1
2
100
Grupp E II F. Pipan är längst bak på omkring 4 cm längd fyrkantig men i övrigt rund. En bajonettklack sitter 22 mm från mynningen på pipans utsida. På vardera sidan 20 mm framför bakänden har pipan en 8 mm, hög cylindrisk tapp, som har en diameter av 11 mm. Pipans bakände går i svag båge uppifrån nedåt. Patronläget har en diameter av 18 mm och är baktill fodrat med koppar på omkring 1 cm. längd. Nedtill fortsätter kopparskoningen till pipans nedre kant och har där en bakåtvänd, trekantig liten klack. Slutstycket består egentligen av tre delar, det egentliga slutstycket i mitten och tvenne sidodelar, som snarast kunde kallas skenor. Skenorna har framtill en tjocklek av 6 mm. Omkring 1 cm från bakänden få de på insidan en förstärkning, så att de är 12 mm tjocka. Förstärkningens skarp främre kant ligger bakom en kant på slutastycket. Slutstycket och skenorna hålls ihop av två kraftiga, genomgående skruvar, av vilka den ena är insatt från höger, den andra från vänster, vardera skenan har 15 mm bakom framänden att noggrant passande cirkelrunt hål, i vilka pipans tapper är anbringade, så att slutstycket kan röra sig kring dessa tappar, vardera tappen har i mitten ett gängat hål, i vilken en med stort huvud försedd skruv är anbringad.Mellan skruvhuvudet och tappen ligger en tunn mässingskiva. Det egentliga slutstycket är framtill lika brett som pipan, samt upptill 3, nedtill 3,5 cm långt. Dess framplan är skott med koppar och går i en båge, som motsvarar formen på pipans bakplan. På undersidan har det en med förhöjda kanter försedd urtagning för patronens tändrör. Nedanför och framför tapphålen är skenorna bredare, så att de nedtill går ned under pipans nedre sida. De båda skenorna förenas där av ett tvärstycke, som ligger under pipan och från vars mitt utgår en 2 cm lång arm som i änden är försedd med en friktionsrulle. När mekanismen är stängd ligger armen vänd framåt längs pipans undersida. På slutstyckets översidafinns ett med stora vingar försett sikte, som fasthålles av tre skruvar. Från nedre delen av pipans baksida utgår en 15,5 cm lång, framtill 1 cm tjock och 2 cm bred, baktill 7 mm tjock och 1 cm bred arm, som ser ut ungefär som en lång svansskruvstjärt. Denna arm är på översidan klädd med en mässingskena, som är något bredare än armen och som fasthålles av tre skruvar. Fyra cm framför armens armens bakända finns på översidan finns på översidan en klack, vid vilken framänden på en spärrbygel är fäst. Bygelns bakre del går vertikalt ned genom en urtragning i skenans ände. En bit nedanför bygelns nedre ända går ett tvärgående stift genom bygeländen, varigenom det förhindras att bygelns lyftes för högt upp. Bygelns bakre del har baktill en urtagning, som går i båge uppifrån nedåt. På kolvnäsan finns ett järnbeslag, vid vilken övre änden av en bågböjd fjäder är fäst. När mekanismen är sluten ligger den nedre änden på denna fjäder hårt an mot nederdelen av urtagningen i spärrbygelns bakre del samt fastlåser sålunda armen och med de slutstycket. Låset ligger på avtryckabygelns undersida. Slagfjädern är kraftig. Dess bukt är vänd framåt. Slagfjäderns korta arm är fäst vid avtryckareblecket. Den långa övre armen har omkring huvu.Avtryckareblecket. Det går sedan snett uppåt och framåt, varefter den böjes i spetsig vinkel och går snett nedåt. Något ovanför avtryckareblecket böjes den tvärt i vinkel bakåt och får en tjocklek av 6 mm. I detta breda bakåtvända parti är avtryckarens övre ände inskruvad. När man skall öppna mekanismen fattar man tag i den ovan omtalade spärrbygeln och lyfter, varvid först fjäderspärren vid hävarmens bakände lossna. När slutstycket sedan lyftes högre, pressar den med slutstycksskenorna förenade, med friktionsrulle försedda och under pipan liggande armen med slagfjäderns långa arm.
Photo: Armémuseum
Grupp E II F. Pipan är längst bak på omkring 4 cm längd fyrkantig men i övrigt rund. En bajonettklack sitter 22 mm från mynningen på pipans utsida. På vardera sidan 20 mm framför bakänden har pipan en 8 mm, hög cylindrisk tapp, som har en diameter av 11 mm. Pipans bakände går i svag båge uppifrån nedåt. Patronläget har en diameter av 18 mm och är baktill fodrat med koppar på omkring 1 cm. längd. Nedtill fortsätter kopparskoningen till pipans nedre kant och har där en bakåtvänd, trekantig liten klack. Slutstycket består egentligen av tre delar, det egentliga slutstycket i mitten och tvenne sidodelar, som snarast kunde kallas skenor. Skenorna har framtill en tjocklek av 6 mm. Omkring 1 cm från bakänden få de på insidan en förstärkning, så att de är 12 mm tjocka. Förstärkningens skarp främre kant ligger bakom en kant på slutastycket. Slutstycket och skenorna hålls ihop av två kraftiga, genomgående skruvar, av vilka den ena är insatt från höger, den andra från vänster, vardera skenan har 15 mm bakom framänden att noggrant passande cirkelrunt hål, i vilka pipans tapper är anbringade, så att slutstycket kan röra sig kring dessa tappar, vardera tappen har i mitten ett gängat hål, i vilken en med stort huvud försedd skruv är anbringad.Mellan skruvhuvudet och tappen ligger en tunn mässingskiva. Det egentliga slutstycket är framtill lika brett som pipan, samt upptill 3, nedtill 3,5 cm långt. Dess framplan är skott med koppar och går i en båge, som motsvarar formen på pipans bakplan. På undersidan har det en med förhöjda kanter försedd urtagning för patronens tändrör. Nedanför och framför tapphålen är skenorna bredare, så att de nedtill går ned under pipans nedre sida. De båda skenorna förenas där av ett tvärstycke, som ligger under pipan och från vars mitt utgår en 2 cm lång arm som i änden är försedd med en friktionsrulle. När mekanismen är stängd ligger armen vänd framåt längs pipans undersida. På slutstyckets översidafinns ett med stora vingar försett sikte, som fasthålles av tre skruvar. Från nedre delen av pipans baksida utgår en 15,5 cm lång, framtill 1 cm tjock och 2 cm bred, baktill 7 mm tjock och 1 cm bred arm, som ser ut ungefär som en lång svansskruvstjärt. Denna arm är på översidan klädd med en mässingskena, som är något bredare än armen och som fasthålles av tre skruvar. Fyra cm framför armens armens bakända finns på översidan finns på översidan en klack, vid vilken framänden på en spärrbygel är fäst. Bygelns bakre del går vertikalt ned genom en urtragning i skenans ände. En bit nedanför bygelns nedre ända går ett tvärgående stift genom bygeländen, varigenom det förhindras att bygelns lyftes för högt upp. Bygelns bakre del har baktill en urtagning, som går i båge uppifrån nedåt. På kolvnäsan finns ett järnbeslag, vid vilken övre änden av en bågböjd fjäder är fäst. När mekanismen är sluten ligger den nedre änden på denna fjäder hårt an mot nederdelen av urtagningen i spärrbygelns bakre del samt fastlåser sålunda armen och med de slutstycket. Låset ligger på avtryckabygelns undersida. Slagfjädern är kraftig. Dess bukt är vänd framåt. Slagfjäderns korta arm är fäst vid avtryckareblecket. Den långa övre armen har omkring huvu.Avtryckareblecket. Det går sedan snett uppåt och framåt, varefter den böjes i spetsig vinkel och går snett nedåt. Något ovanför avtryckareblecket böjes den tvärt i vinkel bakåt och får en tjocklek av 6 mm. I detta breda bakåtvända parti är avtryckarens övre ände inskruvad. När man skall öppna mekanismen fattar man tag i den ovan omtalade spärrbygeln och lyfter, varvid först fjäderspärren vid hävarmens bakände lossna. När slutstycket sedan lyftes högre, pressar den med slutstycksskenorna förenade, med friktionsrulle försedda och under pipan liggande armen med slagfjäderns långa arm.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo