1
4
100
Gevär med flintlås. Kulvikt 30,6 gr, krutladdningens vikt 9,98 g, utgångshastighet 1 245 fot = 370 m/sek. Med undantag av att geväret är kortare och bajonetten längre överenstämmer vapnet helt med 1815 års infanterigevär. PIPAN är rund, utom längst bak, där den på var sida har en kort platt för att den skulle kunna sitta stadigt i skruvstycket då svansskruven uttogs. Längst bak är diam. i vertikalled 34 mm, men mätt över plattarna 32 mm. Vid pipmynningen är diam 22,5 mm De 22 mm långa, båtformiga mässingskornet sitter 97 mm bakom mynningen. På pipans undersida 35 mm bakom mynningen sitter en 14 mm lång bajonettklack och 66 mm bakom mynningen en stadig, till största delen i näsbandet och framstocken ingfälld stötklack. En med bred, infilad siktskåra försedd avrundad siktbalk sitter längs fram på svansskruvstjärtens översida. På pipans översida finns krönt NT (Norrtälje) IS och IL, på undersidan 1826, P,2 och 113. På pipans V sida är inslaget 306 och på V platten ett N. På pipans bakplan står ett N. KALIBERN 19 mm är större än den största tillåtna toleransen, som var 18,85 mm (se Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1831, sidan 260). LÅSET fasthålles av två skruvar, har studel och varhake samt platt,i jämnhöjd med stockens yta infällt bleck. Hanens hals och platt har fyrkantigt tvärsnitt samt är ganska tunna. Baktill, nedanför underläppen, fortsättes så att säga den bakåtsvängda hanhalsen av en nedböjd flik, "hanstjärten". Läppskruvens undre del går ut genom underläppen mellan hanhalsen och hanstjärten. Det korta, päronformiga läppskruvshuvudet har såväl skåra som hål. HANSKRUVEN har stort, avrundat huvud. Pannskruven går inifrån. Överkanten på den med med arm försedda fängpannan går i upphöjd båge bakifrån framåt. ELDSTÅLSBLADETS övre del är tvärt böjt framåt och bildar "tumstöd". DECKELN har på undersidan en "vattenkant", som kommer att ligga utanför färgpannans bak-, ytter- och framkant. ELDSTÅLSFJÄDERNS tryckgång är bågformigt uppsvängd och fjäderns bukt är närmast halvcirkelformig. Denna fjäder är litet fasonerad, men saknar löv. Låsskruvarna är avrundade och liksom låsets övriga skruvar överläppen och läppskruven, blånade. På bleckets utsida finns krönt NT och PE, på insidan svag kronstämpel och 113. STOCKEN är av björk och brunbetsad. På kolvens V sida finns en urgröpning för kinden. På kolvens H sida är inslaget 144 och på stockens V sida bakom sidblecket 306. Beslagen, bakplåt, sidbleck, varygel och tre band, är av mässing. Bakplåtens spets, som går in över kolvryggen är omkring. 8 cm lång samt fasthålles där av en skruv. Två större skruvar sitter i den egentliga bakplåten. Skruvhuvudena är infällda i jämnhöjd med bakplåtens yta och liksom gevärets övriga skruvar blånade. VARBYGELNS bakre arm fasthålles av två träskruvar, den främre av den nedifrån isatta korsskruven. Sidblecket är platt, vinkelformigt samt infällt i jämnhöjd med stockens yta. Nedre bandet är framtill litet utdraget över laddstocksrännan och laddstocksfjädern är medelst en nit fäst i denna framåtvända flik. Mellanbandet är över laddstocksrännan utdraget både fram- och baktill. NÄSBANDET är enkelt och har kappa. Det sistnämnda och det nedre bandet fasthålles vardera av en i stockens H yta infälld, framtill med en utåtvänd tand försedd "bandfjäder". Fjäderns bakre ände har en i stocken indriven lång spikliknande tapp. Den främre änden går in under bandet och dess tand sticker ut genom ett hål i bandet. Vill man taga av det trycker man in fjäderns främre del i stocken, varvid fjädertappen drages ur hålet i bandet. Mellanbandet har på vardera sidan en förstärkningsklack, genom vilka hålet för främre rembygelns skruv går. Denna skruv fasthåller mellanbandet.
Photo: Armémuseum
Gevär med flintlås. Kulvikt 30,6 gr, krutladdningens vikt 9,98 g, utgångshastighet 1 245 fot = 370 m/sek. Med undantag av att geväret är kortare och bajonetten längre överenstämmer vapnet helt med 1815 års infanterigevär. PIPAN är rund, utom längst bak, där den på var sida har en kort platt för att den skulle kunna sitta stadigt i skruvstycket då svansskruven uttogs. Längst bak är diam. i vertikalled 34 mm, men mätt över plattarna 32 mm. Vid pipmynningen är diam 22,5 mm De 22 mm långa, båtformiga mässingskornet sitter 97 mm bakom mynningen. På pipans undersida 35 mm bakom mynningen sitter en 14 mm lång bajonettklack och 66 mm bakom mynningen en stadig, till största delen i näsbandet och framstocken ingfälld stötklack. En med bred, infilad siktskåra försedd avrundad siktbalk sitter längs fram på svansskruvstjärtens översida. På pipans översida finns krönt NT (Norrtälje) IS och IL, på undersidan 1826, P,2 och 113. På pipans V sida är inslaget 306 och på V platten ett N. På pipans bakplan står ett N. KALIBERN 19 mm är större än den största tillåtna toleransen, som var 18,85 mm (se Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1831, sidan 260). LÅSET fasthålles av två skruvar, har studel och varhake samt platt,i jämnhöjd med stockens yta infällt bleck. Hanens hals och platt har fyrkantigt tvärsnitt samt är ganska tunna. Baktill, nedanför underläppen, fortsättes så att säga den bakåtsvängda hanhalsen av en nedböjd flik, "hanstjärten". Läppskruvens undre del går ut genom underläppen mellan hanhalsen och hanstjärten. Det korta, päronformiga läppskruvshuvudet har såväl skåra som hål. HANSKRUVEN har stort, avrundat huvud. Pannskruven går inifrån. Överkanten på den med med arm försedda fängpannan går i upphöjd båge bakifrån framåt. ELDSTÅLSBLADETS övre del är tvärt böjt framåt och bildar "tumstöd". DECKELN har på undersidan en "vattenkant", som kommer att ligga utanför färgpannans bak-, ytter- och framkant. ELDSTÅLSFJÄDERNS tryckgång är bågformigt uppsvängd och fjäderns bukt är närmast halvcirkelformig. Denna fjäder är litet fasonerad, men saknar löv. Låsskruvarna är avrundade och liksom låsets övriga skruvar överläppen och läppskruven, blånade. På bleckets utsida finns krönt NT och PE, på insidan svag kronstämpel och 113. STOCKEN är av björk och brunbetsad. På kolvens V sida finns en urgröpning för kinden. På kolvens H sida är inslaget 144 och på stockens V sida bakom sidblecket 306. Beslagen, bakplåt, sidbleck, varygel och tre band, är av mässing. Bakplåtens spets, som går in över kolvryggen är omkring. 8 cm lång samt fasthålles där av en skruv. Två större skruvar sitter i den egentliga bakplåten. Skruvhuvudena är infällda i jämnhöjd med bakplåtens yta och liksom gevärets övriga skruvar blånade. VARBYGELNS bakre arm fasthålles av två träskruvar, den främre av den nedifrån isatta korsskruven. Sidblecket är platt, vinkelformigt samt infällt i jämnhöjd med stockens yta. Nedre bandet är framtill litet utdraget över laddstocksrännan och laddstocksfjädern är medelst en nit fäst i denna framåtvända flik. Mellanbandet är över laddstocksrännan utdraget både fram- och baktill. NÄSBANDET är enkelt och har kappa. Det sistnämnda och det nedre bandet fasthålles vardera av en i stockens H yta infälld, framtill med en utåtvänd tand försedd "bandfjäder". Fjäderns bakre ände har en i stocken indriven lång spikliknande tapp. Den främre änden går in under bandet och dess tand sticker ut genom ett hål i bandet. Vill man taga av det trycker man in fjäderns främre del i stocken, varvid fjädertappen drages ur hålet i bandet. Mellanbandet har på vardera sidan en förstärkningsklack, genom vilka hålet för främre rembygelns skruv går. Denna skruv fasthåller mellanbandet.
Photo: Armémuseum
Gevär med flintlås. Kulvikt 30,6 gr, krutladdningens vikt 9,98 g, utgångshastighet 1 245 fot = 370 m/sek. Med undantag av att geväret är kortare och bajonetten längre överenstämmer vapnet helt med 1815 års infanterigevär. PIPAN är rund, utom längst bak, där den på var sida har en kort platt för att den skulle kunna sitta stadigt i skruvstycket då svansskruven uttogs. Längst bak är diam. i vertikalled 34 mm, men mätt över plattarna 32 mm. Vid pipmynningen är diam 22,5 mm De 22 mm långa, båtformiga mässingskornet sitter 97 mm bakom mynningen. På pipans undersida 35 mm bakom mynningen sitter en 14 mm lång bajonettklack och 66 mm bakom mynningen en stadig, till största delen i näsbandet och framstocken ingfälld stötklack. En med bred, infilad siktskåra försedd avrundad siktbalk sitter längs fram på svansskruvstjärtens översida. På pipans översida finns krönt NT (Norrtälje) IS och IL, på undersidan 1826, P,2 och 113. På pipans V sida är inslaget 306 och på V platten ett N. På pipans bakplan står ett N. KALIBERN 19 mm är större än den största tillåtna toleransen, som var 18,85 mm (se Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1831, sidan 260). LÅSET fasthålles av två skruvar, har studel och varhake samt platt,i jämnhöjd med stockens yta infällt bleck. Hanens hals och platt har fyrkantigt tvärsnitt samt är ganska tunna. Baktill, nedanför underläppen, fortsättes så att säga den bakåtsvängda hanhalsen av en nedböjd flik, "hanstjärten". Läppskruvens undre del går ut genom underläppen mellan hanhalsen och hanstjärten. Det korta, päronformiga läppskruvshuvudet har såväl skåra som hål. HANSKRUVEN har stort, avrundat huvud. Pannskruven går inifrån. Överkanten på den med med arm försedda fängpannan går i upphöjd båge bakifrån framåt. ELDSTÅLSBLADETS övre del är tvärt böjt framåt och bildar "tumstöd". DECKELN har på undersidan en "vattenkant", som kommer att ligga utanför färgpannans bak-, ytter- och framkant. ELDSTÅLSFJÄDERNS tryckgång är bågformigt uppsvängd och fjäderns bukt är närmast halvcirkelformig. Denna fjäder är litet fasonerad, men saknar löv. Låsskruvarna är avrundade och liksom låsets övriga skruvar överläppen och läppskruven, blånade. På bleckets utsida finns krönt NT och PE, på insidan svag kronstämpel och 113. STOCKEN är av björk och brunbetsad. På kolvens V sida finns en urgröpning för kinden. På kolvens H sida är inslaget 144 och på stockens V sida bakom sidblecket 306. Beslagen, bakplåt, sidbleck, varygel och tre band, är av mässing. Bakplåtens spets, som går in över kolvryggen är omkring. 8 cm lång samt fasthålles där av en skruv. Två större skruvar sitter i den egentliga bakplåten. Skruvhuvudena är infällda i jämnhöjd med bakplåtens yta och liksom gevärets övriga skruvar blånade. VARBYGELNS bakre arm fasthålles av två träskruvar, den främre av den nedifrån isatta korsskruven. Sidblecket är platt, vinkelformigt samt infällt i jämnhöjd med stockens yta. Nedre bandet är framtill litet utdraget över laddstocksrännan och laddstocksfjädern är medelst en nit fäst i denna framåtvända flik. Mellanbandet är över laddstocksrännan utdraget både fram- och baktill. NÄSBANDET är enkelt och har kappa. Det sistnämnda och det nedre bandet fasthålles vardera av en i stockens H yta infälld, framtill med en utåtvänd tand försedd "bandfjäder". Fjäderns bakre ände har en i stocken indriven lång spikliknande tapp. Den främre änden går in under bandet och dess tand sticker ut genom ett hål i bandet. Vill man taga av det trycker man in fjäderns främre del i stocken, varvid fjädertappen drages ur hålet i bandet. Mellanbandet har på vardera sidan en förstärkningsklack, genom vilka hålet för främre rembygelns skruv går. Denna skruv fasthåller mellanbandet.
Photo: Armémuseum
Gevär med flintlås. Kulvikt 30,6 gr, krutladdningens vikt 9,98 g, utgångshastighet 1 245 fot = 370 m/sek. Med undantag av att geväret är kortare och bajonetten längre överenstämmer vapnet helt med 1815 års infanterigevär. PIPAN är rund, utom längst bak, där den på var sida har en kort platt för att den skulle kunna sitta stadigt i skruvstycket då svansskruven uttogs. Längst bak är diam. i vertikalled 34 mm, men mätt över plattarna 32 mm. Vid pipmynningen är diam 22,5 mm De 22 mm långa, båtformiga mässingskornet sitter 97 mm bakom mynningen. På pipans undersida 35 mm bakom mynningen sitter en 14 mm lång bajonettklack och 66 mm bakom mynningen en stadig, till största delen i näsbandet och framstocken ingfälld stötklack. En med bred, infilad siktskåra försedd avrundad siktbalk sitter längs fram på svansskruvstjärtens översida. På pipans översida finns krönt NT (Norrtälje) IS och IL, på undersidan 1826, P,2 och 113. På pipans V sida är inslaget 306 och på V platten ett N. På pipans bakplan står ett N. KALIBERN 19 mm är större än den största tillåtna toleransen, som var 18,85 mm (se Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1831, sidan 260). LÅSET fasthålles av två skruvar, har studel och varhake samt platt,i jämnhöjd med stockens yta infällt bleck. Hanens hals och platt har fyrkantigt tvärsnitt samt är ganska tunna. Baktill, nedanför underläppen, fortsättes så att säga den bakåtsvängda hanhalsen av en nedböjd flik, "hanstjärten". Läppskruvens undre del går ut genom underläppen mellan hanhalsen och hanstjärten. Det korta, päronformiga läppskruvshuvudet har såväl skåra som hål. HANSKRUVEN har stort, avrundat huvud. Pannskruven går inifrån. Överkanten på den med med arm försedda fängpannan går i upphöjd båge bakifrån framåt. ELDSTÅLSBLADETS övre del är tvärt böjt framåt och bildar "tumstöd". DECKELN har på undersidan en "vattenkant", som kommer att ligga utanför färgpannans bak-, ytter- och framkant. ELDSTÅLSFJÄDERNS tryckgång är bågformigt uppsvängd och fjäderns bukt är närmast halvcirkelformig. Denna fjäder är litet fasonerad, men saknar löv. Låsskruvarna är avrundade och liksom låsets övriga skruvar överläppen och läppskruven, blånade. På bleckets utsida finns krönt NT och PE, på insidan svag kronstämpel och 113. STOCKEN är av björk och brunbetsad. På kolvens V sida finns en urgröpning för kinden. På kolvens H sida är inslaget 144 och på stockens V sida bakom sidblecket 306. Beslagen, bakplåt, sidbleck, varygel och tre band, är av mässing. Bakplåtens spets, som går in över kolvryggen är omkring. 8 cm lång samt fasthålles där av en skruv. Två större skruvar sitter i den egentliga bakplåten. Skruvhuvudena är infällda i jämnhöjd med bakplåtens yta och liksom gevärets övriga skruvar blånade. VARBYGELNS bakre arm fasthålles av två träskruvar, den främre av den nedifrån isatta korsskruven. Sidblecket är platt, vinkelformigt samt infällt i jämnhöjd med stockens yta. Nedre bandet är framtill litet utdraget över laddstocksrännan och laddstocksfjädern är medelst en nit fäst i denna framåtvända flik. Mellanbandet är över laddstocksrännan utdraget både fram- och baktill. NÄSBANDET är enkelt och har kappa. Det sistnämnda och det nedre bandet fasthålles vardera av en i stockens H yta infälld, framtill med en utåtvänd tand försedd "bandfjäder". Fjäderns bakre ände har en i stocken indriven lång spikliknande tapp. Den främre änden går in under bandet och dess tand sticker ut genom ett hål i bandet. Vill man taga av det trycker man in fjäderns främre del i stocken, varvid fjädertappen drages ur hålet i bandet. Mellanbandet har på vardera sidan en förstärkningsklack, genom vilka hålet för främre rembygelns skruv går. Denna skruv fasthåller mellanbandet.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo