1
2
100
Grupp E II f. Reffelstigningen: Ett varv på 112,8 cm Antal refflor: 6 st.Geväret är ursprungligen ett kammarladdningsgevär m/1864 (se AM 4428). Det är endast hanen och kammarstycket, som förändrats, varjämte pipan försattes med en särskild utdragare. Vapnet är avsett för en med kopparhylsa försedd kantantändringspatron av samma typ som patroner av m/1867. Konstruktionen kan anses vara en förbättring av den på AM 4536 befintliga.Pipan är brungjord. Kring patronlägets bakände finnes en urfräsning för patronflänsen. Längst bak på pipans översida går en 4,75 cm lång och 0,65 cm bred ränna, vilken baktill går underpipmuttern till pipans bakände. I denna ränna går en regel eller en skena, vilken framtill har en uppåtriktad, med ovalt huvud försedd hantagsknapp, men baktill en nedåtriktad, efter formen på patronlägets insida avpassad klack, som är inpassad i en urtagning i pipans bakplan. Klacken har baktill en urfräsning för patronflänsen. Baktill på pipans vänstra sida står 133. Urborrningen i det till slutstycke ändrade kammarstycket är utfylld. Nedtill är styckets främre kant avfilad. Tändstiftet består av två delar och är anbringat i slutstycket. Den bakre delen består av en omkring 2 cm lång samt 5,5 mm tjock stålcylinder och är anbringad i ett uti snäckan befinligt hål, som går snett framåt och litet inåt. En i snäckans framsida insatt skruv hindrar att tändstiftet utdrages. Tändstiftets främre, horisontala del ligger i en urborrning och dess avrundade framände sticker fram ur ett hål vid det utfyllda munstyckets undre kant. Hela tändstiftet kan röra sig ett par mm framåt och bakåt. Dylika, i två parter delade tändstift voro rätt vanliga på 1860-talets dubbelbössor med centralantändning. På slutstyckets framplan står GA, men på vänstra sidan är 133 inslaget tre gånger och 82 två gånger. Låset är gråhärdat. Urtagningen i hanens slagaram är bortfilad i jämnhöjd medurtagningens botten. I stället har slagarmen i änden försattes med ett cirka 7 mm högt, cylindriskt stålstycke, vars nedre flatsida är hanens slagyta. På låsbleckets utsida finnes ett krönt C, 1865 och 133. På insidan äro inslagna G och 28. Även på nöten är sistnämda nummer inslaget. Stocken är av brunbetsad björk. På kolvhalsens vänstra sida står ett krönt C, 133 och 1865. På bakplåtens flik står 133, på korsskruvens huvud 25 och ett X, på banden 14 och O. Läskstången är brungjord. När man vill skjuta, sätter man låset i helspänn och trycker av. Hanen slår därvid på tändstiftets bakre del, vilken i sin tur driver den främre delen framåt, varvid tändstiftets framände slår uppå den med slagkrut fyllda patronflänsen och skottet sålunda antändes. Någon fjäder eller annan mekanism för att draga tändstiftet tillbaka efter skottet finnes icke, utan bliver det flänsen på nästa patron som får trycka tändstiftet bakåt. När man skjutit, öppnar man mekanismen, fattar tag i utdragaren bakåt, varvid den tomma patronhylsan utdrages.I 1879 års reversal kallas vapnet "Krigsgevär, slagkruts, svenskt, 1864 års, "Bakladdningsgevär med av metallpatroner". I Artillerimuseum har vapnet, enligt etikettlappen, kallats för "Bakladdningsgevär med bajonett, rustmästare Hagströms konstruktion. Tillhör skjutförsöken i Sverige 1865-1867".J. Alm 1941. Samhörande nr är: AM.030073-AM.030074 gevär, bajonett.
Photo: Armémuseum
Grupp E II f. Reffelstigningen: Ett varv på 112,8 cm Antal refflor: 6 st.Geväret är ursprungligen ett kammarladdningsgevär m/1864 (se AM 4428). Det är endast hanen och kammarstycket, som förändrats, varjämte pipan försattes med en särskild utdragare. Vapnet är avsett för en med kopparhylsa försedd kantantändringspatron av samma typ som patroner av m/1867. Konstruktionen kan anses vara en förbättring av den på AM 4536 befintliga.Pipan är brungjord. Kring patronlägets bakände finnes en urfräsning för patronflänsen. Längst bak på pipans översida går en 4,75 cm lång och 0,65 cm bred ränna, vilken baktill går underpipmuttern till pipans bakände. I denna ränna går en regel eller en skena, vilken framtill har en uppåtriktad, med ovalt huvud försedd hantagsknapp, men baktill en nedåtriktad, efter formen på patronlägets insida avpassad klack, som är inpassad i en urtagning i pipans bakplan. Klacken har baktill en urfräsning för patronflänsen. Baktill på pipans vänstra sida står 133. Urborrningen i det till slutstycke ändrade kammarstycket är utfylld. Nedtill är styckets främre kant avfilad. Tändstiftet består av två delar och är anbringat i slutstycket. Den bakre delen består av en omkring 2 cm lång samt 5,5 mm tjock stålcylinder och är anbringad i ett uti snäckan befinligt hål, som går snett framåt och litet inåt. En i snäckans framsida insatt skruv hindrar att tändstiftet utdrages. Tändstiftets främre, horisontala del ligger i en urborrning och dess avrundade framände sticker fram ur ett hål vid det utfyllda munstyckets undre kant. Hela tändstiftet kan röra sig ett par mm framåt och bakåt. Dylika, i två parter delade tändstift voro rätt vanliga på 1860-talets dubbelbössor med centralantändning. På slutstyckets framplan står GA, men på vänstra sidan är 133 inslaget tre gånger och 82 två gånger. Låset är gråhärdat. Urtagningen i hanens slagaram är bortfilad i jämnhöjd medurtagningens botten. I stället har slagarmen i änden försattes med ett cirka 7 mm högt, cylindriskt stålstycke, vars nedre flatsida är hanens slagyta. På låsbleckets utsida finnes ett krönt C, 1865 och 133. På insidan äro inslagna G och 28. Även på nöten är sistnämda nummer inslaget. Stocken är av brunbetsad björk. På kolvhalsens vänstra sida står ett krönt C, 133 och 1865. På bakplåtens flik står 133, på korsskruvens huvud 25 och ett X, på banden 14 och O. Läskstången är brungjord. När man vill skjuta, sätter man låset i helspänn och trycker av. Hanen slår därvid på tändstiftets bakre del, vilken i sin tur driver den främre delen framåt, varvid tändstiftets framände slår uppå den med slagkrut fyllda patronflänsen och skottet sålunda antändes. Någon fjäder eller annan mekanism för att draga tändstiftet tillbaka efter skottet finnes icke, utan bliver det flänsen på nästa patron som får trycka tändstiftet bakåt. När man skjutit, öppnar man mekanismen, fattar tag i utdragaren bakåt, varvid den tomma patronhylsan utdrages.I 1879 års reversal kallas vapnet "Krigsgevär, slagkruts, svenskt, 1864 års, "Bakladdningsgevär med av metallpatroner". I Artillerimuseum har vapnet, enligt etikettlappen, kallats för "Bakladdningsgevär med bajonett, rustmästare Hagströms konstruktion. Tillhör skjutförsöken i Sverige 1865-1867".J. Alm 1941. Samhörande nr är: AM.030073-AM.030074 gevär, bajonett.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo