1
2
100
Antal räfflor 6 st. Räffelstigning 1 varv på 112,8 cm. Loppets rel. längd 76 kal. Vikt 24 g. Krutladdningens vikt 4,25 g. Utgångshastighet 395 m/sek. Jfr Alm: Arméns eldhandvapen, tab. 6:6. Pipan är tagen från ett i Karl Gustafs gevärsfaktori 1862 tillverkat gevär m/1860 (se AM 4554). Baktill har pipan avskurits jäms med det ställe, dit gängorna för svansskruven gått. Pipan är brungjord samt helt och hållet rund. Kornklackens tjänstgör även såsom bajonettklack och foten på det av mässing tillverkade kornet är fastlödd på kornklackens översida. Siktet är ett ramtrappikte, som sitter på en 9,1 cm framför lådans framände befintlig klack. Siktfoten har tre trappstegsformiga avsatser. I botten på siktfoten finns siktfjädern, vilken längst fram fasthålles av en skruv. Baktill har siktfoten på var sida ett uppstående "öra", vilket senare har hål för siktramens axel. Ramen är rörlig kring denna axel och verkar siktfjädern på ramens ände ung. som fjädern i en fällkniv på bladens bakre ände. Framtill har siktramen ett inlaxat och med skruv fästat huvud, som å över- eller baksidan 0,6 cm bakom framänden har en uppstående siktbalk. Denna senare genombrytes längre ned av ettalvmånformigt hål, vars nedre kant är rak. Ramen har en löpare av stål, som kan skjutas fram och tillbaka på löparen. Varken på sikthuvudets framände, på siktbalkens överkant eller på det halvmånformiga hålets raka kant, ej heller å löparen, är någon siktskåra uppskuren. När ramen är nedfälld och löparen fullt tillbakskjuten, svarar siktskåran uti sikthuvudets halvmånformiga hål mot ett avstånd av 400 fot (119 m) och skåran & balkens överkant mot 800 fot (238 m). De tre "trappstegen" är avsedda för resp. 1000 fot (297 m), 1200 fot (336 m) och 1400 fot (416 m). Ramen saknar å detta gevär gradering, men skulle egentligen ha delningsstreck för avstånd mellan 1 600 och 2 000 fot resp. 475 och 594 m. För längre avstånd vore gevär av denna modell ursprungligen icke skottställda. På pipans undersida 13 cm framför främre lådkanten sitter en 1,15 cm bred, 0,6 cm hög och längst ned 0,5 cm tjock, upptill litet tjockare och med tenn fastlödd rekylklack, vilken skulle förhindra att framstocken gled framåt vid skottlossningen. Baktill på pipans översida finns ett krönt C och på undersidan årtalet 1862. Baktill är pipan inskruvad i "lådmuttern" eller "pipmuttern" uppå en av stål tillverkad låda. Pipmuttern är här 3,6 cm lång samt vid vardera änden upptill avsneddad på en längd av omkr. 0,35 cm. I det fyrkantiga mellanrummet mellan lådans sidostycken, pipmuttern och lådans underbeslag sitter litet från framänden en nedifrån insatt, med skåra försedd cylindrisk bult, "läskstångsmuttern", på vilken finns ett horisontalt, gängat hål för läskstångens bakände. Mekanismen är av Remingtons system. (Beskrivning, se Lärobok om eldhandvapen till begagnande vid arméns skjutskola för officerare, Stockholm 1876-1877, del II, sid 84.) I vardera överkanten på lådans sidostycken finns alldeles bakom pipmuttern en gaskanal, genom vilken gaserna skulle gå ut i den händelse att patronhylsan sprack. Slutstycket är inrättat för kantantändning. Slutstyckets handtag, "slutstyckesgrenen", är här rätt tunn och upptill litet bakåtböjd. Krusningen på framsidan går in på grenens överkant och avslutas där av en tvärgående rand. Slutstycket har spår för släpstången. Hanens slagarm, liksom tumgreppet, är 1,1 cm tvärs över. Hanens baksida mellan tumgreppet och hanens nedre del är ej så starkt insvängd som på 1867 års gevär m/1867. Slutstycksbulten och hanbulten är vardera 1,15 cm tjocka. De har på vänstra änden ett platt och lågt, med skåra försett huvud, men den högra änden är däremot svagt kullrig. Bultarna fasthålles i sitt läge genom att framför vardera bulten sitter på lådans vänstra vägg en stämskruv, vars huvud på ena sida har en halvrund urskärning.
Photo: Armémuseum
Antal räfflor 6 st. Räffelstigning 1 varv på 112,8 cm. Loppets rel. längd 76 kal. Vikt 24 g. Krutladdningens vikt 4,25 g. Utgångshastighet 395 m/sek. Jfr Alm: Arméns eldhandvapen, tab. 6:6. Pipan är tagen från ett i Karl Gustafs gevärsfaktori 1862 tillverkat gevär m/1860 (se AM 4554). Baktill har pipan avskurits jäms med det ställe, dit gängorna för svansskruven gått. Pipan är brungjord samt helt och hållet rund. Kornklackens tjänstgör även såsom bajonettklack och foten på det av mässing tillverkade kornet är fastlödd på kornklackens översida. Siktet är ett ramtrappikte, som sitter på en 9,1 cm framför lådans framände befintlig klack. Siktfoten har tre trappstegsformiga avsatser. I botten på siktfoten finns siktfjädern, vilken längst fram fasthålles av en skruv. Baktill har siktfoten på var sida ett uppstående "öra", vilket senare har hål för siktramens axel. Ramen är rörlig kring denna axel och verkar siktfjädern på ramens ände ung. som fjädern i en fällkniv på bladens bakre ände. Framtill har siktramen ett inlaxat och med skruv fästat huvud, som å över- eller baksidan 0,6 cm bakom framänden har en uppstående siktbalk. Denna senare genombrytes längre ned av ettalvmånformigt hål, vars nedre kant är rak. Ramen har en löpare av stål, som kan skjutas fram och tillbaka på löparen. Varken på sikthuvudets framände, på siktbalkens överkant eller på det halvmånformiga hålets raka kant, ej heller å löparen, är någon siktskåra uppskuren. När ramen är nedfälld och löparen fullt tillbakskjuten, svarar siktskåran uti sikthuvudets halvmånformiga hål mot ett avstånd av 400 fot (119 m) och skåran & balkens överkant mot 800 fot (238 m). De tre "trappstegen" är avsedda för resp. 1000 fot (297 m), 1200 fot (336 m) och 1400 fot (416 m). Ramen saknar å detta gevär gradering, men skulle egentligen ha delningsstreck för avstånd mellan 1 600 och 2 000 fot resp. 475 och 594 m. För längre avstånd vore gevär av denna modell ursprungligen icke skottställda. På pipans undersida 13 cm framför främre lådkanten sitter en 1,15 cm bred, 0,6 cm hög och längst ned 0,5 cm tjock, upptill litet tjockare och med tenn fastlödd rekylklack, vilken skulle förhindra att framstocken gled framåt vid skottlossningen. Baktill på pipans översida finns ett krönt C och på undersidan årtalet 1862. Baktill är pipan inskruvad i "lådmuttern" eller "pipmuttern" uppå en av stål tillverkad låda. Pipmuttern är här 3,6 cm lång samt vid vardera änden upptill avsneddad på en längd av omkr. 0,35 cm. I det fyrkantiga mellanrummet mellan lådans sidostycken, pipmuttern och lådans underbeslag sitter litet från framänden en nedifrån insatt, med skåra försedd cylindrisk bult, "läskstångsmuttern", på vilken finns ett horisontalt, gängat hål för läskstångens bakände. Mekanismen är av Remingtons system. (Beskrivning, se Lärobok om eldhandvapen till begagnande vid arméns skjutskola för officerare, Stockholm 1876-1877, del II, sid 84.) I vardera överkanten på lådans sidostycken finns alldeles bakom pipmuttern en gaskanal, genom vilken gaserna skulle gå ut i den händelse att patronhylsan sprack. Slutstycket är inrättat för kantantändning. Slutstyckets handtag, "slutstyckesgrenen", är här rätt tunn och upptill litet bakåtböjd. Krusningen på framsidan går in på grenens överkant och avslutas där av en tvärgående rand. Slutstycket har spår för släpstången. Hanens slagarm, liksom tumgreppet, är 1,1 cm tvärs över. Hanens baksida mellan tumgreppet och hanens nedre del är ej så starkt insvängd som på 1867 års gevär m/1867. Slutstycksbulten och hanbulten är vardera 1,15 cm tjocka. De har på vänstra änden ett platt och lågt, med skåra försett huvud, men den högra änden är däremot svagt kullrig. Bultarna fasthålles i sitt läge genom att framför vardera bulten sitter på lådans vänstra vägg en stämskruv, vars huvud på ena sida har en halvrund urskärning.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo