1
2
100
Grupp E XII. Ursprungligen en sälstudsare med flintlås, 1700-tal. Pipan är åttkantig och brungjord. Något framför bakänden har den på översidan en otydlig smedsstämpel och söderhamna stämpel, ett par korslagda gevär över en båt. Framför dessa stämplar är EKM inristat i pipan. Svansskruvsstjärten är jämnbred. Pipan fasthålles av en uppifrån isatt korsskruv och två häften. Knallhattstappen sitter i en i pipan inskruvad "snäcka". Loppet har 8 räfflor. Ett smalt, 2 cm långt silverkorn sitter 7 cm bakom pipmynningen. Siktet är placerat 15,5 cm framför pipans bakände. Det är av den vanliga rännliknande, svenska typen. Väggarna är 3,5 cm långa och, sedda från sidan, bågformigt avrundade. Siktbalken är av bly. Låset, som ej är det ursprungliga, vilket tydligen varit ett snapplås, insattes vid ändringen från flint till knallhattsantändning, är taget från ett av det engelska infanterigevär m/1762, vilka 1808 inköptes och 1812 som subsidier i stora mängder kommer från England till Sverige. Låset har ändrats till slaglås. Blecket är på utsidan märkt med Georg III:s namnchiffer G R och en bakåtriktad, krönt pil samt på bakspetsen med "TOWER". Det fasthålles blott av en skruv. Vapnet har helstock av björk. Kolven påminner om teschitzbössornas, vilken kolvform på 1600-talets senare hälft och på 1700-talets början ofta användes på svenska lodbössor av bättre kvalitet. Kindstödet är blott neddraget omkring 1 cm nedanför kolvens underkant. Framtill avslutas kindstödet av ett snidat ornament. På kolvens högra sida finns en med skjutlock försedd kolvlåda. Framstocken har kräva, som är gjord i ett stycke med stocken. Beslagen består av bakplåt, ett litet ovalt sidbleck samt avtryckarebleck och varbygel. Alla beslag är av gråhärdat järn, men de bägge sistnämnda syns tagna från ett äldre jaktgevär. Laddstocken av trä och har i smaländen en 24,5 cm lång skoning av mässing, i vars ände ett gängat hål för kratsen anbringats.I kolvlådan ligger en krats av järn. Bössan är bättre arbetad än vad som vanligen är fallet med dylika vapen och den som gjort ändringen från flint- till knallhattsantändning har varit mycket skicklig.
Photo: Armémuseum
Grupp E XII. Ursprungligen en sälstudsare med flintlås, 1700-tal. Pipan är åttkantig och brungjord. Något framför bakänden har den på översidan en otydlig smedsstämpel och söderhamna stämpel, ett par korslagda gevär över en båt. Framför dessa stämplar är EKM inristat i pipan. Svansskruvsstjärten är jämnbred. Pipan fasthålles av en uppifrån isatt korsskruv och två häften. Knallhattstappen sitter i en i pipan inskruvad "snäcka". Loppet har 8 räfflor. Ett smalt, 2 cm långt silverkorn sitter 7 cm bakom pipmynningen. Siktet är placerat 15,5 cm framför pipans bakände. Det är av den vanliga rännliknande, svenska typen. Väggarna är 3,5 cm långa och, sedda från sidan, bågformigt avrundade. Siktbalken är av bly. Låset, som ej är det ursprungliga, vilket tydligen varit ett snapplås, insattes vid ändringen från flint till knallhattsantändning, är taget från ett av det engelska infanterigevär m/1762, vilka 1808 inköptes och 1812 som subsidier i stora mängder kommer från England till Sverige. Låset har ändrats till slaglås. Blecket är på utsidan märkt med Georg III:s namnchiffer G R och en bakåtriktad, krönt pil samt på bakspetsen med "TOWER". Det fasthålles blott av en skruv. Vapnet har helstock av björk. Kolven påminner om teschitzbössornas, vilken kolvform på 1600-talets senare hälft och på 1700-talets början ofta användes på svenska lodbössor av bättre kvalitet. Kindstödet är blott neddraget omkring 1 cm nedanför kolvens underkant. Framtill avslutas kindstödet av ett snidat ornament. På kolvens högra sida finns en med skjutlock försedd kolvlåda. Framstocken har kräva, som är gjord i ett stycke med stocken. Beslagen består av bakplåt, ett litet ovalt sidbleck samt avtryckarebleck och varbygel. Alla beslag är av gråhärdat järn, men de bägge sistnämnda syns tagna från ett äldre jaktgevär. Laddstocken av trä och har i smaländen en 24,5 cm lång skoning av mässing, i vars ände ett gängat hål för kratsen anbringats.I kolvlådan ligger en krats av järn. Bössan är bättre arbetad än vad som vanligen är fallet med dylika vapen och den som gjort ändringen från flint- till knallhattsantändning har varit mycket skicklig.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo