100
Handsydd klänning i tätvävt, något stelt ylletyg, vävt i tuskaft av handspunnen, entrådigt ullgarn på en bredrandig botten av horisontella gröna 5,5 cm och och blå 7,5 cm breda ränder med däremellan smala horisontella ränder i rött och brunt och med smala vertikala ränder i gult och vitt bildande ett glest rutmönster. Växtfärgat garn, bl.a. indigo och krapp. Väl bibehållen i färgerna. Klänningen i s.k. nyrokokomodell med snävt, figursytt liv, vid kjol med vidden koncentrerad bak, långa ärmar med uppvikt manschett samt passpoaldekorer. Rund halsringning utan krage med öppning fram. Inprovat liv med två långa insnitt från midjan och uppåt bakåt på varje framdel samt med insydd styvnad i nedre delen av vänstra framstyckets framkant. Knäppning med sex par hakar och hyskor - den översta hyskan saknas. I sidorna under ärmhålet 7 cm breda infällningar. Vänster framstyckes nederkant ej fastsytt i kjoldelen. Bakstycke som går ner i en kil baktill samt med två utåt/uppåt svängda inprovningar. Bakstycket har kraftig mittsöm eller kanal, nedre hälften även förstärkt med en styvnad och med en hyska längst ner, antydande att livet från början öppnats baktill. Bakåtflyttad axelsöm. Snäva ärmhål. Tre lagda veck vid armbågen. Något blusande avslutning med infällda skarvbitar mot ärmens öppningssprund baktill. Jämnt lagda motveck mot en påsydd manschett med rundade kanter som viks upp över rynkningen, och knäpps med hake och hyska. Ny hake fastsydd på höger manschett. Svarta smala passpoaler utmed axelsömmar, sprund fram, och manschettens kant, möjligen av bomullstyg. Livet fodrat med naturfärgat linnetyg i tuskaft. Ärmarna fodrade ner till halva underärmen. Kjolen består av tre raka våder med centimeter breda veck lagda framåt som möts mitt fram. I mitten bak ett veckparti av mycket tätt lagda veck ihopsamlade till en turnyrliknande silhuett. Öppningssprund, ca 30 cm ner i kjoldelen dolt i ett veck till vänster, framtill på kjolen. En fjärdedel av midjedelen förstärkt med en linning som knäpps fast med hake och hyska och som döljs av livet då detta hakas samman. På kjolfållens insida är en 5,5 cm bred skoning av oblekt linne fastsydd. Bitvis trasig i kjolens fåll och skoning. Veckpartiet i kjolens midja bak delvis lossnat. Rostfläckar vid hakor-hyskor. Klänningen är från 1850-talet. Tyget är sannolikt vävt av hemspunnet garn och sydd för hand. Klänningen har troligen burits med flera stärkta under kjolar för att hålla ut kjolens vidd. På 1800-talet slog klänningen igenom som plaggtyp även på landsbygden och ersatte en klädsel bestående av livstycke och midjekjol eller kort livstycke med fastsittande kjol. Den här klänningen är troligen inspirerad av nyrokokons borgerliga kvinnoklädsel med vida krinolin-kjolar (kjolar vars vidd hölls ut med hjälp av stålställning). Håkan Liby som skrivit om dräktskick i Medelpad (se litt.) daterar de folkliga nyrokokoklänningarna till ett par decennier före och efter 1850. Klänningen ingår i en gåva efter Inga Carlström och hennes textilsamlingar i hemmet i Uddevalla. Antingen kan den vara ett arv från hennes släkt i Solberga socken eller insamlad av henne själv som exempel på ett äldre kvinnoplagg i Bohuslän. Inga Carlström har vid flera tillfällen skänkt textilier med bakgrund i den bohuslänska textiltraditionen. För ytterligare upplysningar om Inga Carlström, skänkta föremål, arkivmaterial och intervju, se UM027305. Litteratur: Hammar, B. och Rasmusson, P.: Kvinnligt mode under två sekel. Signum. Lund 2001, s. 121 ff. och vidare avsnitt om handsömnadsteknik. Liby, H.: Folkligt dräktskick och folkdräktsrörelsen i Medelpad, länsmuseet Murberget Härnösand, Rapport nr 8. 1984, s 41-44 om klänningen i folkligt dräktskick, se särskilt s. 42 om "folkliga nyrokokoklänningar". Liby, H.: Kläderna gör upplänningen. Folkligt mode - tradition och trender. Upplandsmuseet 1997, se särskilt s. 57 ff.
Photo: Bohusläns museum
Accept license and download photo