1
6
100
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Grupp E XIV. Pipan är blånad. Det 31 cm långa, åttkantiga kammarstycket avgränsas framtill med en smal upphöjd rand eller fals. Det långa fältet har cirkelrund genomskärning. Ett med bred siktbalk och 2 cm lång framåtriktad fot försett ståndsikte är inlaxat i pipan 13 cm framför dennas bakände. Ett pärlkorn av mässing sitter 0,8 cm bakom pipmynningen. Litet framför bakänden finns på kammarstyckets övre högra och vänstra kant ett tvärgående, kedjeliknande ornament, som på vardera sidan omgives av ett par ingraverade ränder. Framför dessa ornament är på den högra kanten ingraverat D och på den vänstra M. På pipans vänstra sida är nummer 11 inslaget. Pipan har inga andra stämplar eller märken. Pipan fasthålles i stocken med en nedifrån insatt korsskruv och med tre häften. Låset har platt, blånat bleck och blank hjulbuckla. Hanen har rörlig underläpp. Fängpannelocket stänges automatiskt, om man trycker på en hjulbucklan och hanen befintlig knapp. Den inre låsmekanismen är av vanlig typ. Det finns dock en egendomlig säkerhetsmekanism, bestående av en smal stång, som är placerad horisontalt på studelns insida, och som framtill är böjd i två vinklar, så att stångens främre del ligger an mot låsblecket. I bakänden har stången en nedåtriktad arm eller klack, som nu ligger an mot avtryckarestången, men som sannolikt ursprungligen legat bakom denna. Säkringsstången är fäst vid studeln och rörlig kring en skruv, som sitter ungefär 5 cm bakom stångens framände. Säkringsstångens främre del tryckes uppåt av en fjäder, som med en skruv är fäst vid studeln. Hanaxeln har på låsbleckets insida en sorts nöt, som har en ganska lång, bakåtriktad tand. När hanen fälles "på", d v s bakåt, trycker den sistnämnda tanden stångens främre del nedåt, varigenom klacken på säkringsstångens bakände lyftes upp från och släpper avtryckarestången. Låset har enkel avtryckare. Bössan har helstock av gult trä. Kolven är "fransk" men med kindstöd. Till det sistnämnda finns längs fram ett inskuret ornament. Kolvhalsen är på översidan trefasad och har på övergången till tumläget en vertikal rad av inskurna, enkla ornament. Laddstocksnoten är framifrån inborrad i framstocken och alltså sluten, men mellan denna not och piprännan går 24 små hål. Locket å kolvlådan är förkommet. Den långa enkla varbygeln är av järn och försedd både bak- och framtill med en i bladform fasonerad fot. Bakplåten är även av järn och täcker blott kolvens häl. Framtill har stocken näsa av hjorthorn och vid laddstocksnotens framände ett beslag av samma sorts horn. Hålen för de tre pipstiften är på vardera sidan av framstocken skodda med ett avlångt hornbeslag. Alla ovan omnänmda hornbeslag har kvar hornets ursprungliga yta.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo