Matelasserad mössa av svart tuskaftat siden i bahyttliknande modell utan skärm med bred nederkant. Mössdelen, huvan, är sydd i ett stycke där sidentyget rynkats i dekorativa mönster. Längst framkanten sitter ett 45 mm brett band av samma tyg dekorativt fastsytt i sin mittlinje i rynkor. Mössans bakdel pryds av två 15 mm breda band i samma tyg fästade på tvären. Bandens ändar är vikta i en spetsform och prydda med åtta små svarta glaspärlor bildande en liten blomform. På huvan är fastsytt en 11 cm bred slät nederkant som bildar en snibb i nacken och står fram i två spetsar. Längs ytterkanten sitter fyra dekorsömmar med en halv centimeters mellanrum. Sömmarna är sydda på maskin liksom en del andra sömmar.
Mössans foder är av ett vaxat gråbrunt bomullstyg där huvdelen består av två hopsydda delar, nederkanten av en del. Vadderingen består av bomullsvadd.
I övergången mellan huva och nederkant sitter en hyska resp. hake.
Huvans kantband har lossnat, övriga dekorband har gått av på ett ställe och en av pärldekorationerna saknas. Sidenet är sprucket på något enstaka ställe, i övrigt i gott skick.
Tillverkningstid osäker. Bedömningen grundar sig dels på vad litteraturen säger, men också förekomsten av maskinsömnad. Litteraturen beskriver artonhundrafemtiotalets nackvolang, som skulle skydda damernas nackar mot sol. Det står även att bahytternas brätten blev mindre från 1840-talet och att på 1860-talet försvann hattar av bahyttmodell. Jfr UM25436.
Bahytten ingår i gåva där givaren lämnar följande uppgifter: Givaren, f. 1903, är bördig från Korsgård i Ödsmål sn. Hennes mor hette Karolina Berntsson (född ca 1860-80?).
Karolinas mor var Anna Britta från Solberga sn. (född ca 1820-40?). Det var Anna-Britta som bar bahytten. Se även UM27768.
Bahytt: ur Svenska akademiens ordbok: "BETYDELSE: ett slags (ofta vadderad) kvinnlig hufvudbonad, som betäcker öfre o. bakre delen af hufvudet o. fastknytes med band under hakan."
Kråka: ur Svenska akademiens ordbok: "Betydelse: 4) [jfr motsv. anv. i nor.] (i sht förr) kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). BREMER Dal. 30 (1845). Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig genom många förändringar i öfver femtio år. KLEEN Kvinn. 40 (1910). LAGERLÖF Mårb. 34 1922. jfr BARN-KRÅKA.
[KRÅKA II.5]
Ur Nationalencyklopedin, NE.se: Kråka
"ETYMOLOGI: [jfr motsv. anv. i nor.] BRUK: (i sht förr)
Kvinnohatt l. hattliknande kvinnohuvudbonad som baktill omsluter huvudet o. framtill är försedd med (urspr. vidt, ansiktet inramande) brätte (vanl. äv. försedd med hakband). "
Litteratur:
Kleen, E., (1910): Kvinnor och kläder En krönika om adertonhundratalet.
Stockholm, s. 123.
Resare, A., (1993): Klädd i hatt. Trelleborg, s. 21-26.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».