1
2
100
Grupp E II. Antal räfflor 4 st. Räffelstigning 1 varv på 20 cm. Utgångshastighet 700 m. Pipan är brungjord och rund. Baktill har den ett kort kammarstycke, som har cirkelrunt tvärsnitt. En hög kornklack sitter 2,6 cm bakom mynningen. Det av stål tillverkade kornet sitter på en fot, som från sidan är inlaxad i kornklackens översida. Ramsiktets fot är 8,3 cm lång och fastlödd vid pipan 7,2 cm framför lådan. Ramens "gångjärn" sitter baktill på foten och i fotens botten är siktfjädern anbringad. Löparen fasthålles i de olika lägena av en fjäderspärr, som utlöses genom att man trycker på löparens vänstra ände. Spärren ingriper i en rad hak på ramens högra del. Ramen har gradering för avstånd mellan 400 och 2 000 m. på pipans undersida står -13. och på kammarstyckets vänstra sida samt på framsidan av ramen och löparen är numret 49 inslaget. Baktill är pipan inskruvad i pipmuttern på en av blankt stål tillverkad låda. Låsmekanismen är av samma sort som på det tyska geväret m/1888, och det samma gäller i huvudsak också om magasinsinrättningen. Laddramen är dock av en kortare och lättare typ (god beskrivnning av detta gevär återfinns i Artilleritidskrift 1894, sid 83) Karaktäristiskt för Mannlichers system är att laddramen införes i geväret tillsammans med patronerna. När den sista patronen i magasinet är avskjuten antingen faller den tomma laddramen av sig själv ut genom hålet i magasinets botten eller också tryckes den ut av nästa laddram. På pipmutterns vänstra sida står numret 49 och på undersidan är + 13. inslaget. På stångend vänstra sida finns ett krönt K i fraktur. Magasinet rymmer 5 patroner. Stocken är av valnöt. Framstocken har en avsats för vart och ett av de bägge banden. På kolvens vänstra sida är numret 49 inslaget. Bakom siktet betäcks pipan av ett 10 cm långt handskydd av trä, som fasthålles av en skruv.Bakplåten synes ursprungligen ha varit blank och fasthålles av två skruvar, av vilka den övre sitter på själva hälen. Banden är blånade. Det bakre bandet är 1,5 cm brett och har på undersidan en klack, vid vilken den främre rembygeln är fäst. Detta band fasthålles av en framför bandet på stockens högra sida liggande bandfjäder. Näsbandet är 2,5 cm långt och fasthålles av en från vänster insatt skruv. Detta band har på högra sidan klack för sabelbajonett och nedtill på insidan rörka för läskstången. Den bakre rembygeln sitter på en fot, som med två träskruvar är fäst vid kolvens undersida. På bakplåten samt på flertalet av skruvhuvudena är ett krönt K i fraktur inslaget. Läskstången är förkommen. Gevär av denna modell provades i Sverige 1892 ocb 1893. Om sistnämnda års skjutförsök, se Artilleritidskrift 1894, sid. 81 f. Mannlichergeväret ansågs av den svenska gevärskommissionen ej vara så bra som Mauergeväret. Betänkligheterna gällde främst det sätt, på vilket låset spännes.Till Mannlichergevär avr ovan beskriven typ användes patroner med flaskformiga mässingshylsor, som hade fläns och som vore laddade med röksvagt krut och stålmantelkulor (se AM 6256)./J. Alm 1941
Photo: Armémuseum
Grupp E II. Antal räfflor 4 st. Räffelstigning 1 varv på 20 cm. Utgångshastighet 700 m. Pipan är brungjord och rund. Baktill har den ett kort kammarstycke, som har cirkelrunt tvärsnitt. En hög kornklack sitter 2,6 cm bakom mynningen. Det av stål tillverkade kornet sitter på en fot, som från sidan är inlaxad i kornklackens översida. Ramsiktets fot är 8,3 cm lång och fastlödd vid pipan 7,2 cm framför lådan. Ramens "gångjärn" sitter baktill på foten och i fotens botten är siktfjädern anbringad. Löparen fasthålles i de olika lägena av en fjäderspärr, som utlöses genom att man trycker på löparens vänstra ände. Spärren ingriper i en rad hak på ramens högra del. Ramen har gradering för avstånd mellan 400 och 2 000 m. på pipans undersida står -13. och på kammarstyckets vänstra sida samt på framsidan av ramen och löparen är numret 49 inslaget. Baktill är pipan inskruvad i pipmuttern på en av blankt stål tillverkad låda. Låsmekanismen är av samma sort som på det tyska geväret m/1888, och det samma gäller i huvudsak också om magasinsinrättningen. Laddramen är dock av en kortare och lättare typ (god beskrivnning av detta gevär återfinns i Artilleritidskrift 1894, sid 83) Karaktäristiskt för Mannlichers system är att laddramen införes i geväret tillsammans med patronerna. När den sista patronen i magasinet är avskjuten antingen faller den tomma laddramen av sig själv ut genom hålet i magasinets botten eller också tryckes den ut av nästa laddram. På pipmutterns vänstra sida står numret 49 och på undersidan är + 13. inslaget. På stångend vänstra sida finns ett krönt K i fraktur. Magasinet rymmer 5 patroner. Stocken är av valnöt. Framstocken har en avsats för vart och ett av de bägge banden. På kolvens vänstra sida är numret 49 inslaget. Bakom siktet betäcks pipan av ett 10 cm långt handskydd av trä, som fasthålles av en skruv.Bakplåten synes ursprungligen ha varit blank och fasthålles av två skruvar, av vilka den övre sitter på själva hälen. Banden är blånade. Det bakre bandet är 1,5 cm brett och har på undersidan en klack, vid vilken den främre rembygeln är fäst. Detta band fasthålles av en framför bandet på stockens högra sida liggande bandfjäder. Näsbandet är 2,5 cm långt och fasthålles av en från vänster insatt skruv. Detta band har på högra sidan klack för sabelbajonett och nedtill på insidan rörka för läskstången. Den bakre rembygeln sitter på en fot, som med två träskruvar är fäst vid kolvens undersida. På bakplåten samt på flertalet av skruvhuvudena är ett krönt K i fraktur inslaget. Läskstången är förkommen. Gevär av denna modell provades i Sverige 1892 ocb 1893. Om sistnämnda års skjutförsök, se Artilleritidskrift 1894, sid. 81 f. Mannlichergeväret ansågs av den svenska gevärskommissionen ej vara så bra som Mauergeväret. Betänkligheterna gällde främst det sätt, på vilket låset spännes.Till Mannlichergevär avr ovan beskriven typ användes patroner med flaskformiga mässingshylsor, som hade fläns och som vore laddade med röksvagt krut och stålmantelkulor (se AM 6256)./J. Alm 1941
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo