Svart likkista av trä för vuxen bestående av underdel och lock. På längden är kistan avsmalnande vid fotänden och på bredden konisk med den bredaste och högsta partiet vid huvudänden. Kistlocket i form av sadeltak med två brädor i bredd med avvalmade gavlar. Kistan är målad med en svart, matt färg, troligen limfärg med kimrök. Lockets kanter är prydda med veckat, vitkantat svart spetsband. Lockets ena gavel pryds av en dekorerad plåt eller bricka av tredimensionell formpressad papp, belagd med ett silvrigt ytskikt med texten "Sov i Ro" omgiven av keruber, krona och blommor, den andra gaveln pryds av en tredimensionell pappdekoration i form av en halv rosenkrans, lockets båda långsidor prydda med mindre rosdekoration i likadan papp. Kistans underdel täcks av ett veckat svep av maskinvävd svart bomullsspets, en "kjol" som döljer hela underdelen. Fyra profilerade kistfötter. Fyra skruvhål på lockets långsidor prydda med en rund, utsirad "manschett" av formpressad tunn metallplåt, belagd med ett silvrigt ytskikt samt till denna en formgjuten metallskruv vars ändar pryds med kors, en manschett och skruv fattas. F++yra utsirade metallhandtag, två på varje långsida, inslagna i papper. Invändigt är kistan klädd med oblekt batistbomull och helt fylld med hyvelspån, täckt av ett stycke av samma tyg.

Kistan är en av fem som fanns lagrade på övervåningen till en snickarbod i Grundsund. De två vuxenkistorna stod på golvet. Den vita kistan var förpackad i kraftpapper. De tre barnkistorna stod placerade på rad uppe på takstolen. Det är troligt att tillverkaren beställde kistdekorationer, handtag och kistfötter från annat håll.

Uppgifter från samtal i oktober 2002 med Aina Dambert, Grundsund, dotter-dotter till Edvard Karlsson:

Min morfar, Edvard Karlsson, "Snickar-Edvard" var byggmästare i Grundsund och hade några anställda. Han har byggt många hus i Grundsund. Han ärvde yrket av sin far och farfar som också var byggmästare. Han kom egentligen inifrån ön och var aldrig med i fisket härute. I snickeriet, "Boden"- ett smalt vitmålat tvåvåningshus tvärsöver vägen från hemmet - höll han till ensam och gjorde mindre arbeten. På andra våningen fanns en hyvelbänk och en kamin. Här tillverkade han den snickarglädje som pryder de hus han byggde varav många finns kvar härute på Skaftö. I boden tillverkades också fönsterbågar till fönster som som glasades och kittades.

Morfar tillverkade också likkistor för folk i Grundsund. Han både snickrade och målade dem själv. Kistorna beställdes i samband med ett dödsfall och han hade ett antal modeller och storlekar på lager. Snickar-Edward var den ende snickaren i Grundsund och han var mycket anlitad. Särskilt under 1920-talet när Spanska sjukan härjade var det många barn som dog. Jag fick ofta springa med ärenden över vägen till morfar i snickeriet, och jag vågade aldrig titta på kistorna därinne utan rös bara och tittade bort när jag skyndade förbi. Så småningom, runt 1950-60-talet när folk inte längre dog i hemmen utan på sjukhus och institutioner, beställde man istället kista från annat håll och Snickar-Edwards kistor kom "ur modet", dom hade svep och sådant. Den siste person som är begravd i en av Snickar-Edwards kistor var en man från Rågårdsvik som hette Lundström. Han var lite av ett original. En person aktiv inom Fattigvården kände till Snickar-Edwards kistor och ordnade så att denne Lundström blev begravd i en sådan. Mormor och morfar är själva inte begravda i någon kista av detta slag. Söner och döttrar ville inte använda dessa kistor mer.

Pappmallarna till snickarglädjen är tillvaratagna av givaren.

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Share to