1
4
100
Grupp E II. Sabelbajonetten har 61,5 cm lång, upptill 3,8 cm bred, tveeggad med höga ryggar fördedd KLINGA, som ursprungligen tillhört en pallasch m/1773 eller -75. Klingan har upptill rester av en P-stämpel och upptill på insidan rest av en stor stämpel. Tydligen har klingan ingått bland de stora partier pallaschklingor, som 1774 och 1775 köptes till Sverige från Solingen (se von Schreeb, Gustavianska Pallascklingor, sidan 17 och 24). KAVEL av mässing, rak, slät med ovalt tvärsnitt. Parerstången är av järn har en bit framför kavelns bakre kant sin största bredd, 37 mm, och avsmalnar långsamt framåt, så att att den vid övergången till handbygeln är 31 mm bred. Bakåt avsmalnar den tvärt och är längst bak svängd nedåt samt litet framåt. HANDBYGELN är rätt tjock och utgår från parerplåten nära nog i rät vinkel. Upptill böjes den nästan i rät vinkel samt blir plötsligt bredare. Detta parerplåtens övre, bredare parti är närmast ovalt med största bredd av 33 mm. Tångänden är ej nitad utan i stället gängad och fasthålles av en ovanpå handbygelns övre sida liggande mutter. Framför kaveln genombrytes parerstången samt handbygeln bredare, övre parti övre parti av ett hål för pipan. Framtill i detta hål finns en urtagning för bajonettklacken. Längs handbygelns baksida går baksida går en kraftig fjäder, vars övre ände dels är inlaxad i handbygelns insida strax nedanför övre kröken och dels fast hålles med en skruv. Fjädern går något nedanför handbygelns mitt plötsligt bredare på yttersidan och bildar där ett sorts handtag eller tumtryck. Fjädern slutar strax ovanför parerstången med en bakåtvänd, över spåret för bajonettklacken utskjutande klack. När man sätter på bajonetten trycker man spärrfjädern framåt och för in pipan i de därtill avsedda hålen. Fjäderns klack lägger sig redan nedanför nedre änden på pipans bajonettklack samt fast- låser sålunda bajonetten. J Alm 1940.
Photo: Armémuseum
Grupp E II. Sabelbajonetten har 61,5 cm lång, upptill 3,8 cm bred, tveeggad med höga ryggar fördedd KLINGA, som ursprungligen tillhört en pallasch m/1773 eller -75. Klingan har upptill rester av en P-stämpel och upptill på insidan rest av en stor stämpel. Tydligen har klingan ingått bland de stora partier pallaschklingor, som 1774 och 1775 köptes till Sverige från Solingen (se von Schreeb, Gustavianska Pallascklingor, sidan 17 och 24). KAVEL av mässing, rak, slät med ovalt tvärsnitt. Parerstången är av järn har en bit framför kavelns bakre kant sin största bredd, 37 mm, och avsmalnar långsamt framåt, så att att den vid övergången till handbygeln är 31 mm bred. Bakåt avsmalnar den tvärt och är längst bak svängd nedåt samt litet framåt. HANDBYGELN är rätt tjock och utgår från parerplåten nära nog i rät vinkel. Upptill böjes den nästan i rät vinkel samt blir plötsligt bredare. Detta parerplåtens övre, bredare parti är närmast ovalt med största bredd av 33 mm. Tångänden är ej nitad utan i stället gängad och fasthålles av en ovanpå handbygelns övre sida liggande mutter. Framför kaveln genombrytes parerstången samt handbygeln bredare, övre parti övre parti av ett hål för pipan. Framtill i detta hål finns en urtagning för bajonettklacken. Längs handbygelns baksida går baksida går en kraftig fjäder, vars övre ände dels är inlaxad i handbygelns insida strax nedanför övre kröken och dels fast hålles med en skruv. Fjädern går något nedanför handbygelns mitt plötsligt bredare på yttersidan och bildar där ett sorts handtag eller tumtryck. Fjädern slutar strax ovanför parerstången med en bakåtvänd, över spåret för bajonettklacken utskjutande klack. När man sätter på bajonetten trycker man spärrfjädern framåt och för in pipan i de därtill avsedda hålen. Fjäderns klack lägger sig redan nedanför nedre änden på pipans bajonettklack samt fast- låser sålunda bajonetten. J Alm 1940.
Photo: Armémuseum
Grupp E II. Sabelbajonetten har 61,5 cm lång, upptill 3,8 cm bred, tveeggad med höga ryggar fördedd KLINGA, som ursprungligen tillhört en pallasch m/1773 eller -75. Klingan har upptill rester av en P-stämpel och upptill på insidan rest av en stor stämpel. Tydligen har klingan ingått bland de stora partier pallaschklingor, som 1774 och 1775 köptes till Sverige från Solingen (se von Schreeb, Gustavianska Pallascklingor, sidan 17 och 24). KAVEL av mässing, rak, slät med ovalt tvärsnitt. Parerstången är av järn har en bit framför kavelns bakre kant sin största bredd, 37 mm, och avsmalnar långsamt framåt, så att att den vid övergången till handbygeln är 31 mm bred. Bakåt avsmalnar den tvärt och är längst bak svängd nedåt samt litet framåt. HANDBYGELN är rätt tjock och utgår från parerplåten nära nog i rät vinkel. Upptill böjes den nästan i rät vinkel samt blir plötsligt bredare. Detta parerplåtens övre, bredare parti är närmast ovalt med största bredd av 33 mm. Tångänden är ej nitad utan i stället gängad och fasthålles av en ovanpå handbygelns övre sida liggande mutter. Framför kaveln genombrytes parerstången samt handbygeln bredare, övre parti övre parti av ett hål för pipan. Framtill i detta hål finns en urtagning för bajonettklacken. Längs handbygelns baksida går baksida går en kraftig fjäder, vars övre ände dels är inlaxad i handbygelns insida strax nedanför övre kröken och dels fast hålles med en skruv. Fjädern går något nedanför handbygelns mitt plötsligt bredare på yttersidan och bildar där ett sorts handtag eller tumtryck. Fjädern slutar strax ovanför parerstången med en bakåtvänd, över spåret för bajonettklacken utskjutande klack. När man sätter på bajonetten trycker man spärrfjädern framåt och för in pipan i de därtill avsedda hålen. Fjäderns klack lägger sig redan nedanför nedre änden på pipans bajonettklack samt fast- låser sålunda bajonetten. J Alm 1940.
Photo: Armémuseum
Grupp E II. Sabelbajonetten har 61,5 cm lång, upptill 3,8 cm bred, tveeggad med höga ryggar fördedd KLINGA, som ursprungligen tillhört en pallasch m/1773 eller -75. Klingan har upptill rester av en P-stämpel och upptill på insidan rest av en stor stämpel. Tydligen har klingan ingått bland de stora partier pallaschklingor, som 1774 och 1775 köptes till Sverige från Solingen (se von Schreeb, Gustavianska Pallascklingor, sidan 17 och 24). KAVEL av mässing, rak, slät med ovalt tvärsnitt. Parerstången är av järn har en bit framför kavelns bakre kant sin största bredd, 37 mm, och avsmalnar långsamt framåt, så att att den vid övergången till handbygeln är 31 mm bred. Bakåt avsmalnar den tvärt och är längst bak svängd nedåt samt litet framåt. HANDBYGELN är rätt tjock och utgår från parerplåten nära nog i rät vinkel. Upptill böjes den nästan i rät vinkel samt blir plötsligt bredare. Detta parerplåtens övre, bredare parti är närmast ovalt med största bredd av 33 mm. Tångänden är ej nitad utan i stället gängad och fasthålles av en ovanpå handbygelns övre sida liggande mutter. Framför kaveln genombrytes parerstången samt handbygeln bredare, övre parti övre parti av ett hål för pipan. Framtill i detta hål finns en urtagning för bajonettklacken. Längs handbygelns baksida går baksida går en kraftig fjäder, vars övre ände dels är inlaxad i handbygelns insida strax nedanför övre kröken och dels fast hålles med en skruv. Fjädern går något nedanför handbygelns mitt plötsligt bredare på yttersidan och bildar där ett sorts handtag eller tumtryck. Fjädern slutar strax ovanför parerstången med en bakåtvänd, över spåret för bajonettklacken utskjutande klack. När man sätter på bajonetten trycker man spärrfjädern framåt och för in pipan i de därtill avsedda hålen. Fjäderns klack lägger sig redan nedanför nedre änden på pipans bajonettklack samt fast- låser sålunda bajonetten. J Alm 1940.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo