. Den bör i så fall ha varit en annandagsklänning, använd dagen efter vigseln. Den säges troligen ha tillhört givarens mormors (namnet är okänt) född 1865 i Solberga, Bohuslän. Om den är tillverkad till henne bör den ha varit gjord på 1880-talet, men eftersom klänningen är helt handsydd från början och troligen av handvävt tyg kan den mycket väl vara gjord tidigare. (Liknande klänning i museets samlingar är UM026920 som enligt uppgift är tillverkad på 1830-talet.) På 1800-talet slog klänningen igenom som plaggtyp även på landsbygden och ersatte en klädsel bestående av livstycke och midjekjol eller kort livstycke med fastsittande kjol. Den här klänningen är troligen inspirerad av nyrokokons borgerliga kvinnoklädsel med vida krinolin-kjolar (kjolar vars vidd hölls ut med hjälp av stålställning). Håkan Liby som skrivit om dräktskick i Medelpad (se litt.) daterar de folkliga nyrokokoklänningarna till ett par decennier före och efter 1850. Fläckig på kjoldelen. Några små hål och ett stort försatt med svart lapp (samma som beskrives ovan).
Photo: Bohusläns museum
Accept license and download photo