1
5
100
Grupp E II.b Nominalkaliber 18,55 mm. Verklig kaliber 18,15 mm. Krutladdningens vikt 8,87 gr. Kulans vikt: 30,6 gr, d:17,5 mm. Själva pipan är ursprungligen en infanterigevärspipa m/1815. Svansskruven är dock av helt olika konstruktion. Den ser ut som en patentsvansskruv. Dess bakom pipan liggande del fortsätter så att säga pipan och har samma form som denna. Svansskruvsstjärten utgår ej, som annars brukligt, från svansskruvens övre del, utan från dess nedre. Svansskruvens bakplan ovanför svansskruvsstjärten går litet snett uppåt. En bit nedanför överkanten finns i bakplanet en cirkelrund urtagning, vars djup är omkring 8 mm och vars diameter är 16 mm. I bottnen på denna urtagning är knallhattstappen inskruvad så att den står litet snett bakåt. Omkring 20 mm bakom bakplanet går från var och en av svansskruvsstjärtens ytterkanter en kraftig vägg nedåt. Avståndet mellan dessa väggar är omkring 10 10 mm. Mellan dessa väggar genombrytes svansskruvsstjärten av ett rektangulärt hål. På svansskruvsstjärten sitter ett högt ståndsikte, som aldrig försetts med siktskåra. På pipans översida står numret 29, på undersidan 22. Låset består blått av tre delar. hanen, avtryckaren och fjädern. Det är inpassat mellan de från svansskruvsstjärten utgående väggarna. Hanen och avtryckaren röra sig vardera kring ett genom desa låsdelar och pipväggarna gående, med stort huvud försett kraftigt stift. Hanens tumgrepp och slaghuvud sticker upp över svansskruvsstjärten, resten av låset ligger under den sistnämnda. Slaghuvudet är lika brett som patentsvansskruvens bakplan. På mitten har det en 4 mm hög cylinder, vars yttre diameter är inpassad efter fördjupningen i svansskruvens bakplan. I mitten av denna cylinder finns en omkring 5 mm djup urtagning, vars diameter är 12 mm. Urtagningens botten är hanens slagyta, den del av hanen, som motsvarar halsen, är rätt smal, men kraftig och går först snett bakåt, så i tvär vinkel snett framåt. Omedelbart framför kröken har den på framsidan en liten tand som är svängd nedåt samt bakåt. Nedtill är hanen vidgad till en med hel- och halvspännshak försedd platt. Avtryckarens främre, framför hålet för det stift, kring vilket den är rörlig, liggande del är utbildad till stångtand. Nedanför den bakom detta hål utgår från avtryckarens undersida en uppåtriktad hake. Kring hålet för det stift, kring vilken hanen, respektive. avtryckaren är rörlig, ha båda dessa låsdelar en liten upphöjd friktionsskiva. Fjädern är böjd i hästsko eller kanske snarare i halvcirkelform. Bukten är vänd framåt och sticker ut utanför väggarna och framför låset. Den tjänstgör både som slag- och avtryckarefjäder. Vid vardera änden är den tvärt på ungefär 2 mm längd svängd uppåt och bakåt samt bildar sålunda vid varje ände en liten krok. Den övre kroken är inpassad bakom den från hanhalsens framsida utgående tanden, den undre griperr om den från avtryckarens undersida utgående lilla uppåtriktade haken. I halvspänn står hanens slagyta blott ett par millimeter bakom knallhattstappen. Stocken är av björk och brunbetsad. Kolven har ej urgröpning för kinden. Beslagen är med undantag av varbygeln, mässing och av 1815 års modell. Varbygeln är av järn. Framtill har den en framåtriktad klack, som griper in i en urtagning i det långa avtryckareblecket. Baktill fasthålles den av den uppifrån isatta korsskruven, som går både genom avtryckarebleck och varbygelns korta bakre arm. Den bakre rembygeln är medelst en skruv fäst en från avtryckarens främsta del utgående näsa. På insidan av de tre banden är inslaget ett B. Laddstocken är av 1815 års modell. På stötytan finns ett par otydliga bokstäver sannolikt CN.
Photo: Armémuseum
Grupp E II.b Nominalkaliber 18,55 mm. Verklig kaliber 18,15 mm. Krutladdningens vikt 8,87 gr. Kulans vikt: 30,6 gr, d:17,5 mm. Själva pipan är ursprungligen en infanterigevärspipa m/1815. Svansskruven är dock av helt olika konstruktion. Den ser ut som en patentsvansskruv. Dess bakom pipan liggande del fortsätter så att säga pipan och har samma form som denna. Svansskruvsstjärten utgår ej, som annars brukligt, från svansskruvens övre del, utan från dess nedre. Svansskruvens bakplan ovanför svansskruvsstjärten går litet snett uppåt. En bit nedanför överkanten finns i bakplanet en cirkelrund urtagning, vars djup är omkring 8 mm och vars diameter är 16 mm. I bottnen på denna urtagning är knallhattstappen inskruvad så att den står litet snett bakåt. Omkring 20 mm bakom bakplanet går från var och en av svansskruvsstjärtens ytterkanter en kraftig vägg nedåt. Avståndet mellan dessa väggar är omkring 10 10 mm. Mellan dessa väggar genombrytes svansskruvsstjärten av ett rektangulärt hål. På svansskruvsstjärten sitter ett högt ståndsikte, som aldrig försetts med siktskåra. På pipans översida står numret 29, på undersidan 22. Låset består blått av tre delar. hanen, avtryckaren och fjädern. Det är inpassat mellan de från svansskruvsstjärten utgående väggarna. Hanen och avtryckaren röra sig vardera kring ett genom desa låsdelar och pipväggarna gående, med stort huvud försett kraftigt stift. Hanens tumgrepp och slaghuvud sticker upp över svansskruvsstjärten, resten av låset ligger under den sistnämnda. Slaghuvudet är lika brett som patentsvansskruvens bakplan. På mitten har det en 4 mm hög cylinder, vars yttre diameter är inpassad efter fördjupningen i svansskruvens bakplan. I mitten av denna cylinder finns en omkring 5 mm djup urtagning, vars diameter är 12 mm. Urtagningens botten är hanens slagyta, den del av hanen, som motsvarar halsen, är rätt smal, men kraftig och går först snett bakåt, så i tvär vinkel snett framåt. Omedelbart framför kröken har den på framsidan en liten tand som är svängd nedåt samt bakåt. Nedtill är hanen vidgad till en med hel- och halvspännshak försedd platt. Avtryckarens främre, framför hålet för det stift, kring vilket den är rörlig, liggande del är utbildad till stångtand. Nedanför den bakom detta hål utgår från avtryckarens undersida en uppåtriktad hake. Kring hålet för det stift, kring vilken hanen, respektive. avtryckaren är rörlig, ha båda dessa låsdelar en liten upphöjd friktionsskiva. Fjädern är böjd i hästsko eller kanske snarare i halvcirkelform. Bukten är vänd framåt och sticker ut utanför väggarna och framför låset. Den tjänstgör både som slag- och avtryckarefjäder. Vid vardera änden är den tvärt på ungefär 2 mm längd svängd uppåt och bakåt samt bildar sålunda vid varje ände en liten krok. Den övre kroken är inpassad bakom den från hanhalsens framsida utgående tanden, den undre griperr om den från avtryckarens undersida utgående lilla uppåtriktade haken. I halvspänn står hanens slagyta blott ett par millimeter bakom knallhattstappen. Stocken är av björk och brunbetsad. Kolven har ej urgröpning för kinden. Beslagen är med undantag av varbygeln, mässing och av 1815 års modell. Varbygeln är av järn. Framtill har den en framåtriktad klack, som griper in i en urtagning i det långa avtryckareblecket. Baktill fasthålles den av den uppifrån isatta korsskruven, som går både genom avtryckarebleck och varbygelns korta bakre arm. Den bakre rembygeln är medelst en skruv fäst en från avtryckarens främsta del utgående näsa. På insidan av de tre banden är inslaget ett B. Laddstocken är av 1815 års modell. På stötytan finns ett par otydliga bokstäver sannolikt CN.
Photo: Armémuseum
Grupp E II.b Nominalkaliber 18,55 mm. Verklig kaliber 18,15 mm. Krutladdningens vikt 8,87 gr. Kulans vikt: 30,6 gr, d:17,5 mm. Själva pipan är ursprungligen en infanterigevärspipa m/1815. Svansskruven är dock av helt olika konstruktion. Den ser ut som en patentsvansskruv. Dess bakom pipan liggande del fortsätter så att säga pipan och har samma form som denna. Svansskruvsstjärten utgår ej, som annars brukligt, från svansskruvens övre del, utan från dess nedre. Svansskruvens bakplan ovanför svansskruvsstjärten går litet snett uppåt. En bit nedanför överkanten finns i bakplanet en cirkelrund urtagning, vars djup är omkring 8 mm och vars diameter är 16 mm. I bottnen på denna urtagning är knallhattstappen inskruvad så att den står litet snett bakåt. Omkring 20 mm bakom bakplanet går från var och en av svansskruvsstjärtens ytterkanter en kraftig vägg nedåt. Avståndet mellan dessa väggar är omkring 10 10 mm. Mellan dessa väggar genombrytes svansskruvsstjärten av ett rektangulärt hål. På svansskruvsstjärten sitter ett högt ståndsikte, som aldrig försetts med siktskåra. På pipans översida står numret 29, på undersidan 22. Låset består blått av tre delar. hanen, avtryckaren och fjädern. Det är inpassat mellan de från svansskruvsstjärten utgående väggarna. Hanen och avtryckaren röra sig vardera kring ett genom desa låsdelar och pipväggarna gående, med stort huvud försett kraftigt stift. Hanens tumgrepp och slaghuvud sticker upp över svansskruvsstjärten, resten av låset ligger under den sistnämnda. Slaghuvudet är lika brett som patentsvansskruvens bakplan. På mitten har det en 4 mm hög cylinder, vars yttre diameter är inpassad efter fördjupningen i svansskruvens bakplan. I mitten av denna cylinder finns en omkring 5 mm djup urtagning, vars diameter är 12 mm. Urtagningens botten är hanens slagyta, den del av hanen, som motsvarar halsen, är rätt smal, men kraftig och går först snett bakåt, så i tvär vinkel snett framåt. Omedelbart framför kröken har den på framsidan en liten tand som är svängd nedåt samt bakåt. Nedtill är hanen vidgad till en med hel- och halvspännshak försedd platt. Avtryckarens främre, framför hålet för det stift, kring vilket den är rörlig, liggande del är utbildad till stångtand. Nedanför den bakom detta hål utgår från avtryckarens undersida en uppåtriktad hake. Kring hålet för det stift, kring vilken hanen, respektive. avtryckaren är rörlig, ha båda dessa låsdelar en liten upphöjd friktionsskiva. Fjädern är böjd i hästsko eller kanske snarare i halvcirkelform. Bukten är vänd framåt och sticker ut utanför väggarna och framför låset. Den tjänstgör både som slag- och avtryckarefjäder. Vid vardera änden är den tvärt på ungefär 2 mm längd svängd uppåt och bakåt samt bildar sålunda vid varje ände en liten krok. Den övre kroken är inpassad bakom den från hanhalsens framsida utgående tanden, den undre griperr om den från avtryckarens undersida utgående lilla uppåtriktade haken. I halvspänn står hanens slagyta blott ett par millimeter bakom knallhattstappen. Stocken är av björk och brunbetsad. Kolven har ej urgröpning för kinden. Beslagen är med undantag av varbygeln, mässing och av 1815 års modell. Varbygeln är av järn. Framtill har den en framåtriktad klack, som griper in i en urtagning i det långa avtryckareblecket. Baktill fasthålles den av den uppifrån isatta korsskruven, som går både genom avtryckarebleck och varbygelns korta bakre arm. Den bakre rembygeln är medelst en skruv fäst en från avtryckarens främsta del utgående näsa. På insidan av de tre banden är inslaget ett B. Laddstocken är av 1815 års modell. På stötytan finns ett par otydliga bokstäver sannolikt CN.
Photo: Armémuseum
Grupp E II.b Nominalkaliber 18,55 mm. Verklig kaliber 18,15 mm. Krutladdningens vikt 8,87 gr. Kulans vikt: 30,6 gr, d:17,5 mm. Själva pipan är ursprungligen en infanterigevärspipa m/1815. Svansskruven är dock av helt olika konstruktion. Den ser ut som en patentsvansskruv. Dess bakom pipan liggande del fortsätter så att säga pipan och har samma form som denna. Svansskruvsstjärten utgår ej, som annars brukligt, från svansskruvens övre del, utan från dess nedre. Svansskruvens bakplan ovanför svansskruvsstjärten går litet snett uppåt. En bit nedanför överkanten finns i bakplanet en cirkelrund urtagning, vars djup är omkring 8 mm och vars diameter är 16 mm. I bottnen på denna urtagning är knallhattstappen inskruvad så att den står litet snett bakåt. Omkring 20 mm bakom bakplanet går från var och en av svansskruvsstjärtens ytterkanter en kraftig vägg nedåt. Avståndet mellan dessa väggar är omkring 10 10 mm. Mellan dessa väggar genombrytes svansskruvsstjärten av ett rektangulärt hål. På svansskruvsstjärten sitter ett högt ståndsikte, som aldrig försetts med siktskåra. På pipans översida står numret 29, på undersidan 22. Låset består blått av tre delar. hanen, avtryckaren och fjädern. Det är inpassat mellan de från svansskruvsstjärten utgående väggarna. Hanen och avtryckaren röra sig vardera kring ett genom desa låsdelar och pipväggarna gående, med stort huvud försett kraftigt stift. Hanens tumgrepp och slaghuvud sticker upp över svansskruvsstjärten, resten av låset ligger under den sistnämnda. Slaghuvudet är lika brett som patentsvansskruvens bakplan. På mitten har det en 4 mm hög cylinder, vars yttre diameter är inpassad efter fördjupningen i svansskruvens bakplan. I mitten av denna cylinder finns en omkring 5 mm djup urtagning, vars diameter är 12 mm. Urtagningens botten är hanens slagyta, den del av hanen, som motsvarar halsen, är rätt smal, men kraftig och går först snett bakåt, så i tvär vinkel snett framåt. Omedelbart framför kröken har den på framsidan en liten tand som är svängd nedåt samt bakåt. Nedtill är hanen vidgad till en med hel- och halvspännshak försedd platt. Avtryckarens främre, framför hålet för det stift, kring vilket den är rörlig, liggande del är utbildad till stångtand. Nedanför den bakom detta hål utgår från avtryckarens undersida en uppåtriktad hake. Kring hålet för det stift, kring vilken hanen, respektive. avtryckaren är rörlig, ha båda dessa låsdelar en liten upphöjd friktionsskiva. Fjädern är böjd i hästsko eller kanske snarare i halvcirkelform. Bukten är vänd framåt och sticker ut utanför väggarna och framför låset. Den tjänstgör både som slag- och avtryckarefjäder. Vid vardera änden är den tvärt på ungefär 2 mm längd svängd uppåt och bakåt samt bildar sålunda vid varje ände en liten krok. Den övre kroken är inpassad bakom den från hanhalsens framsida utgående tanden, den undre griperr om den från avtryckarens undersida utgående lilla uppåtriktade haken. I halvspänn står hanens slagyta blott ett par millimeter bakom knallhattstappen. Stocken är av björk och brunbetsad. Kolven har ej urgröpning för kinden. Beslagen är med undantag av varbygeln, mässing och av 1815 års modell. Varbygeln är av järn. Framtill har den en framåtriktad klack, som griper in i en urtagning i det långa avtryckareblecket. Baktill fasthålles den av den uppifrån isatta korsskruven, som går både genom avtryckarebleck och varbygelns korta bakre arm. Den bakre rembygeln är medelst en skruv fäst en från avtryckarens främsta del utgående näsa. På insidan av de tre banden är inslaget ett B. Laddstocken är av 1815 års modell. På stötytan finns ett par otydliga bokstäver sannolikt CN.
Photo: Armémuseum
Grupp E II.b Nominalkaliber 18,55 mm. Verklig kaliber 18,15 mm. Krutladdningens vikt 8,87 gr. Kulans vikt: 30,6 gr, d:17,5 mm. Själva pipan är ursprungligen en infanterigevärspipa m/1815. Svansskruven är dock av helt olika konstruktion. Den ser ut som en patentsvansskruv. Dess bakom pipan liggande del fortsätter så att säga pipan och har samma form som denna. Svansskruvsstjärten utgår ej, som annars brukligt, från svansskruvens övre del, utan från dess nedre. Svansskruvens bakplan ovanför svansskruvsstjärten går litet snett uppåt. En bit nedanför överkanten finns i bakplanet en cirkelrund urtagning, vars djup är omkring 8 mm och vars diameter är 16 mm. I bottnen på denna urtagning är knallhattstappen inskruvad så att den står litet snett bakåt. Omkring 20 mm bakom bakplanet går från var och en av svansskruvsstjärtens ytterkanter en kraftig vägg nedåt. Avståndet mellan dessa väggar är omkring 10 10 mm. Mellan dessa väggar genombrytes svansskruvsstjärten av ett rektangulärt hål. På svansskruvsstjärten sitter ett högt ståndsikte, som aldrig försetts med siktskåra. På pipans översida står numret 29, på undersidan 22. Låset består blått av tre delar. hanen, avtryckaren och fjädern. Det är inpassat mellan de från svansskruvsstjärten utgående väggarna. Hanen och avtryckaren röra sig vardera kring ett genom desa låsdelar och pipväggarna gående, med stort huvud försett kraftigt stift. Hanens tumgrepp och slaghuvud sticker upp över svansskruvsstjärten, resten av låset ligger under den sistnämnda. Slaghuvudet är lika brett som patentsvansskruvens bakplan. På mitten har det en 4 mm hög cylinder, vars yttre diameter är inpassad efter fördjupningen i svansskruvens bakplan. I mitten av denna cylinder finns en omkring 5 mm djup urtagning, vars diameter är 12 mm. Urtagningens botten är hanens slagyta, den del av hanen, som motsvarar halsen, är rätt smal, men kraftig och går först snett bakåt, så i tvär vinkel snett framåt. Omedelbart framför kröken har den på framsidan en liten tand som är svängd nedåt samt bakåt. Nedtill är hanen vidgad till en med hel- och halvspännshak försedd platt. Avtryckarens främre, framför hålet för det stift, kring vilket den är rörlig, liggande del är utbildad till stångtand. Nedanför den bakom detta hål utgår från avtryckarens undersida en uppåtriktad hake. Kring hålet för det stift, kring vilken hanen, respektive. avtryckaren är rörlig, ha båda dessa låsdelar en liten upphöjd friktionsskiva. Fjädern är böjd i hästsko eller kanske snarare i halvcirkelform. Bukten är vänd framåt och sticker ut utanför väggarna och framför låset. Den tjänstgör både som slag- och avtryckarefjäder. Vid vardera änden är den tvärt på ungefär 2 mm längd svängd uppåt och bakåt samt bildar sålunda vid varje ände en liten krok. Den övre kroken är inpassad bakom den från hanhalsens framsida utgående tanden, den undre griperr om den från avtryckarens undersida utgående lilla uppåtriktade haken. I halvspänn står hanens slagyta blott ett par millimeter bakom knallhattstappen. Stocken är av björk och brunbetsad. Kolven har ej urgröpning för kinden. Beslagen är med undantag av varbygeln, mässing och av 1815 års modell. Varbygeln är av järn. Framtill har den en framåtriktad klack, som griper in i en urtagning i det långa avtryckareblecket. Baktill fasthålles den av den uppifrån isatta korsskruven, som går både genom avtryckarebleck och varbygelns korta bakre arm. Den bakre rembygeln är medelst en skruv fäst en från avtryckarens främsta del utgående näsa. På insidan av de tre banden är inslaget ett B. Laddstocken är av 1815 års modell. På stötytan finns ett par otydliga bokstäver sannolikt CN.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo