Grafofon [-å’nj (till grek. graphein, skriva, och phone, ljud; röst), registreringsapparat för ljudvibrationer. Jfr Fonograf.
Bells kusin Chichester Bell och Charles Tainter får i uppdrag att förbättra Edisons fonograf och 1885 presenterar de resultatet som de gav namnet grafofon. De hade bytt ut stanniolen mot vaxcylindrar och de drev rullens rotation med hjälp av en symaskinstrampa så att hastigheten skulle vara samma vid uppspelningen som vid inspelningen.
Tainter gav nu Bergman & Co. i New York i uppdrag att bygga en förserie på 6 grafofoner. Dessa blev färdiga i januari 1886 och den 6 januari 1886 omvandlades the Volta Association i ett Aktiebolag the Volta Graphophone Company. Patenträttigheterna säljs till ett gäng företagsledare i Philadelphia och i maj 1887 bildas the American Graphophone Company i Washington, D.C. för att utveckla och förbättra grafofonen. Det byggs nu också en liten fabrik i Bridgeport, Connecticut med en kapacitet på tre eller fyra maskiner om dagen.
I ett försök att gå samman med Edison så demonstrerar the American Graphophone Company den nya förbättrade grafofonen. Tainter motsatte sig samgåendet och trodde att om de visade hans grafofon för Edison så skulle detta få denne att återuppta arbetet på hans gamla fonograf som han hade lagt åt sidan sedan 1879. Tainter hade rätt!
Hämtat från Tekniska museets hemsida:
När Edison hade lanserat sin fonograf växte det snart fram företag som tillverkade liknande produkter. En sådan maskin var grafofonen som tillverkades av American Graphophone Company.
Chichester Bell, en kusin till telefonens uppfinnare Alexander Graham Bellöppnas i nytt fönster, och Charles Sumner Tainter utvecklade 1885 ett sätt att gravera i en vaxrulle och patenterade 1886 en fonograf som marknadsfördes under namnet Graphophone. Eftersom T A Edison hade namnskyddat ordet fonograf fick de kalla den Graphophone.
North American Phonograph Company grundades 1888 av Jesse H Lippincott för att sälja Edisons fonografer under en tid. Han blev också generalagent för American Graphophone Company, i New York, som hyrde ut diktafoner och fonografer vilket dock visade sig inte var någon god affärsidé. American Graphophone gick 1894 upp i Columbia Phonograph Company, Washington DC (District of Columbia därav namnet), som sålde graphophonerna Columbia.
Intresset för företagets diktafoner var alltså litet på 1890-talet så Columbia valde att tillverka graphophoner för musik och underhållning som såldes på varuhus och på postorder. De liknade i många avseenden Edisons fonografer rent tekniskt, med hörslangar, tratt av aluminium- eller mässingsplåt. Columbias rullar var inte helt lika Edisons men under 1890-talet utvecklades Graphoponen så att även Edisons gick att spela.
Intresset för grammofoner hade från sekelskiftet 1900 ökat och från 1910 gick fonograftillverkningen på sparlåga ett fåtal år ytterligare. Från 1902 tillverkade Columbia ett stort antal olika ”skiv-graphophoner” som de då kallades, ofta till lägre priser än konkurrenternas.
Från omkring 1910 fanns modeller med tratten inbyggd, då kallades de Grafonola. Grammofonerna tillverkades även till mindre företag som i sin tur sålde dem under eget namn samt för export till stora delar av världen, särskilt England.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».