Längd forts.: Avser skruven.
Bredd forts.: 600 mm avser hela tvingen, 510 mm bred öppning.
Stor skruvtving, 19 tums spännvidd, för bordläggning av fiskefartyg, handsmidd.
Varvet hade en stor uppsättning skruvtvingar för arbetet med bordfyllningen av fiskefartyg, ungefär 100 stycken.
Sju av dessa ingår i denna gåva.
Skruvtvingarna var varvets gemensamma egendom. De har svetsade kanter, utsmidd käft, handgjorda gängsnitt och ställbar kulled.
Man hade egen fabrikation av skruvtvingor för bordläggning vid Studseröds varv på 1940-talet. De stora är tillverkade i smedjan av varvets smed, Gunnar Karlsson. Dessa fanns i ca tre, fyra olika dimensioner, vilka bestämdes efter skruvtvingens spännvidd. Vanligen hade de en total spännvidd som varierade mellan 17 och 20 tum.
Skruvtvingorna tillverkades av plattjärn respektive rundjärn. Skruvtvingens kropp tillverkades av plattjärn och skruven av rundjärn. Plattjärnets dimension var 2" brett och 1" tjockt. Den totala längden var ca 140 cm för tillverkning av en skruvtving som hade en 20" öppning. Genom att värma järnet på två olika ställen i ett område runt 38 cm från ena respektive 50 cm från andra änden, bockades järnet därefter i 90° åt samma håll så att det nu bildade en U-form med ett gapdjup motsvarande 13.5". Därefter värmdes och smides och tillplattades den undre stålspetsen för bättre gripfäste, medan den andra stålspetsen formades till en cylindrisk tapp i vilken det borrades ett 1 *" längsgående hål för skruven. Hålet gängades med en gängtapp vars gängor överensstämmande med skruvens. Skruven tillverkades av ett 1 *" rundjärn av silverstål som gängades i en gängmaskin till ca 2" från den övre ändan och ca 1" i nedre änden. I den nedre ändren svarvades en kula för en ledad anläggningsplatta. Denna tillverkades av en järnplatta med dimensionerna 3´3", vilket formades efter uppvärmning på en särskild mall så att det bildades en spetsig klack i vart hörn på undersidan för bättre gripfäste. Sedan svetsades ett ca 1 *" rör som var ca *" högt på plattan, vilken i sin tur fästes på skruvens kula med en nithammare så att plattan blev ledbar. I överändan slipades och borrades ett tvärgående hål för ett genomgående och rörligt vridhandtag med rundsmidda stoppknoppar i respektive ände.
Efter det att varvet anskaffat elsvets i mitten av 1940-talet modifierades tillverkningen av skruvtvingarna något. Istället för att smida en cylindrisk klack användes nu två stycken muttar som var ca 1 * " höga och ca 2 " i diameter vilka svetsades samman till en cylinder och därefter svetsades på skruvtvingskroppen. Därefter justerades gängorna med en gängtapp. I övrigt tillverkades skruvtvingarna fortfarande enligt ovan. Detta förenklade avsevärt tillverkningen av skruvtvingar eftersom tillverkningen av den smidda cylindern var såväl komplicerad som tidsödande.
Lennart Bornmalm berättar att man arbetade i två bordfyllnadslag som gärna tävlade mot varandra om vilket som först blev klar med "sin" sida. Borden, av ek, var av väldiga dimensioner och det krävdes flera man för att bära fram det från bastrumman - bordplankan hettades först kraftigt upp där för att alls kunna böjas utmed skrovets form.
Se även uppgifter för Sakord: Drivjärn, Drivlubba och Borr under Ägare: Bröderna Olssons Båtvarv, Studseröd.
För uppgifter om Studseröds varv och dokumentationsprojektet, se UM27031.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».