1
4
100
E IIc. I modellsalens reversal kallas vapnet "Studsare, svensk, med flintlås, 1820 års infanteriprojekt" och bajonetten "Bajonett, studsare, svensk, 1820 års modell". I 1888 års tryckta katalog över Artillerimuseum kallas vapnet "Studsare med flintlås och sabelbajonett m/1815 för fältjägare, fastställd 1820" (sid. 223, I:207). Schröderstjerna beskriver dock 1815 de bägge studsartyperna m/1815 (en för infanteriregementenas skarpskyttar, en för fältjägarna) och säger, att de detta år blivit fastställda. Men med undantag av att han uppger piplängden vara 36 ¼ tum (verktum) är hans beskrivning i detalj korrekt (Krigsvetenskaps- akademiens handlingar 1815 sid. 190 och tabell). Om kulvikt och kuldiameter, se Enander, Anvisningar till handgevärens kännedom, vård och iståndsättande, sid. 62 not samt 90-91, om krutladdningens vikt se Enander, Anvisningar till skjutkonsten med handgevär, sid. 129. Angående laddingens verkställande, se "Tredje afdelningen af Kongl. Maj:ts år 1823 Nådigst utfärdade Exercisreglememte för Regementena till fot", stadfäst 13 april 1837, sid. 10. Studsare av ovan beskriven typ synes endast ha förts av fältjägarna. År 1821 bestämdes, att Värmlands fältjägarekår skulle förses med "nya studsare med apterade huggare som bajonetter". Dessa vapen erhöllos 1822. Enligt förordning av 1839 fick regementet, som då innehade 276 studsare, inlämna 168 studsare, vilka utbyttes mot 80 jägaregevär, samt endast behålla 108 st, dvs. 96 för regementets skarpskyttar och 12 i reserv. Övrigt manskap förde "förkortade jägaregevär m/1815", dvs m/1826. J. Alm Det båtformiga 21 mm långa mässingskornet sitter 50 mm bakom mynningen. På pipans undersida omkr. 5 mm bakom mynningen börjar en lång, smal bajonettklack, som baktillgår in i en urtagning i näsbandet och framstocken. Ett 5 mm brett spår går 19 mm bakom mynningen tvärt över bajonettklacken. På pipans högra sida 13,6 cm bakom mynningen finns en kraftig, framåtriktad "bajonetthake", vars rätt stora, fyrkantiga fot är fastlödd vid pipan. Bajonetthaken står omkr. 5 mm ifrån pipväggen. På ppipans översida krönt C (Carl Gustafs stads gevärsfaktori) GB, KB, S och en kronstämpel. På pipans undersida inslaget 1823, 183, 2, och P, på pipans bakplan 19 och 183 samt på svansjärnet 183. På låsbleckets utsida inslaget krönt C, på insidan stämpel med NÅG. Framstocken slutar 27 mm bakom mynningen. Till vänster om avtryckarblecket är inslaget ett F och bakom sidblecket står å stockens vänstra sida 183. På näsbleckets insida finns en stämpel med PZ och på bakplåtens spets står 183.
Photo: Armémuseum
E IIc. I modellsalens reversal kallas vapnet "Studsare, svensk, med flintlås, 1820 års infanteriprojekt" och bajonetten "Bajonett, studsare, svensk, 1820 års modell". I 1888 års tryckta katalog över Artillerimuseum kallas vapnet "Studsare med flintlås och sabelbajonett m/1815 för fältjägare, fastställd 1820" (sid. 223, I:207). Schröderstjerna beskriver dock 1815 de bägge studsartyperna m/1815 (en för infanteriregementenas skarpskyttar, en för fältjägarna) och säger, att de detta år blivit fastställda. Men med undantag av att han uppger piplängden vara 36 ¼ tum (verktum) är hans beskrivning i detalj korrekt (Krigsvetenskaps- akademiens handlingar 1815 sid. 190 och tabell). Om kulvikt och kuldiameter, se Enander, Anvisningar till handgevärens kännedom, vård och iståndsättande, sid. 62 not samt 90-91, om krutladdningens vikt se Enander, Anvisningar till skjutkonsten med handgevär, sid. 129. Angående laddingens verkställande, se "Tredje afdelningen af Kongl. Maj:ts år 1823 Nådigst utfärdade Exercisreglememte för Regementena till fot", stadfäst 13 april 1837, sid. 10. Studsare av ovan beskriven typ synes endast ha förts av fältjägarna. År 1821 bestämdes, att Värmlands fältjägarekår skulle förses med "nya studsare med apterade huggare som bajonetter". Dessa vapen erhöllos 1822. Enligt förordning av 1839 fick regementet, som då innehade 276 studsare, inlämna 168 studsare, vilka utbyttes mot 80 jägaregevär, samt endast behålla 108 st, dvs. 96 för regementets skarpskyttar och 12 i reserv. Övrigt manskap förde "förkortade jägaregevär m/1815", dvs m/1826. J. Alm Det båtformiga 21 mm långa mässingskornet sitter 50 mm bakom mynningen. På pipans undersida omkr. 5 mm bakom mynningen börjar en lång, smal bajonettklack, som baktillgår in i en urtagning i näsbandet och framstocken. Ett 5 mm brett spår går 19 mm bakom mynningen tvärt över bajonettklacken. På pipans högra sida 13,6 cm bakom mynningen finns en kraftig, framåtriktad "bajonetthake", vars rätt stora, fyrkantiga fot är fastlödd vid pipan. Bajonetthaken står omkr. 5 mm ifrån pipväggen. På ppipans översida krönt C (Carl Gustafs stads gevärsfaktori) GB, KB, S och en kronstämpel. På pipans undersida inslaget 1823, 183, 2, och P, på pipans bakplan 19 och 183 samt på svansjärnet 183. På låsbleckets utsida inslaget krönt C, på insidan stämpel med NÅG. Framstocken slutar 27 mm bakom mynningen. Till vänster om avtryckarblecket är inslaget ett F och bakom sidblecket står å stockens vänstra sida 183. På näsbleckets insida finns en stämpel med PZ och på bakplåtens spets står 183.
Photo: Armémuseum
E IIc. I modellsalens reversal kallas vapnet "Studsare, svensk, med flintlås, 1820 års infanteriprojekt" och bajonetten "Bajonett, studsare, svensk, 1820 års modell". I 1888 års tryckta katalog över Artillerimuseum kallas vapnet "Studsare med flintlås och sabelbajonett m/1815 för fältjägare, fastställd 1820" (sid. 223, I:207). Schröderstjerna beskriver dock 1815 de bägge studsartyperna m/1815 (en för infanteriregementenas skarpskyttar, en för fältjägarna) och säger, att de detta år blivit fastställda. Men med undantag av att han uppger piplängden vara 36 ¼ tum (verktum) är hans beskrivning i detalj korrekt (Krigsvetenskaps- akademiens handlingar 1815 sid. 190 och tabell). Om kulvikt och kuldiameter, se Enander, Anvisningar till handgevärens kännedom, vård och iståndsättande, sid. 62 not samt 90-91, om krutladdningens vikt se Enander, Anvisningar till skjutkonsten med handgevär, sid. 129. Angående laddingens verkställande, se "Tredje afdelningen af Kongl. Maj:ts år 1823 Nådigst utfärdade Exercisreglememte för Regementena till fot", stadfäst 13 april 1837, sid. 10. Studsare av ovan beskriven typ synes endast ha förts av fältjägarna. År 1821 bestämdes, att Värmlands fältjägarekår skulle förses med "nya studsare med apterade huggare som bajonetter". Dessa vapen erhöllos 1822. Enligt förordning av 1839 fick regementet, som då innehade 276 studsare, inlämna 168 studsare, vilka utbyttes mot 80 jägaregevär, samt endast behålla 108 st, dvs. 96 för regementets skarpskyttar och 12 i reserv. Övrigt manskap förde "förkortade jägaregevär m/1815", dvs m/1826. J. Alm Det båtformiga 21 mm långa mässingskornet sitter 50 mm bakom mynningen. På pipans undersida omkr. 5 mm bakom mynningen börjar en lång, smal bajonettklack, som baktillgår in i en urtagning i näsbandet och framstocken. Ett 5 mm brett spår går 19 mm bakom mynningen tvärt över bajonettklacken. På pipans högra sida 13,6 cm bakom mynningen finns en kraftig, framåtriktad "bajonetthake", vars rätt stora, fyrkantiga fot är fastlödd vid pipan. Bajonetthaken står omkr. 5 mm ifrån pipväggen. På ppipans översida krönt C (Carl Gustafs stads gevärsfaktori) GB, KB, S och en kronstämpel. På pipans undersida inslaget 1823, 183, 2, och P, på pipans bakplan 19 och 183 samt på svansjärnet 183. På låsbleckets utsida inslaget krönt C, på insidan stämpel med NÅG. Framstocken slutar 27 mm bakom mynningen. Till vänster om avtryckarblecket är inslaget ett F och bakom sidblecket står å stockens vänstra sida 183. På näsbleckets insida finns en stämpel med PZ och på bakplåtens spets står 183.
Photo: Armémuseum
E IIc. I modellsalens reversal kallas vapnet "Studsare, svensk, med flintlås, 1820 års infanteriprojekt" och bajonetten "Bajonett, studsare, svensk, 1820 års modell". I 1888 års tryckta katalog över Artillerimuseum kallas vapnet "Studsare med flintlås och sabelbajonett m/1815 för fältjägare, fastställd 1820" (sid. 223, I:207). Schröderstjerna beskriver dock 1815 de bägge studsartyperna m/1815 (en för infanteriregementenas skarpskyttar, en för fältjägarna) och säger, att de detta år blivit fastställda. Men med undantag av att han uppger piplängden vara 36 ¼ tum (verktum) är hans beskrivning i detalj korrekt (Krigsvetenskaps- akademiens handlingar 1815 sid. 190 och tabell). Om kulvikt och kuldiameter, se Enander, Anvisningar till handgevärens kännedom, vård och iståndsättande, sid. 62 not samt 90-91, om krutladdningens vikt se Enander, Anvisningar till skjutkonsten med handgevär, sid. 129. Angående laddingens verkställande, se "Tredje afdelningen af Kongl. Maj:ts år 1823 Nådigst utfärdade Exercisreglememte för Regementena till fot", stadfäst 13 april 1837, sid. 10. Studsare av ovan beskriven typ synes endast ha förts av fältjägarna. År 1821 bestämdes, att Värmlands fältjägarekår skulle förses med "nya studsare med apterade huggare som bajonetter". Dessa vapen erhöllos 1822. Enligt förordning av 1839 fick regementet, som då innehade 276 studsare, inlämna 168 studsare, vilka utbyttes mot 80 jägaregevär, samt endast behålla 108 st, dvs. 96 för regementets skarpskyttar och 12 i reserv. Övrigt manskap förde "förkortade jägaregevär m/1815", dvs m/1826. J. Alm Det båtformiga 21 mm långa mässingskornet sitter 50 mm bakom mynningen. På pipans undersida omkr. 5 mm bakom mynningen börjar en lång, smal bajonettklack, som baktillgår in i en urtagning i näsbandet och framstocken. Ett 5 mm brett spår går 19 mm bakom mynningen tvärt över bajonettklacken. På pipans högra sida 13,6 cm bakom mynningen finns en kraftig, framåtriktad "bajonetthake", vars rätt stora, fyrkantiga fot är fastlödd vid pipan. Bajonetthaken står omkr. 5 mm ifrån pipväggen. På ppipans översida krönt C (Carl Gustafs stads gevärsfaktori) GB, KB, S och en kronstämpel. På pipans undersida inslaget 1823, 183, 2, och P, på pipans bakplan 19 och 183 samt på svansjärnet 183. På låsbleckets utsida inslaget krönt C, på insidan stämpel med NÅG. Framstocken slutar 27 mm bakom mynningen. Till vänster om avtryckarblecket är inslaget ett F och bakom sidblecket står å stockens vänstra sida 183. På näsbleckets insida finns en stämpel med PZ och på bakplåtens spets står 183.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo