100
Finnväv av oblekt vitt och rött tvåtrådigt ullgarn. Täcket är vävt på halv bredd och är ihopsytt på baksidan med ulltråd. Några lagningar på baksidan, och utefter långsidornas stadkanter. Kortändarnas frans kraftigt nedsliten. Vävnadens kanter skyddas på baksidan av en 5.5 cm bred bård av glest tuskaftsvävt naturfärgat linne, 11 cm bred i nederkant och 5,5 cm bred utmed långsidorna. En upphängningskanal av en 15 cm bred bård, delvis dubbel i tätvävt naturfärgat linne, sitter i den övre kortänden. Det röda garnet är troligen färgat med krapp. Blekt samt med mörkare fläckar. Mönstret består av en spegel med rytmiskt fördelade och stiliserade granatäpplen omgivna av rombiskt placerade palmettblad i vitt på röd botten samt en yttre bård med omväxlande röd/vita och vit/röda kvadrater med Kristusmonogrammet IHS med en omgivande stiliserad törnekrona. I bårdens nederkant är i två av monogramrutorna invävt initialerna och årtalet: "HIS IBD 1751". I kortändarna löper en enkel sicksackbård i vitt på rött. Förvärvstillstånd: Blekt, mörkare fläckar, sliten frans, i övrigt gott skick. Vävnaden är avbildad i Lychou 1996 s. 145 (se nedan) och beskrivs: "Det förmodligen äldsta bevarade bohuslänska finsketäcket är från Tjörn och är daterat 1751. Mönstret är ett granatäpplemönster med palmettblad som förekom på 1500-talets siden- och sammetstyger. - - - Täcket har använts som hästtäcke när det blivit slitet och inte längre användes till att bona stugan. Det låg slängt på en loge tillsammans med gamla säckar för att brännas upp. Dåvarande länsagronomen hade i sin tjänst utfört en ritning till en bonde som i tacksamhet ville betala för hjälpen. Agronomen bad då att få det gamla hästtäcket...". Täcket har tillhört länsagronomen i Bohuslän, Nils David Lychou, Morslyckan, Restenäs i Uddevalla, död under 1930-talets andra hälft. Han erhöll täcket som belöning i sin tjänst. Täcket är enligt givarna troligen från Tjörn. Agronom NDL var farfar till Claes Lychou, en av givarna. Givarna tror att täcket användes som väggprydnad i hemmet. Efter hans död övertogs täcket av CL:s faster, Rigmor Lychou i Uppsala. Hon hade det upphängt i sitt "stora rum". Det var också hon som såg till att täcket vårdades och fick upphängningskanal. Konservatorer vid Riksanikvarieämbetet gjorde troligen detta år 1962 (enligt uppgift från Marianne Erikson, tidigare intendent på Röhsska museet, Göteborg). Faster Rigmor dog på 1980-talet och täcket övertogs av givarna. Dessa har haft det exponerat på en vägg, skyddad mot solljus i sitt matrum i bostaden i Göteborg. Vid byte till mindre bostad fick täcket ej plats utan erbjöds Bohusläns museum. Faster Rigmor hade i testamente önskat att täcket skulle tillfalla Röhsska konstslöjdsmuseet i Göteborg efter givarnas död. Dessa och andra nära släktingar har efter samråd beslutat att i stället överlämna täcket till Bohusläns museum.
Photo: Bohusläns museum
Accept license and download photo