1
2
100
Gevär, med löst magasin, typ Salenius. Grupp E II. Loppets rel längd 100 kal. Försöksmodell konstruerad av ingenjör EGN Salenius. Pipan har baktill ett 10,3 cm långt åttkantigt kammarstycke, men är i övrigt rund. Ett vanligt svenskt ramtrappsikte m/1879är placerat 2,6 cm framför lådans främre kant. En kraftig med fast korn försedd kornklack sitter 10,3 cm bakom mynningen. Lådan har upptill till höger en öppning med spår för det lösa magasinet. Cylindermekanismen är en variant av Jarmanns. Den har baktill ett tumgrepp och säkras genom att sättas i halvspänn. Slutstycket är längst fram vid underkanten förenat med en skena, som går i ett spår nedtill i lådan. Skenan har längs vänstra kanten en försänkning, vilken slutar en bit bakom skenans framände. Från framkanten av denna förstärkning går ett spår, vilket är lika djupt som förstärkningen, snett framåt till skenans vänstra kant. Ett liknande spår går ungefär på skenans mitt från ursänkningen till vänstra kanten. Patronföraren genombrytes på mitten av ett avlångt hål samt har densamma på undersidan ett par sneda klackar, vilka är inpassade i den ovan omtalade skenans snedgående spår. När slutstycket drages bakåt, föres patronföraren ut åt höger. Det lösa magasinet sattes på uppifrån, var av järnbleck och rymde 5 patroner. När patronföraren gick ut åt höger tryckte den undan en fjäderspärr på magasinet, varvid en patron föll ned på patronföraren. Då slutstycket sedan sköts framåt, drogs patronföraren inåt igen och patronen drevs im i pipans patronläge. När mekanismen efter avfyrningen öppnades, drogs tomhylsan först ut samt föll därefter ned i hålet i patronföraren. Då sistnämnda kom så långt ut som den kunde, föll tomhylsan ut genom patronförarens hål. Den nya patronen hindrades tydligen att utfalla genom detta hål enär patronflänsen låg framför flänsurtaagningen baktill i patronföraren. Stocken är av valnöt. Framstocken har en avsats för vart och ett av de bägge banden. Beslagen är av brungjort järn. Bakplåten fasthålles av två skruvar samt har en kort, över kolvryggen inskjutande flik. De båda banden är 1 cm breda. Varje band klämmes ihop kring framstocken av en genom bandets nedre ändar gående skruv. Den främre rembygeln är fäst i näsbandet, den bakre i varbygelns främre del alldeles framför lådan. Läskstången är förkommen.Vapnet uppgavs förut vara konstruerat av en Hazelius, men ingenjör Salenius har själv 1939 korrigerat uppgiften. Jfr även Salenius i Armémuseum förvarade engelska patent av den 1 mars 1886 (VI D 4).Jfr även AM 8572, 8573 och 8574.J. Alm 1941.
Photo: Armémuseum
Gevär, med löst magasin, typ Salenius. Grupp E II. Loppets rel längd 100 kal. Försöksmodell konstruerad av ingenjör EGN Salenius. Pipan har baktill ett 10,3 cm långt åttkantigt kammarstycke, men är i övrigt rund. Ett vanligt svenskt ramtrappsikte m/1879är placerat 2,6 cm framför lådans främre kant. En kraftig med fast korn försedd kornklack sitter 10,3 cm bakom mynningen. Lådan har upptill till höger en öppning med spår för det lösa magasinet. Cylindermekanismen är en variant av Jarmanns. Den har baktill ett tumgrepp och säkras genom att sättas i halvspänn. Slutstycket är längst fram vid underkanten förenat med en skena, som går i ett spår nedtill i lådan. Skenan har längs vänstra kanten en försänkning, vilken slutar en bit bakom skenans framände. Från framkanten av denna förstärkning går ett spår, vilket är lika djupt som förstärkningen, snett framåt till skenans vänstra kant. Ett liknande spår går ungefär på skenans mitt från ursänkningen till vänstra kanten. Patronföraren genombrytes på mitten av ett avlångt hål samt har densamma på undersidan ett par sneda klackar, vilka är inpassade i den ovan omtalade skenans snedgående spår. När slutstycket drages bakåt, föres patronföraren ut åt höger. Det lösa magasinet sattes på uppifrån, var av järnbleck och rymde 5 patroner. När patronföraren gick ut åt höger tryckte den undan en fjäderspärr på magasinet, varvid en patron föll ned på patronföraren. Då slutstycket sedan sköts framåt, drogs patronföraren inåt igen och patronen drevs im i pipans patronläge. När mekanismen efter avfyrningen öppnades, drogs tomhylsan först ut samt föll därefter ned i hålet i patronföraren. Då sistnämnda kom så långt ut som den kunde, föll tomhylsan ut genom patronförarens hål. Den nya patronen hindrades tydligen att utfalla genom detta hål enär patronflänsen låg framför flänsurtaagningen baktill i patronföraren. Stocken är av valnöt. Framstocken har en avsats för vart och ett av de bägge banden. Beslagen är av brungjort järn. Bakplåten fasthålles av två skruvar samt har en kort, över kolvryggen inskjutande flik. De båda banden är 1 cm breda. Varje band klämmes ihop kring framstocken av en genom bandets nedre ändar gående skruv. Den främre rembygeln är fäst i näsbandet, den bakre i varbygelns främre del alldeles framför lådan. Läskstången är förkommen.Vapnet uppgavs förut vara konstruerat av en Hazelius, men ingenjör Salenius har själv 1939 korrigerat uppgiften. Jfr även Salenius i Armémuseum förvarade engelska patent av den 1 mars 1886 (VI D 4).Jfr även AM 8572, 8573 och 8574.J. Alm 1941.
Photo: Armémuseum
Accept license and download photo